«Tillbaka

 

Mia

 

MÅL:

• väga 80 kg till morsdag.
• väga 75 kg innan året är slut
• träna 3-4 ggr / v
• fortsatt nikotinfri

http://75kilomia.blogspot.com/ 

 

Im in!
Jag har under ett par års tid kämpat med att bli nikotinfri. Började 2007 februari med att sluta röka efter 30 (!) år. Förra årsskiftet Slutade jag med snuset och februari 2009 var jag helt nikotinfri. Yes den kampen vann jag. Men med nikotinfritt liv följer då en viktökning. Så nu ska jag ta tag i fläskflubbet!
Mål är att på mors dag väga max 80 kilo. Då har jag från september till morsdag blivit av med 15 kilo. Det slutliga målet är att kunna skåla in 2011 med futtiga 75 kilo i kroppen.
Detta skall genomföras med glada rop och coaching från en PT samt en massa blod svett skratt och tårar! Med gymmet och egna program samt två gruppträningar i veckan. Totalt 3-4 pass per vecka ska det bli. och vi toppar med en realistisk diet som jag kan hålla.

Hitintills har jag blivit av med 6 kilo. En jul kom liksom lite emellan. Så jag har nio kilo kvar till delmål ett! Men det ska jag klara.

Min PT frågade mig när jag tycker min kropp är bra. Ja du, den dagen jag kan titta mig i spegeln och konstatera att jag tycker om det jag ser.

Blir ett spännande 2010. Jag har fått ett nytt jobb som jag velat ha länge. Och jag vill känna mig pigg och fräsch samt kunna handla kläder! Snygga kläder!

Tjoho! Vi ses i gymmet!

/ JFW

 

 

Januari

Första avrapporteringen. Trots lite fadäser med pizza och hamburgare och inställda träningar så är jag på väg. Jag kanske inte når hela vägen till delmål ett på morsdag (80kilo) men definitivt till nyåret (75kilo).

Träna tre dagar i veckan klarar jag med marginal. Men jag skulle vilja komma iväg på fler gruppass och inte bara skrota själv i gymmet. Anledningen till uteblivet gruppass är tiden. Halv sju var perfekt. (Basic step på onsdagar ht-09) och nu siktar jag på 7 på dancetisdagar (Som jag för övrigt fullkomligt ÄLSKAR!! Anna fler pass tack). Jag tror det mest handlar om att göra om schemat hemma. Känns jättekonstigt att inte ha onsdagar som fast träningsdag.

Maten funkar. Och jag tror att varje gång jag byter bearnaise såsen mot keso så har jag vunnit en seger. Inte stor men en bit på vägen till mitt mål. Och ja jag äter nån pizza jag äter nån muffins men jag ser det som ett litet problem. Om ni visste hur det såg ut innan skulle ni säga WHOOOAHH!

Jag mår som en drottning och jag älskar mitt liv just nu! Inga floskler bara sanning! Tack Form! Tack min underbara familj och tack min PEETEE.
Den sista februari är nästa delmål, 87 kilo. Och jag har redan nu varit och nosat där. Vikt sista januari: 88,5. Så det känns inte så jobbigt!

/ En mycket glad Mia med framtiden som språngbräda! Nu kör vi hela vägen in i kaklet!!

 

Februari

En månad till har förflutit. Jag har inte uppnått riktigt det jag velat. Men det tog 25 år att bygga upp denna kropp. Och nu ska jag rasera den! Klart det tar tid. Jag tror tålamod kommer bli en dygd framöver. Jag vill att allt ska ske fort. Typ går och lägger mig vaknar nästa morgon ett par kilo fattigare! Men det funkar ju inte så, tyvärr. Hade ett möte i veckan med Danne. Efter mått och vikt konstaterades att jag blivit 26 centimeter mindre sen resan började i september (nästan en hel linjal!). Trots katastrofinvägning (88) och med kvarstående lagårdsväg på ca 1 meter mår jag oförskämt bra. Och jag har inte gått under än. Det krävs mer för att knäcka en Jane Fonda Wannabe! Det jag presterat under dessa månader är inte illa av en rookie i kost och träningssammanhang. Nu är det ledorden Envishet Kul och Energi som gäller!

