«Tillbaka

 

Ola Sundh

Januari 2009
Givetvis är jag med på Utmaningen i år igen, jag har svårt att motstå en utmaning när jag ser en. Och att dessutom ett antal andra fina människor på form skall slå följe gör det ännu mer roligt. Att få träna och tävla tillsammans med andra likasinnade skall bli väldigt kul. Denna utmaning är dessutom förknippad med så mycket plågsam glädje, så bara det gör att jag vill vara med. Min Utmaning kommer att se ut som förra året. Jag klarade visserligen den med råge, Klassikern, fast jag var missnöjd med mina tider. Inte en enda av mina uppsatta tider fixade jag.
Så i år blir upplägget annorlunda, jag skall träna grenspecifikt och försöka vara bättre förberedd än förra året. Så mitt STORA mål är Klassikern på sammantaget max 24 timmar. Förra året hade jag väldigt dryga 27 timmar och det skall förbättras.

 

Mina små mål som bygger för att klara Klassikern på 24 timmar lyder som följer:
Vikingarännet, 80000m: två alternativ, antingen under 4 fyra timmar eller också har jag funderat på att bara staka mig runt banan för att få bra träning, så då lägger vi på 2 timmar. Jag bestämmer mig på matchdagen.

Vasaloppet 90000m: Här måste jag ner mot dryga 8 timmar, minst 1.15 bättre än i fjol.

Valloxen runt, 8000m: Här gäller det att jag räknar rätt i år  och klarar 38 minuter. Vätternrundan 300000m: Här måste jag ner mot 11 timmar, minst 1.30 bättre än i fjol. Vansbrosimningen, 3000m: Inte mycket att göra här i tidsvinst, fast 1.10 borde vara realistiskt. Knivsta Triathlon, 22000m: Ger mig inte, jag skall under 1 timme någon gång i min karriär, så varför inte i år.

Lidingöloppet, 30000m: Svåraste loppet att förbättra, dock måste målet vara 3.30 eller det jag behöver göra för att klara Klassikern sammantaget på 24 timmar.

Tjurruset 10000m: Ny gren på listan. Efter att ha hört alla prata om hur roligt det var så måste jag bara testa. Här finns det inget tidsmål. Jag skall vara lerigast när jag går i mål, det får räcka som uppgift.

Och så kommer då den stora frågan VARFÖR,

jag vet inte, kan inte precisera varför. Efter varje lopp så är jag kron-slut och lovar att aldrig mer ställa upp igen. Kroppen skriker och gör ont, fast nog så är jag på igen när nästa möjlighet bjuds. Jag bara vill och mår så bra av att träna och tävla så det får vara mitt svar: Jag mår bra av det.
Starten på årets satsning kunde dock ha börjat bättre. På nyårsafton så blev det Basket, Innebandy och Fotboll i goda vänners lag. Mitt i en innebandy drabbning så brast det i baksidan av väster lår och de första veckorna blev inte vad jag hade tänkt mig. Så det jag pysslar med nu är stakträning med skridskor på Valloxen, runt, runt, runt, runt....................
PS Dessutom så har jag en hemlig utmaning i år också, fast den vet bara Anna om och den skall vara klar i maj eller allra senast i december. Ds

 

Mars 2009

Utmaningen första delen
Så är då första delen av årets utmaning genomförd. Och givetvis gick det åt skogen redan från början. 24 timmar totalt på Klassikern är väldigt långt borta. Drog ju på mig en sträckning på baksidan av vänstra låret på nyårsafton, somliga straffar gud på en gång. Den gick upp tre veckor senare när jag försökte mig på att delta i ett träningsläger i Bjursås på skidor. Så den största delen av min träning gick på långfärdskridskor, stakandes runt diverse vattendrag i omgivningen. När jag sedan försökte mig på Vasaloppet så höll låret men inte väderleken, så det som skulle bli en rejäl kapning av tid blev tio minuter sämre än förra året. Så nu krävs det under tio timmar på Vättern för att klara av Klassikern på 24 timmar, inte omöjligt fast näst intill. Så det får nog bli genomförande som får bli revideringen av årets Utmaning. Glädjande var dock at jag stakade mig igenom Vikingarännet på 4.33 vilket var över förväntan, se där ett glädjeämne. Så nu är det spinning och styrka som gäller tills jag kommer ut på vägarna. Skall i alla fall ha tresiffrigt i benen i år.

