«Tillbaka

 

 

Ola Sundh

 

Jag kör igen.

Utmaningen är ett kul sätt att sporra sig själv, och kanske också andra, till att träna och må bra.

Jag är med för tredje gången och är förvånad över att det är så få som antar Utmaningen.

Ett väldigt fint pris och ett bra tillfälle att nå fram till något man vill och har funderat över.

 

Förra året så klarade jag målet med antalet lopp men missade tidsmålet som var mitt nya mål från första året. Alltså Klassikern på 24 timmar. Ett snöoväder i Oxberg förstörde min möjlighet till min utmaning, skönt att ha något att skylla på. Den tidsförlusten hämtade jag aldrig in även om jag persade på resterande tre lopp i Klassikern.

 

Så Klassikern på 24 timmar blir mitt mål 2010 igen.

• Vasaloppet på 8 timmar
• Vätternrundan på 11 timmar
• Vansbrosimningen 1timme
• Lidingöloppet 3 timmar 30 minuter

Innalles 23 timmar o 30 minuter plus en halvtimme att leka med när det gäller punkteringar, omvallning, skavsår, kallsupar o.s.v.

Och i år skall jag ge mig själv bättre förutsättningar med bra och mycket träning. Inget att skylla på i år alltså, inte ens vädret.

 

Varför gör jag det då? Jo jag gillar att träna och tävla. Ju mer desto bättre.

Har alltid pysslat med lagsporter, hockey, basket, fotboll, bandy, handboll o.s.v. inga individuella sporter. Men en dålig rygg med diskbråck och Spinal stenos, de ni :-D, gjorde att jag var tvungen att träna mer individuellt. Och sedan jag bytte ut Akademiska sjukhuset mot form så är jag mycket bättre i ryggen.

 

Så länge jag tränar så fungerar rygg och humör. Som Maria brukar säga när jag är arg, sur, ledsen eller trött.  -Gå och träna med dig så blir det bättre . Och så blir det också. Alltså en enkel ekvation för mig, Tränar jag= Mår jag bra.

 

 

Förutom Klassikern så blir det ett antal andra tävlingar på vägen för att hålla humöret uppe.

Om detta återkommer jag under mina rapporter varje månad.

 

 

 

Januari
Första månaden på året har gått. Året där Utmaningen skall fullföljas och klaras.
Och det kan inte ha börjat bättre. Jag älskar vintern, speciellt som den vi får njuta av nu.
För mig kan det inte bli bättre, rejält med snö och många minusgrader. Det gör ju dessutom mina förberedelser inför årets första delmål i min Utmaning, Vasaloppet, mycket lättare.

Jag har redan åkt cirkus 40 mil. När jag och Gunnar pratade om hur många jag skull hinna med så ville jag 50 men realistiskt var 30. Nu ser det ut att kunna bli 60. Så om det inte går i år så kan jag inte ens skylla på vädret, eller kan jag det............. Vi får se vad som händer.

Så hela min träning har varit inriktad på skidor. Styrka, smidighet och teknikträning under överseende av Gunnar. Har lagt spinning och långfärdsskridskor på väntläge. Så har det funnits valmöjlighet, så har skidor alltid kommit först. Och givetvis har det blivit så att det känns bättre och bättre. Nu är det en njutning att åka. Kan jag bara lära mig valla så blir det ännu bättre.

Fast den bristande kunskapen kan bli en del av min lycka i loppet då jag låter ett proffs valla och vips så går det mycket lättare i spåret, så fiffig är jag.
Min krånglande rygg fortsäter dock att störa. Fast det fungerar med stakning och det är ju merparten av loppet så det är ok.
Januari klart godkänd på alla sätt och vis :-D

 

 

Februari + 1 mars
En fantastisk månad till ända. Bättre förutsättningar för min första del i Utmaningen kan jag inte ha haft. Snö, snö och snö. Så härligt :-D
Jag har tagit varje tillfälle till skidåkning, efter jobbet och på helgerna. Totalt blev det 58 mil innan Öppet spår.