 

Med mina ledord ska jag:

- Inte gå upp i vikt!
- Fortsätta gå ner i vikt
- Fortsätta träna och tycka att det är kul
- Fettprocenten SKA ner under 30!
- Klara av att jogga hemifrån till skylten och tillbaka senast den 31 augusti. Det är en sträcka på ca 3 km! Ingenting kanske ni tycker men jag ser det som ett marathon.

Det krävs mer än bara tre ledord. Det krävs ATT jag gör det oxå. Och en del är matintaget! Mindre portioner och inte falla för frestelsen med QUICKFIX vid blodsockerfallen på eftermiddagen Det är där mina smoothisar kommer in. Har jag den med mig så funkar det. Men utan den blir det gärna godis bananer osv osv.

 

Nu är det nya tag och positiva tankar som gäller. Jag vet att jag kan klara detta jag måste bara knäcka min kroppskod. Jag ger den vad den behöver och jag tränar den men just nu tar den emot och ger tillbaka plus minus noll. Jag vill ha minus vikt!! Det skulle vara ett plus för mig! Otacksamma kroppsstycke! Jag säger som Annelie W: bikini i sommar bikini i sommar!

 

Jag kommer fortsätta släpa min kropp till gymmet och plåga den!! Det blir mitt sadistiska mål! See you in the gym!

 

Mars

Snart är mars slut. Snön börjar ge vika för den underbara vårsolen. Den värmer faktiskt lite på kinden om man sitter alldeles blickstilla och det är lä! LOVE IT!

 

Men nu ska vi inte prata vår. Nu ska vi prata utmanarrapport och bikiniångest. Jag lyssnade på en intervju med Paolo Roberto. Han säger att all diet är ett 100-procentigt misslyckande. Det hela handlar om plus och minus. Du ska helt enkelt göra av med lika mycket som du stoppar i dig! Nähä! Så nu tänker jag räkna plus och minus och äta den diet jag fått föreskriven av Danne. Mina plus- och minusintag är ganska konstanta.

 

Händer inte mycket här inte. Jag skippar kolhydrater vid ett mål mat. Jag äter grönsaker och keso i mängder. Jag tränar MINST tre gånger i veckan. Men jag går inte ner. Otålig? Jag? Absolut! Alldeles för otålig. Det ska gå fort. Och just nu går det inte fort nog. Men vågen har ett par gånger visat 85,5 kilo! Så visst händer det saker. Men inte i den takt jag vill. I företagssammanhang säger man att man vill revidera sin budget. Jag vill revidera mitt delmål. 83 kilo på morsdag. Men fortfarande 75 kilo till nyår.

 

Ett annat litet problem jag stött på är att motivationen tryter mellan varven. Men kommer jag väl till gymmet och kommer igång med ett träningspass brukar det släppa. Vissa dagar går det bättre och vissa sämre.

Ett påstående: Den som skapade roddmaskinen måste ha varit en ond människa. Denna maskin från hell ger mjölksyra ut i hela kroppen. Nästan så plomberna lämnar sina tillhåll och flyr! Vidrig maskin!

 

Nu ser vi fram mot en påskhelg med mycket ägg (proteiner!!) lax (omega3!) kött (mer proteiner) och en massa sallad och denna eviga KESO! Jaja jag erkänner det kommer bli lite godis (helt förkastligt men gott) och Ben & Jerry glass (ännu mer förkastligt men himmelskt gott). Bara måste ha!

Glad påsk till alla utmanare och alla ni andra som stöttar och peppar mig.

 

April

Så har då ytterligare en månad passerat. Och den har som de senaste 7 månaderna gått i träningens och dietens tecken. Med positiva resultat. ÄNTLIGEN!

 

Träffade min PEETEE Danne i veckan. Det var ca 1,5 månad sen så den här träffen var efterlängtad. Och se på F*n, jag levererar resultat! 2 kilo mindre sen sist. Nu stannar vågen på 86,5. Trodde jag väl aldrig. Inte på kvällstid efter en arbetsdag med mat och (ja jag erkänner) efterrätt i form av kladdkaka. Inte lätt att arbeta på ett kontor som är ett restaurang-företag ju. Mer kuriosa är att jag numera är 34 cm mindre, 8 kilo FETT fattigare samt att jag börjat bygga muskler. Enligt Guru Danne är det lite jobbigt för en tjej. Att bygga muskler kräver några delar testosteron. En ingrediens som jag INTE har. Varken naturligt eller i form av kosttillskott eller ryssfemmor.