 

April
Andra delen
April kom och april gick. Ingen tävling inplanerad utan bara tung hård träning. Jag kör mina styrkepass i arla morgonstund på jobbet. Baksidan av låret får sig en duvning två dagar i veckan, också på jobbet. Kanonfint med sjukgymnast, lokaler och träning på arbetstid och bara koncentrerat på det skadade låret. Spinner gör jag när det inte går att cykla ute. Så det blir en bra blandning, fast nu blir det mest pass ute för att ta så många mil som möjligt. Å andra sidan, ett spinningpass inne är aldrig helt fel och det slinker med ett och annat emellanåt. Jag kör Gunnars lördagspass ute i det fria och det är väldigt mycket matnyttigt där för er som inte är smarta nog att kliva upp och delta. Jag har faktiskt fått ihop mer mil i år än sammanlagt under förberedelserna på mina tre tidigare Vättern, även om det inte säger så mycket. Dock ligger fortfarande tresiffrigt inom räckhåll.
Upptäckte till min fasa att en del av min Utmaning, Valloxen Runt, hamnar under en rekreationsvecka i Portugal. Tanken att strunta i Portugal fanns där.......................not :-) dock så övervann tanken på 30 grader, sol värme, golf, vin, öl, mat, nattliv och lite vila det enorma draget efter att få rusa runt Valloxen, eller halva då, i snöblandat regn och 3 plusgrader, men det var målfoto till Portugals fördel. Löparskorna skall med för lättare löpning och med Peppe Levin i resesällskapet så blir det mycket stretching, i taxin, på restaurangen, i toa kön, ingen plats är för udda för Peppe att stretcha på, så den veckan ligger fint till för maximal förberedelse inför Vättern. Hoppas dock att det var sista "problemet" på årets utmaning. Känner mig stark och förväntansfull inför fortsättningen och ser framemot maj månad som också är laddad med tung, så tung träning.

 

Maj

Tung träning både ute och inne. Styrka på morgonen och cykel på kvällarna. Smög som skrivet var in en vecka i Portugal med golf och väldigt bra väder. Nu blev det inte så mycket löpning som jag tänkt mig, närmare bestämt ingen alls, dock så gick vi fem golfrundor plus en dag på stranden, som sträckte sig tre mil längs kusten, tänka sig, längs kusten, undra var annars jag trodde stranden skulle ligga, dryga två mil blev det då. Är snart upp i hundra mil cykel, tjugo kvar, så det blir tresiffrigt i alla fall. 23 mil till Hamnskär med Gunnars cykelgrupp blev månadens topp både när det gäller träning och rekreation, underbara dagar, Stort Tack Stine, Per, Nike, Jenny och Gunnar. Vättern är planerad och klar, bilar, boende, cykel och sovplatser, det är inte utan att det börjar pirra lite inför Vättern.
Att jag klarar det står helt klart fast tiden lär väl ligga runt tolv timmar, lika bra at inse att jag en tolvtimmarspojke. Kul skall det bli i alla fall.
Den hemliga utmaningen ligger i träda, vet inte hur jag skall komma över det berget. Jag har dock ett halvt år på mig, jag kämpar på mot andar och demoner.

 

Juni
Så var då andra delen i Utmaningen klar, Vätterrundan. Nådde inte riktigt upp till mitt träningsmål på tresiffrigt, fast 92 mil duger gott, det är mer än all sammanlagd träning under de tre tidigare åren jag har kört Vättern. Jag hade många fina cykelturer som träning under hela våren, både snabba intensiva och några betydligt lugnare och behagligare. Loppet såg ut att bli jobbigare än de tidigare i och med att det började regna vid starten och skulle så göra under resten av turen. Dock så infann sig en känsla av styrka och självförtroende och loppet flöt på bättre än jag kunde tro. Målet var som vanligt att slå 12 timmar och det kändes lite tveksamt innan. Nu blev det tvärtom, styrkan avtog inte utan jag höll hela vägen in i mål. Tiden blev 11.08 vilket är 1.32 bättre än min bästa tid. Det är första gången som jag är riktigt nöjd med ett Klassikerlopp. Ett annat mål jag hade var att skjuta fram känslan av "aldrig mer" så långt fram i loppet som möjligt. Nu infann sig den känslan aldrig, det kändes bra hela vägen och de sista milen från Medevi och in i mål kändes riktigt bra och med tempoökning. Fast det vore ju inte jag om jag inte kände lite besvikelse att det inte blev under 11 timmar, det var ju så nära. Hade jag bara hållit bättre koll på klockan hade jag fixat det. Fast det gör ju att jag kan sikta på nya mål nästa år.
Efter lite vila så fortsatte träningen mot nya djärva mål. Styrka och simning. Allt för att försöka vara väl förberedd inför Vansbrosimningen. Har simmat hela veckan i Valloxen och det roliga är att jag som inte tidigare kunnat crawla längre än 50 meter utan att sedan ha stå i syreskuld till resten av världen, idag simmade 800 meter crawl och kände att jag kunde fortsätta hur länge som helst, vilken härlig känsla. Därmed inte sagt att det går fortare och att det liknar crawl ur instruktionsböckerna, dock så ger det en god självkänsla och ser lite mer macho ut är bröstsim. Mitt bröstsim blir ju lite rumphugget i och med att jag bara kan böja mitt vänsterben 45 grader med rak höft. Så nu känns det lite mer simning över det hela. Vi får se hur det går. Risken är att jag, med min tävlingsinstinkt, försöker slå alla i min omgivning, vilket ger för högt tempo och trötthet. Så min utmaning här är att hålla mitt tempo. Vi får se hur det går. För första gången känns det riktigt kul att simma Vansbro, det känns inte bara som ett nödvändigt ont för Klassikern, vilket det har gjort tidigare år. Känner mig förväntansfull inför fortsättning vilket också gör att min hemliga utmaning också känns som den inte är helt omöjlig. Jag tar hjälp av min omgivning som vanligt och tackar dem för benäget bistånd mot nya djärva mål.