Ett läger i Falun med andra glada Vasaloppsåkare var månadens höjdpunkt.
Träning i världscupsspår på världscupsbanor gav massor, bland annat en hiskelig massa uppförsbackar med därtill tillhörande nedförsbackar. En rejäl vurpa i en utförslöpa, spåret svängde men inte jag, gav ont i nacken och visheten om att min odödlighet är betydligt överdriven.

Jag har mest stakat mig runt 2,5:an i elljusspåret , inbillar mig att den har givit mest lika förutsättningar inför ÖS. Tänk er när jag har åkt tre mil, 12x2,5km, snacka om yr i mössan. Så är det någon som är osäker på just den sträckan så är ni välkomna till mig för vägledning.

Kroppen har varit pigg ända fram till sista veckan då huvudvärk och näsdäppa gjorde träningen omöjlig. Så under den veckan fick Gunnar jobba med en ond axel och Magda med min onda nacke medan jag själv ägnade mig åt snuvan.
Loppet gick bra, jag var så återställd som jag kunde vara och åkte in på 7.49. Det är klart under mitt mål i Utmaningen. Fast jag hade hoppats på bättre tid om jag skall vara ärlig och det skall man ju vara har mina föräldrar lärt mig. Fast jag ju aldrig riktigt nöjd, där finns det en stor utvecklingspotential.

Lite segt gick det i småsnöandet och det blev ganska slitigt till slut. En felsnörd stavrem och onda armbågar gav det hela en lite besk touch. Och slutsatsen av det hela är att jag har tränat många mil men för korta sträckor. Max tre mil vid två tillfällen är för få långa pass, kroppen fick inte den uthållighetsträning den behövde. Så blir det någon fler gång, vilket jag tvivlar på i dagsläget, så måste jag åka fler långa pass. Det positiva var att jag inte vek ner mig utan bet ihop och körde på och att ben, hjärta och lungor klarade av loppet utan problem, där fanns det mer att hämta.

Summan av februari är så positiv, kanske den bästa vintermånaden någonsin, måtte den upprepa sig gång på gång på gång.

Mars kommer att gå i Spinningens tecken nu gäller det att komma igång till nästa del, Vätternrundan, och cykla så mycket det bara går och som det ser ut ute just nu så lär det väl dröja ett tag innan racern kan plockas fram.

Jag känner mig väldigt energifylld, positiv och förväntansfull inför min fortsatta träning.

 

Utmaningen Mars
Så gick Mars i ett huj. Vasaloppet avklarat med hyfsat resultat. Och nu var det meningen att det skulle bli tung träning mot nästa mål, Vättern runt. Först några nedvarvningsmil efter Öppet spår och sedan över till spinning och styrketräning.

 

Det har väl fungerat så där, ett antal spinningpass blev det med Spin of Hope som grädde på moset. Körde 10 timmar för att riktigt få känna på ett långt pass så här innan cykeln kommer fram ur garaget och det är jag nöjd med.

 

Annars så har en ond axel och en ond rygg stoppat det mesta av träningen, så just nu går jag på sparlåga. Kör rehabträning, ingen styrka, ingen simning, ingen löpning, ingen skidåkning på platten, känns väldigt trist faktiskt. Så den kickstart jag skulle ha för nästa moment har blivit ett stort jasså.

 

Nu skidor utför i fjällen så gott det går och i alla fall en massa frisk luft, så får vi se hur det går när jag kommer hem. Då skall i alla fall gatorna vara sopade och cykeln fram så får kroppen säga vad den vill, ut på vägarna skall jag.