 

En rolig sak som jag lyckats med vid sidan av dietandet är att jag fått 10 PT-träffar av min arbetsgivare (Bra löneförhandling Mia! Bra!) Ska jag investera i mitt tempel ska jag göra det ordentligt! Till att börja med ska jag nå målet 85 kilo 17 maj! Därefter är nästa stora mål 75 kilo nyårsafton. Jag har blivit tvungen att dra ner lite på målet 80 kilo till morsdag men what the heck, det gör inget. Rom byggdes inte heller på 8 månader.

 

Framåt är det löpning jag ska testa på. Har fått lära mig det magiska löpbandet. Tre kilometer ska jag ju klara av innan 31 augusti. Ett maraton om ni frågar mig. Jag har aldrig tyckt om att vare sig springa eller löpa utan mål. Känns liksom meningslöst. Men nu har jag skylten vid vägen fram och tillbaka=3 kilometer, som mål. Kommer säkert dö! Intervallträning står på agendan. 30 sekunder gå, 30 sekunder jogga (eller ett träd gå, ett träd jogga). Sen kanske öka på det hela. Del ett i denna miniutmaning är att innan den 17 maj ska jag ha gjort MINST 3 svängar till skylten i rask promenad.

 

JAGVETJAGKANJAGVETJAGKAN!

 

I övrigt kan jag rapportera om att dansens virvlar tar mig med i mer och mer komplicerade stegkombinationer som jag klarar med varierat resultat. Ibland går det som en dans (fniss) och jag känner att jag skulle platsa på Mary Murphys "HOTTAMALATRAIN" och ibland är det over and out! Men det är ju SÅ.JÄ.KLA.KUL! Love the dance.

Stepup är ju också kul. Tyvärr finns ju bara passet på okristlig lördagstid att tillgå för närvarande. Jag kämpar! Ibland kommer jag upp ibland inte. Torsdagar ytterligare en favorit. Dannes hårdrocksstyrketräning är snabb intensiv och jag ledsnar inte. Hinner helt enkelt inte ledsna. Där är det trafiken som avgör om jag hinner till passet eller inte. Jacobinas intervall pass på söndagar är vidriga. Sist fick jag träningsvärk i låren så jag inte kunde gå. Nästan så jag fick ha hjälp att gå på toa! Men ska man vara fin får man lida pin! Och här ska torteras vidare.

Nu eldar vi bort vintern så ses vi nästa vecka i maj månad med massor av solenergi och nya bikinitrimmande kroppsfixeringar!
Trevlig valborg på er / MIA

 

Maj

Ja vad hände? Maj liksom bara scvischade förbi. Den 11 maj skrapade jag rutorna på bilen och den 20 solade jag i solstolen. Strange. Min utmaning då? Jo tack. Det går BRA nu vill jag lova! Har skaffat mig fler Pt träffar så nu är det fokus! Senaste dejten med Danne visade på resultat jag bara kunnat drömma om. Dryga 41 centimeter har försvunnit och vågen stannade på 86.5. Nästa träff är på tisdag och då ska den stanna på 84.5. Just nu har jag ett otroligt flyt. Känns som att kroppen ÄNTLIGEN fattat vad det är frågan om.

 

Jag syndar fortfarande mellan varven med både glass vin öl och god mat. Men det gör inget. Om jag INTE gjorde det vore det inte kul det jag håller på med och då kan jag lika gärna lägga ner. Som ni kanske läste i förra rapporteringen så har jag ju upptäckt löpbandet. Mitt mål med att springa 3 kilometer före den sista augusti kommer nog lyckas. Har ett annat mål i mitt huvud just nu men måste formulera det innan det kommer på pränt. Återkommer. Nu har jag en sommar framför mig med sol bad semester och tadaa BIKINI! Ja jag kommer nog att stå liite i vassen men kanske jag väljer en glesare dunge än förra året. träningen går bra. Jag springer numera (nåja springer, läs tar mig runt) 3 kilometer ett par gånger i veckan. Försöker att gå på minst två gruppass där naturligtvis dansen är nomero ono! Får lite panik när jag inte har möjlighet att komma iväg som jag brukar. Mycket märklig företeelse med tanke på att jag knappt kunde stava  till gym än mindre träning för ett år sen. Kroppen kan! Jag kan! Och jag vill! Jag levererar resultat och sånt gillar jag. Jag gör detta för min skull och är mycket nöjd just nu! Att sen andra tycker det är lika roligt som jag är ett stort bonus.