Juli
Jag jobbar vidare med Klassikern.
Vansbrosimningen avgjordes i en vattentemperatur på 15.6 grader J och väldigt mycket motström. Även om de första två kilometerna gick i medflytets tecken så var det den sista kilometern som satte sig i minnet som rena väggen. De första 2146 metrarna gick lika fort som de sista 854 dito gick långsamt. Har aldrig simmat så fort och stått så stilla. Delar av sista kilometern var lite kaotisk, trång, stillastående, irriterad och bökig. Simmarna nästan slogs för att kunna ta sig fram till målet. Så det som i sista kurvan, innan motströmmen slog emot mig, såg så bra ut med bara 38 minuter, blev tillslut 1.13 i mål. Det är i och för sig personlig rekord fast tanken på timmen dök naivt nog upp i huvudet, hade skjutit undan tanken på motvatten, och jag som trodde jag var på gång när det gällde simningen.
Nu var det i alla fall roligare än vad det brukar vara, så jag har fortsatt att simträna efter Vansbro.
Så min juliträning har bestått av gång och simning förutom det som görs i vardagslag på semestern, vedsågning, blåbärsplock, loppis besök, rusher till utedasset, svampplockning, cykling, båtåkning, snickrande, dans i regn, dans i solsken, många var aktiviteterna under denna semester.
I augusti blir det andra bullar. Knivsta Triathlon, Midnattsloppet och uppvarvning inför Lidingöloppet med styrke och konditionsträning. Häng i. J

 

Augusti
Tränade vidare med en blandning av simning och cykel. Firade min födelsedag med att först bli uppvaktad J sedan köra Knivsta Triathlon, 400 m simning, 18km cykel o 3,5km löpning. Brukar ligga på dryga timmen, fast målet alltid har varit att komma under densamma. Hade nästan gett upp hoppet, fast denna gång gick det bra. Slog pers med 5,20, klarade av växlingarna utan klädproblem, hittade en bra grupp att cykla med och slapp krampen efter cyklingen. Väldigt nöjd med mina 57.40.
Fortsatte sedan in till Stockholm och sprang Midnattsloppet, 10km, med 21000 andra gröna löpare. Gjorde dryga 58 minuter vilket jag inte är så nöjd med Jag hade dock ingen tid jag sprang efter och med eftermiddagens lopp och trängseln på gatorna så får jag vara nöjd med den tid jag presterade. Kul var det i alla fall med mycket glädje och gott humör och mycket publik för ett lopp i regn, rekommenderas till alla som vill ah kul när de springer.
Uppvarvningen mot Lidingöloppet går på halvfart, förkylning och problem med baksidan på låret, samma som i vintras, gör att det har blivit minimalt med träning. Får gå på vilja och framtänder i år igen J

 

September
Så var då september slut och därmed också den största delen av min Utmaning, Klassikern på 24 timmar. Redan efter Vasaloppet och dess snöinferno så såg det svårt ut och även om jag gjorde personbästa, och nådde mina mål i mina lopp efter Vasaloppet så höll jag på 1.35 för länge.
De minuterna försvann i snöröken i Oxberg där jag missade mitt mål med 1.40
Fast den reviderade Utmaningen, att i huvud taget klara Klassikern, fixade jag med "lätthet" J
Lidingöloppet gick bättre än jag hade tänkt, persade med 25 minuter och var inte alls så sleten som året innan. Och detta trots de uteblivna förberedelserna som var planerade. En ömmande baksida på vänster lår, en förkylning och en hammare på höger ringtå stoppade all konditionsträning de sista sex veckorna. Allt utom den brutna tån ville ge sig. Jag kom dock i skon och med lite värktabletter och tankarna på annat håll så gick det att springa ändå. Kanonväder och perfekta förhållanden gjorde dagen riktigt trevlig. Ser faktiskt framemot nästa gång. Nu återstår bara Tjurruset innan tävlingsåret är slut. Träningsåret för nästa års Klassiker har redan börjat, då skall jag banne mig ner under 24 timmar oavsett vilket väder det blir.

 

Oktober
Årets gladaste lopp gick av stapel 17 oktober. Får jag välja ett lopp under året så är det Tjurruset.
Har sällan haft så roligt under ett lopp. Tjurruset ingick inte i min original-Utmaning, dock fanns den där som en härlig avslutning. Blött, skitigt, kallt och lerigt, kan det bli bättre, nix inte i år i alla fall.
I övrigt tränar jag vidare och har en ny Klassiker på gång och faktiskt flera hemliga utmaningar.
Dom kommer kanske att visa upp sig i senare publikationer eller också inte, precis som årets och förra årets hemliga, den kvarstår och flyttas framåt i tiden. För tillfället är motivationen låg, vilket har gjort att mina kvällar på form har blivit färre. Jag har tagit Gunnar till hjälp med något nytt träningsformat så vi får se vad det blir framöver. Dock finns slutmålet, Klassikern under 24 timmar där. Och att jag inte skulle träna vidare finns inte.