 

Det jag gör nu som känns allra bäst är att nyttja en ställning på jobbet där jag kan hänga upp och ner, efter det känner jag mig riktigt bra. Fast att bara hänga upp och ner hela dagarna ger ju varken kondis eller styrka så jag hoppas på ett bättre April än Mars

April
April april, jag blev så lurad på april månads träning så det finns inte.
Som senast skrivet så var det cykelträning som gällde efter skidsemester i påsk, men det blev tji.
Ryggen gjorde sin extremt påmind om sin närvaro en tidig tisdagsmorgon.
Vad den var arg på eller vad jag hade gjort för ont för att straffas så vet jag inte.
Den blandade sjukvården gav olika diagnoser och det slutade i alla fall med träningsförbud.
Så ingen riktig träning i april, bara lite småfjösande som jag vet är ack så viktig men o så tråkig.
Hängandet från förra månaden hänger i sig som toppnotering när det gäller övningar.
Så det som skulle bli en massa mil på cykel blev inte ens en tummetott, cykla inte att tänka på med den rygg vinkeln, 0 säger noll mil hittills. Jag hatar att gnälla över skador/ondskor, så nu är det färdigt med den saken.
Maj kommer att bli upphämtningens gyllene månad, snacka om att jag kommer köra ikapp och bli go o glad igen;-D

 

Maj

Maj gick lite hand i hand med april, inte så bra. Inte förrän den 17 maj, av alla dagar, kunde jag gå igång med lite mer träning, i princip 6 veckors stillestånd. Så inriktningen blev cykel för att försöka hämta in en del inför Vättern rundan.

Milen har blivit några stycken men inte tillräckligt många och kroppen fortsätter att göra sig påmind på olika sätt. Förstår inte det, jag som är så ung och vältränad.
Jag hann med SM i Duathlon med en fin 3e plats i SM för 50-54 åringar, brons i SM, de ni.
Kul med tävling och dessutom på hemmaplan under Formtopp IF:s flagga vilket gjorde det hela ännu roligare.
Jag reviderar inte min målsättning på Vättern förrän efter loppet, 11 timmar gäller fortfarande.

Jag har gått i Per Söderströms hårda skola när det gäller taktik på Vätternrundan och skall försöka praktisera den för att få bästa möjliga draghjälp. Per är den enda i Vätterns historia som har åkt fem (5) lopp utan att ha dragit en enda meter.
Nu är det alla fall uppåt i antalet träningspass och de är så skönt.

Ps Skrev jag att det var tre (3) startande i klassen Ds

 

Juni
Andra delen i min Utmaning gick av stapeln i juni, Vättern rundan.
Jag hade inga större förhoppningar om att nå min uppsatta tid, 11 timmar, i och med att träningen inte hade blivit vad den skulle för att klara detta, endast dryga 40 mil mot planerade dryga 100 milen och ett träningsstillestånd i sex veckor. Men jag skulle i alla fall göra ett gott försök.

Goda vänner, bra stämning och en vind i ryggen på tjärnens västra sida gjorde att det faktiskt gick väldigt bra ändå. Rullade i mål på 10.49 vilket gav mig ytterligare 11 minuter plus i den totala sammanräkningen. Tungt var det, lite blött första 23 milen, lite motvind i loppets sydliga riktning men jag gav mig tusan på att försöka i alla fall. Drog så lite som möjligt själv och hängde på olika grupper, blandad framgång med det receptet men det räckte i alla fall och jag är väldigt nöjd med resultatet.
Så efter att ha återhämtat mig så försöker jag simma så mycket det går för att klara Vansbro simningen. Lättaste delen rent fysiskt i Klassikern men den som är svårast att nå mitt mål i.

Hur jag än simmar så går det så ooootroligt långsamt. Frisimskurs i vintras hjälper inte. Så jag är glad att jag hittills har fixat 22 minuter bonus förutom de 30minuter jag kalkylerade med från början.
Som det känns nu så har jag stora förhoppningar om att klara min Utmaning, det skall mycket till om jag missar nu men osvuret är bäst.

 

 

Juli

Så var då tredje delen i utmaningen avklarad, Vansbro simningen.
Precis som jag förutspådde nådde jag inte riktigt fram till mitt mål på 60 minuter.
Nu blev det höga 64 som dock är ett personligt rekord med 9 minuter. Så jag får vara nöjd i alla fall.
Förutsättningarna var väldigt bra med 22 grader i starten o 19 i målet och inte så farlig motström sista kilometern. Frisimmade varenda av det 3000 metrarna, vilket är mest glädjande.