 

Anna skrev på sin blogg om thanskgiving! Att tacka. Och jag vill tacka. Tacka alla som stöttar mig i detta. Tacka alla som peppar mig! Tacka Danne, Anna och Niki för den energi ni levererar som gör att jag orkar och fortfarande tycker det är kul! See you at the gymhouse! Tjing!

 

Juni 

Det var då självaste vad tiden går fort. Redan juli! Kommer ni ihåg snödrivorna, bilrutorna som skulle skrapas, kylan och alla inställda tåg? Nä tänkte väl. Nu sitter ni säkert och stönar över värmen myggen flugorna och alla okylda sj tåg ni åker med. Tänk vad fort man glömmer. Men jag glömmer inte! Ett år sen jag gick in på Formhuset. Resultat 12 kilo minus och 43 centimeter mindre . Har lite kvar men summa: Det går bra nu.

Som mål på vägen till mitt stora slutmål har min käcka syster anmält oss till tjejmilen! Jag! Springa? Its a joke. A BIG joke! Men nu ser ni mig springa i rosa Nike outfit med värsta programmet jag fått av Danne.... Och jag gillart. Och vi är fler! Har lurat med en utmanare till. Annelie. 5 september står vi där på startlinjen ser varandra i ögonen och förbannar min syster som drog oss in i detta!

Nåväl, det känns bra att ha ett mål över sommaren. Finns en stooor risk att jag förslappar mig annars. Så nu är det Dannes upplägg som gäller. Jag kommer följa det slaviskt. Vore kul om det verkligen fungerade. Tänk om nio veckor kunde förändra världen?! Hur coolt vore inte det. Nåja förändra världen vet jag inte, men få mig att ta mig runt Tjejmilen? Jäääättecoolt ju!
Nu tar jag snart semester med bena fulla av spring! Vi ses i skogen.

PS Om ni ser en rosa galning i skogen mumlandes "jagärenidiotjagskadödaminsyster" så är det bara jag DS 

 

Juli

Ja det var juli månad det. Om juni sa svisch så sa juli svoooosch. Har ägnat mina dagar i juli till löpning jogging gåing intervaller ryck och andra små roliga saker som passar på sommarlovet. Tex träning inför en tjejmil. Bena har varit proppade med spring. Alla mina fördomar om löpning har jag fått lägga på hyllan. Det är ju skitkul. Och jag förbättrar mig för varje gång. Börjar fatta tekniken liksom. Har dessutom hittat ett program till min iPhone som håller reda på allt! Alla siffror och statistik som man kan behöva. Så nu har jag örnkoll på hur långt det är i skogarna och på grusvägarna.

 

Dannes snickrade program åt mig plockar jag russinen ur. Har tyvärr varit dålig på att göra intervaller och ryck i den utsträckning han ville men vad gör det?Jag kommer ju framåt och jag har ju inte skippat det helt. Jag göra intervaller och ryck då och då men ska jag erkänna är det såååå tråkigt. Mycket roligare med bara spring ju. Jag är dålig på självdisciplin. Märker ni det?

Vad beträffar huvudmålet, att gå ner i vikt , kan jag bara meddela att jag inte gått upp i vikt. Stiltje! Kan ju bero på all rosevin och Gin o tonic som flutit fram under semestern. Eller all fet mat. Tur jag sprungit ett antal gånger i veckan så vikten hållit sig i schack.

 

Nu ska jag ut i spåret för att knäcka oskulden på milen. Om det får ni höra mera i nästa avrapportering.

 

Svampskogarna here i come (jag är nog den enda som jublar över regnet) och snart verklighet i form av semesterslut! See ya! Åh just det: Jag behöver en sponsor. 10 papp till hälsoresa i Kroatien. Ni kan få sätta er logga på min rosa Niketröja jag ska ha i tjejmilen. An offer you cant refuse ;) / JFW

 

Augusti

Sista söndagen i augusti, en vecka kvar till tjejmilen och jag är SJUK!! Har varit förkyld (har virus enligt doktorn) sen i måndags och inte blir det bättre. Hostar och snorar. Det är tre år sen en förkylning däckade mig. Kommer jag att springa? Det vet jag inte. Men jag hoppas det. Nåväl slut med allt klag nu! Nu kommer rapporten från JFW.

 

Augusti 2010 var den månaden som jag på allvar upptäckte det där med att springa och tycka om det. Den 1 augusti sprang jag (ja ja jag gick 30%) och min syster en mil för första gången. Tiden inget man skryter med men den slutade på 1.30. Vi tog oss runt.

Söndagen den 22 augusti kom min utmanarkompis Anneli W ut till mig här i Östuna och vi knäckte milen riktigt seriöst. Vi tog den på 1.12 och gick nästan ingenting! Stolt? Vad tror ni! I did it! Nu ska tjejmilen gå som en dans. Om inte viruset knäckt mig.

 

Under månaden som gått har jag totalt sprungit 6 mil och bränt 4000 kalorier!! Coolt. Och då har jag inte kunnat springa en meter sen en vecka tillbaka. För 6 månader sen visste jag knappt att det kunde vara kul att springa.

 

Mina hundar har fått bli rekvisita i mina löpträningar ibland. Den lite tjockare saken, Simba en blandning med bla karelsk björnhund och bordercollie, har jag tvingat runt på kortare sträckor. Typ 3 kilometer. Jag har fått släpa hem honom. Den andra hunden Rex, en blandning av bland annat schäfer och collie har blivit en riktig springhund. Han vet inte vilken tass han ska stå på när jag tar fram bälte och koppel. Han grejar 7 kilometer utan problem. Han bara matar på. Kul att jag lyckats engagera våra försoffade hundar i detta.

 

Nåväl som ni märker har min träning i augusti enbart handlat om löpning. Men det är kul. Och så enkelt. Bara att dra på sig kläderna och ut och springa. Inga krångliga bilfärder till spår eller så. Kommer fortsätta med detta så länge vädret tillåter. Dessutom ger det resultat på vågen. Hur mycket vet jag inte riktigt men jag har PT träff på lördag den 4/9. Dagen innan tjejmilen. Det blir den första PT träffen sen i juni. Ska bli spännande att se vad den säger i mått. Har det då försvunnit en halvmeter av mig?

 

Tjejmilen! Here i come. Jag har två alternativ: antingen deppar jag med två byttor Ben&Jerry glass för att jag inte kan springa eller så firar jag att jag har sprungit med en flaska Pol Roger. Jag gillar Pol Roger! Snälla söta rara gud. Gör så att jag får träffa Pol Roger.

Höstiga kantarellhälsningar från en mycket tjejmilsladdad JFW!

 

 

September.

Månaden då sommaren definitivt tog slut och gymmet började besökas lite mer frekvent. Jag har hunnit med en hel del i september. Jag har sprungit joggat gått styrketränat kollektivsvettats i dans och på muskelpass. Jag har "lurat" en klasskompis att börja träna. Hon bor i Örbyhus heter Towa och åker varje onsdag till Form för att plåga kroppen med två timmat stenhård träning. Coolt! Men nu var det inte Towa vi skulle prata om, nu var det min utmaning.

 

Har träffat Danne för PT träff. Vikten står still (ja den svajar liite neråt men inget markant) men jag känner ingen press. Jag har så mycket annat att fokusera på. Tex att springa min första tjejmil! Stort. Jag tog mig igenom på den facila tiden av 1 timme och 11 minuter. Ha! Jag gjorde det. Direkt efter målgång anmälde min syster OSS till topplopppet. Det går av stapeln den 2 oktober. Rapport kommer om det i nästa utmanarrapport. (sk cliffhanger)

Danne har plågat mig med diverse roliga intervall och konditionsträning. Bla en där jag fick sitta på spinningcykeln. Vidrigt! Jag avskyr spinning. Fast jämfört med roddmaskinen så...