Hade dock alldeles för mycket kraft kvar i mål vilket visar på felprioritering under loppet.
Gillar inte att ha krafter kvar efter målgång, jag vill vara kronslut, det är därför jag idrottar.
Det ger mig ett större välbefinnande i efterhand. Knäpp, Ja, men sån är jag och mår bra av det.
Fast det kanske är något att jobba med, det får dock bli senare.

Fjärde gången var det och antagligen sista. Måste dock erkänna att det lockar att försöka komma under 60 minuter. Den som lever får te som kineserna säger.

I övrigt så har juli varit si och så träningsmässigt. Har försökt ställa in kroppen på löpning för att komma mindre dåligt förberedd till Lidingöloppet i motsats till mina tidigare år.
Och som vanligt strular det med kroppen. Motorn gick väldigt bra och suget efter löpning fanns där men en hälsena ville inte riktigt och för att vara på den säkra sidan, för att inte få löpa, drämde jag två tår i en sten vilket omöjliggjorde att jag i huvudtaget fick på mig skorna.

Nu några veckor sedan har tårna återgott till normal färg och storlek så det kanske är dags att testa igen. Eventuellt skall jag försöka få någon medicinman att titta på hälsenan.
Skit vore det om jag inte skulle kunna springa Lidingöloppet nu när det ser ut som jag skulle klara av Utmaningen med Klassikern på 24 timmar.
Kommer jag runt på 4.17 så har jag klarat det hela. Och gjorde jag 3.34 förra året skall det väl inte bli sämre i år.

Månadens glädjeämne var att jag fick en Kajak i för tidig födelsedagspresent.
Väldigt kul att paddla och bra träning. Körde en del på Gräsö och nu skall det bli mer av träning i Valloxen innan isen lägger sig.
Augusti kommer också vara inriktat på konditionsträning inför Lidingöloppet och årets höjdpunkt, Tjurruset. Har ni inte anmält er till det ännu så gör det, extremt roligt är det.

 

 

Augusti

 

Ja, vad skall jag säga utan att det blir för tjatigt.
Hälsenan fortsätter att krångla, vilket har gjort att det inte har gett några löpmeter alls.
Cyklingen har jag också vilat ifrån, så konditionsträningen har lyst med sin frånvaro.
Har paddlat runt i Valloxen, vilket inte är så illa för överkropp och sinnet, men inte den träning som jag behöver inför tremilaren.

Just nu hjälper Gunnar mig med akupunktur, massage, stretching och isbehandling, förutom diverse roliga historier, så hoppet är stort om bättring till den 25/9.
Skall testa mig i ett 5 kilometerslopp den 16/9 på startbana nummer 3 på Arlanda. Rakt fram, asfalt och öppet fält är föga upphetsande i och för sig men ett lopp på en landningsbana på en flygplats sitter bra i ett redan udda CV.

Så funderingarna om mitt deltagande eller inte är spännande värre men det skall mycket till innan jag ställer in. Blev jag "ifrånsprungen" av en med kryckor för två år sedan så skall jag väl komma runt på något sett för min del också. Med hopp om lopp.

 

September

Är det inte fantastiskt så säg. Klarade till slut min utmaning, trots alla utmaningar som kom mig till dels under året som har gått.
Undrar om inte skador skall bli min melodi för alla utmaningar framöver. Antagligen har jag inte klarat min Utmaning utan dom.

 

Sista delen, Lidingöloppet, skrives härefter LL, var inget undantag. Jag hade ju min hälseneinflammation sedan förra månaden, den som Gunnar försökte mörda med ett par hundra nålar. Men inte nog med det så släppte det lite i vänster baklår veckan innan start. Antagligen så berodde det på att jag bara satt ner när jag körde spinning och drog istället för att trycka, som sparade min hälsena, och överbelastade min hamstring. Min ynkliga tarm till hamstring i vänster lår orkade inte utan släppte när jag torkade mig efter duschen.