 

I det stora hela har september varit lite av en uppstartsmånad. På jobbet uppstart efter semestrar, skolan uppstart efter sommarlovet och Mia startar upp sin kropp efter lata semesterdagar med spring. Men nu är vi igång. Onsdagar har blivit dagen för träning. Kör dubbelpass när jag ändå är på plats. Övriga dagar blir lite vad som faller mig in och vad vädret och tiden tillåter. Ibland en sväng till gymmet ibland en sväng ut och springa. I like it!

 

Tänk vad det har hänt mycket på ett år. Att jag skulle springa en mil och tycka det var kul var heeeelt otänkbart vid samma tid förra året. Jag hade barat garvat och sagt ALDRIG! Men med pepp vilja och envishet kan man bestiga det största berget och ge sig in i saker man inte trodde var möjligt.

 

From nu kommer jag släppa lite fokus på det här med vikten. Självklart ska jag fortsätta äta rätt och unna mig goda saker men jag kommer att lägga mer energi på att göra saker jag inte trodde jag kunde eller klarar av. Vad vet jag inte riktigt men det kommer att visa sig. En sak är att springa 5 kilometer på löpbandet under 30 minuter och fortfarande vara vid liv.

 

Det var september det. Vad händer i oktober? Det får vi veta i november. Och i december har vi utmaningen klar. Och det var 2010. Vad ska vi hitta på för skojsigt 2011?? Ja jag vet en del saker jag ska göra men det tänker jag INTE tala om nu!

 

 

 

 

 

 

 

 

Måååål!

Höstliga springhälningar från en laddad JFW!

 

Oktober

Blött tråkigt kallt och definitivt sommarslut! Nä fast inte egentligen. Oktober var riktigt fin. I alla fall första halvan.

 

Oktober inleddes med ett Topplopp som skulle genomföras. Som vanligt stod min syster för anmälan och jag dum som jag är bara hakar på. 5 eller 10 kilometer frågar hon. Alltså ett eller två varv. Kan man springa ett varv kan man springa två, svarar jag.

 

Skjut mig någon snälla! Nåväl den 2 oktober kom. För övrigt samma dag som Formhuset firade tio bast. Min syster var sjuk! Jahapp. Då skulle jag alltså tvingas genomföra detta lopp själv. Nåja själv och själv. Vi var tre tusen som startade.

 

Jag kom i mål på 1.09. Jag hade satt upp under 1.10 som mål och klarade det! HA!! Men jäklar va trögt det var. Vid fyra tänkte jag hoppa av vid fem för att sen inse att jag nog klarar sex kilometer och har jag klarat sex kilometer kan jag lika bra springa hela milen.... Häpp så det kan gå.

 

Efter Topploppet gick luften lite grann ur ballongen, dvs mig! Det har varit mycke i skola och på jobb. Möjligheten att ta en löprunda efter jobbet har hindrats av mörkret. Det finns en sak jag inte gör och det är att springa i mörker. Jag har knappt ledsyn dagtid och än värre är det kvällstid. Vi vill inte bryta lårbenshalsar inte. Tänk på att jag snart är i 50 årsåldern..

 

Jag har sprungit ett par gånger på löpbandet, genomfört några vidriga onsdagar med löpning 5 kilometer en timme dans och en timme muskel. Så jag har ju inte legat helt på latsidan. Men nu behöver jag nya mål. Här ska rivas jagtrorintejagkanmurar! En sak jag ska göra är att springa 5 kilometer under 30 minuter och fortfarande vara vid liv.

 

Utmaning två är att fortsätta gå ner i vikt. Kan ju inte påstå att jag direkt rasar i vikt. Snarare sniglar neråt. Svajar mellan 82-84. Skulle så hemskt gärna vilja att 82 var vikten som jag kunde säga är vad jag väger. Men just nu är det som mest 83. Så mål två är 80 kilo sista november. (Ligger 6 månader efter i målet men va faan..)

 

På fredag har jag PT träff med Danne (AKA olivplockarn ). Då ska här utmanas. Jag vill vara med i Form Challenge. Jag vill utmana mig själv. Jag kommer inte att vinna någon tävling men kanske kamma hem några stilpoäng.

 

Nu stundar en november med ännu mer mörker. Min man fyller år och huset fylls av levande ljus. Mysigt! Lera och skitiga hundar är något jag får leva med. Bit ihop! Det finns viktigare saker i livet. Som att må bra!

Gör er själva en bra november. Det tänker iaf jag göra! Tjing från Mia/JFW

 

Just det: Spons sökes till en Hälsoresa till Kroatien! (Varför för jag bilder av lasse åberg på näthinnan?)

 

PS Vi syns väl på Facebook? DS

 

November

Fler än jag som undrar vad som hände med november? Den månad som brukar vara grå trist mörk lerig? Ja helt enkelt ett långfinger till månad. En sån man inte behöver! Jag undrar väldeliga. Vad hände med alla dagarna man velat ha som man inte fick? Samtidigt glädjen över att denna bedrövliga månad och detta bedrövliga tillstånd är förbi! Novemberkoma. Hört talas om det? Nä inte jag heller. Kom just på ordet. Novemberkoma står för det tillstånd då INGENTING vill. Du vill inte gå upp. Det är jobbigt att jobba (fast du trivs på jobbet) kroppen skriker GE DIG när jag försöker med nyttiga saker, träningen är seeeeg, löpbandet känns oövervinnligt kondisen är borta. Helt enkelt tappad motivation eller som Anna sa FFF: Tappad Fokus För Fan.

 

Kompisen Towa hoppade av träningen pga familjebekymmer Men lugn, hon har lovat komma tillbaka ännu starkare ännu bättre. 

 

Nåja lite har jag gjort. Jag har gått VARJE onsdag på danspassen och muskelpasset = 2 timmar intensiv träning. Jag har haft ett PT pass med höga mål om att göra en FORM challenge. Av styrka har det blivit noll, zero, zipp, nada. Bedrövligt jag vet. Hur hittar man tillbaka då? Ingen aning. Jag kämpar. Mitt mål är tre träningar i veckan varav minst ett på formhuset. Till tomten har jag skrivit: Jag önskar mig en garmin pro värsting gps pulsklockan samt långärmade springafortbyxor. Jag kommer nog få mina klappar av tomten. Och det förpliktar.

 

Är träning kul? Tycker jag det är fantastiskt? Nä inte när jag ligger där under vikterna och stänkar och tror min sista stund är kommen eller springer på ett gummiband utan att komma nån vart. Men efteråt...

I FUCKING LOVE IT!

Därför kommer jag fortsätta med det. Kommer jag uppnå mina mål? Ja men inte till den sista december. Jag har insett att mina viktproblem startade denna resa, men det är träningsglädjen som kommer avsluta min utmaning. Fettet försvinner tids nog.

Nu laddar jag psyket med 2011. Då ska jag springa Walloxen runt (8kilometer) midnattsloppet, tjejmilen (of course. har ett pb att slå) samt topploppet. Har allvarliga funderingar på tjurruset. Om jag lever och har hälsan är mitt STORA mål halvmaran samma år när jag fyller 50! Dvs 2012. Jag fyller i juli och loppet går väl i september tror jag. Det vore coolt! När jag har klarat det har jag avslutat min utmaning.

 

I morgon terrorträning med min pt-guru Danne. Tack för att du finns och bara säger DU FIXAR DETTA! Utan en sån som Danne hade detta bara bllivit platt fall. Folk frågar mig om kostnaderna. Är det inte dyrt? Ja det kanske det är. Men jag har löneförhandlat mig till detta. Har en arbetsgivare som inser vikten av friskvård. dessutom kan jag gå på arbetstid. Ibland ;). Och hade jag inte fått det hade jag betalat det själv. Kostnaden är MINDRE än vad det kostar att röka hyfsat aktivt en månad.

Tjing från JFW! På onsdagar bjuder Annaz upp till danz med the Formerz. Och då krullar vi parkett. Vi kör så dansakademin gråter! KNIVSTA KAN DANSA!

 

December

 

Känns tomt på nåt vis. Konstigt. Men samtidigt är jag så jäkla stolt över det jag uppnått. Folk har kommit till mig och sagt att de vill ha hjälp och komma igång. Hur gör man osv osv. Jag har fått tre stycken på jobbet att börja röra på sig. Egentligen bara för att de såg på mig att det går. Inget är omöjligt. Sånt känns kul tycker jag.