Det enda goda med det var att jag slapp våndan av om jag skulle springa SAS loppet på bana 3 eller inte. Inställt på banan blev det i alla fall. Fast jag fick en tröja som jag inte fått ännu och staravgiften gick till välgörande ändamål och då är jag glad värre. Gillar det.
Så vila blev min uppladdning inför loppet, igen.

3.30 var målet i Utmaningen för LL. Nu var ju det lite tveksamt i och med skadorna men för att klara min Utmaning hade jag 4.17 på mig, så det vore väl tusan om jag inte kunde krypa runt på nåt sätt. Loppet gick i fint väder och blev lättare än jag trott. Hälsenan gjorde sig påmind efter 8 km, var som värst vid 15km och försvann helt vis 25 km. Hamstring drog lite sista milen men utan att brista. Krampade lite i vaden fyra sista kilometerna så den i loppet uppgraderade sluttiden överskreds med ett par minuter till 3.17, dock 13 bättre än ursprungsmålet och 17 bättre än förra årets personliga rekord.
Så givetvis är jag nöjd med att helt utan träning, dumt, och med ett par skador, idioti, ändå klara alla möjliga gränser och Utmaningen.

Jag är nog född till seg medelmåtta, för oavsett om jag tränar, är skadad eller ej så hankar jag mig igenom diverse äventyr på hyfsade och likvärdiga tider.
När jag räknar ihop mina lopp, VL, VR, VS och LL så blir det 23 timmar och 9 sekunder. Slog alltså mitt mål med knappa timmen. Det känns väldigt bra.

Har nu stängt min sista Klassiker, tredje, och söker nya utmaningar. Vi får se vad det blir men VL o VR är i alla fall bokade i glada vänners lag och VS under timmen skall inte vara omöjligt och det vore kul att klara 3 timmar på LL.

Vi får se om jag åker på det igen, bara så där för att det är kul  Och under 20 timmar vore kul om jag nu ändå skall hålla på. Fast jag har ett par andra grejer på gång men det kanske blir att berätta om det vid nästa Utmaning.

Årets tävlingsavslutning blir Tjurruset, årets roligaste tävling. Ingår visserligen inte i min Utmaning men kommer att avhandlas i nästa månadsrapport.

 

Kort sammanfattning av mitt Utmaningsår 2010
Tävlingsåret avslutades med Tjurruset, årets roligaste tävling. I år blötare än någonsin.
Många formare var vi som drog till Tullinge och alla hade lika roligt utom de som tappade orienteringen o sprang en stund extra i vätan o kylan, de hade dubbelt kul.

Ska ni tävla ett lopp nästa år så ta Tjurruset, extremt roligt att frysa o bli blöt o lerig.

Min Utmaning kan bara sammanfattas med ett ord, SUCCE. Klarade mitt tidsmål med bravur och känner mig nöjd, vilket inte är så vanligt, med resultatet. Detta trots diverse skador och annat elände som vi motionärer upplever när vi tränar hårt men inte alltid rätt.

Har haft hjälp av familj, vänner, kamrater, och medtävlare för att klara detta. Utan dem inte så gott resultat. Även om jag gillar att köra själv så betyder omgivningen mycket med, peppning, goda råd, bra ryggar, roliga människor, fula människor, dumma människor, snälla människor, det är ju en och annan som man har korsat ens väg på vägen. Alla bidrar de på sitt sätt till min framgång.

Till er andra som anmälde er till Utmaningen, försökte, klarade det eller inte klarade det, så säger jag bara, respekt, oavsett resultat, ni försökte i alla fall, och gjorde det bra.

Till er som inte ens försökte, fy, men ta gärna chansen nästa år igen för jag antar att denna fina gamla olympiska gren kommer tillbaka nästa år igen, precis som tomten alltid gör.

Så nu återstår bara att gratulera segraren, oavsett vem det blir, lika roligt vem som, och sedan önska en riktig God träningsJul och ett Gott Nytt träningsår

Ola
:-D>