 

Dansen idag rockade i vanlig ordning och muskel passet gjorde mina muskler till mos. Innan dessa två pass sprang jag 3 kilometer på bandet. Jag fattar ingenting. Hur fan gick det här till? För drygt ett år sen kom jag knappt upp ur soffan... Magi! Helt klart magi! Och ett otroligt roligt och peppande engagemang från dig Niki och Danne!

 

Tack. Ni är guld värda. Ville bara säga det innan alla helger och ståhej kommer. Då finns ingen tid för sånt.

Tjing från en MYCkET stolt JFW ;)

 

 

Mias Utmanarbokslut..

Ja herregud vad hände? Från att vara total novis till vad det gäller träning och kost har jag numera en garmin pro pulsklocka samt massor av grönsaker i kylen. Vem hade trott det i december 2009?

Här kommer min utmaning i slimmad form och inte helt i kronologisk ordning

2010 är det år då:

 

...Jag lärde mig vad ett löpband var. Man kunde använda det för att avreagera sig på eller bara för att träna upp kondisen samtidigt som jag har bra musik i mina öron. En halvtimme = 5 kilometer. Behövs inte mer än så.

 

...Jag lärde mig att roddmaskinen ger en skräckblandad vidrig upplevelse där mjölksyran visar sig genom att det känns som att plomberna vill försvinna ur munnen. Vidrigt!

 

...Jag lärde mig att spinning är boooooring. Har försökt. Men det går inte! Jag frågade någon om när spinning blir kul. Aldrig svarade denna någon. Se det som ett besök hos tandläkaren. Man vill inte men det är nödvändigt. Jag har inte gått på några fler spinningpass!

 

...Jag fick bekanta mig med alla roliga styrkemaskiner på ett gym. En del är märkliga. Men som nån så klokt sa: man tränar inte snyggt utan man tränar för att bli snygg. Bra talat.

 

... Jag har lärt mig vad T-rex är. Och det är inte en gammal morsa från kritatiden (Som mina barn tycker att jag är ibland) Tycker om övningar där kroppen är motvikt. Mer övningar i det bandet tack.

 

... Jag lärde mig att löpning kan vara kul! Otroligt. I april sa jag lite försiktigt till PEETEE Danne att i augusti ska jag klara att springa fram och tillbaka till skylten. En sträcka på 3 kilometer. Den 6 september sprang jag en mil. Den andra oktober likaså. Häpp så det kan gå!

 

...Jag lärde mig ord som tabata formchallenge tjejmil T-rex grönsaker kesella keso proteiner kolhydrater och gud vet allt.

 

... Jag lärde mig att det här med träning är kul! Superroligt. Det roligaste är dansen. Helt outstanding träning. Danne sa kloka ord då han sa: Fokusera på det som är kul!

 

...Och jag fokuserade! Så till den milda grad att jag tappade lite vikt på kuppen. Målet är inte i hamn. Men det tog 48 år att bygga upp kroppen. Och jag tänker rasera en del av den, forma om en del av den och tycka om det jag ser i spegeln. Det kommer ta ett år till. Och jag kommer landa där. Nästa år!

 

... Jag lärde mig att ta motgångar. Jag lärde mig att kroppen inte alltid gör som jag vill. Man måste knäcka kroppskoden för att gå vidare. I mitten av december blev jag skadad. Två hundar halt väglag och koppel resulterade i att jag la på en praktvurpa ramlade framlänges och har troligtvis fått spricka i revbenet. Men tjurskallig som jag är körde jag julkavalkaden och dansade igår. Ska dansa i morgon också. Jag måste. Det bara är så. Mår dåligt om jag inte får träna två till tre gånger per vecka. Det har blivit som ett gift.

 

... Jag har blivit 13 kilo lättare, en halvmeter smalare och 10 procentenheter fettsnålare! HA!

Hur lyckas man? Genom att ta en sak i taget och bara göra det som är kul.

En sak kan jag lova. Jag är inte färdig med FORMhuset ännu !

Tjing från en snart ex Jane Fonda Wannabe!