form träning & hälsa i Knivsta träning naprapati massage,

Marianne Hedlund

Jaha, vad blir då min utmaning 2010?

Tjejvasan den 26/2 Har anmält mig för att avsluta min tjejklassiker
Öppet spår den 1/3 Har anmält mig
Vätten Runt 30 km Har anmält mig
Minst två löptävlingar som ex Valloxen Runt, Midnattsloppet, Tjurruset mm
Fortsätta träna 5-6 ggr/v för att det är roligt och bra för min kropp
Focus på att Träna upp mina arm och nackmuskler med mål att bli starkare och slippa värk
Att fortsätta Njuta av mat och dryck och behålla min vikt

Bakgrund:

Vilket fantastiskt år 2009 blev.
För mig innebar det massor av nya utmaningar och upplevelser. Ett favorit uttryck detta år var, Njuta/ Njut/ Njutning.

År 2009 blev ett träningsår och ett år där jag fann en inre balans.
Långsamt men målmedvetet har jag trappat upp min träning. Började faktiskt 2007 att prova på spinning och kombilates. Året innan var det bara Yoga som gällde och före det, ingenting. Anledningen till förändring var ett konditionstest som visade att jag inte hade någon kondition, alls. Därför blev det 2008 träning ca tre dgr/v med spinning, Yoga och funktionell moves. Jag sprang också för första gången, Valloxen 5 km. Under sommaren 2008 började jag en ledarutbildning på ett år med fokus på - konsten att må bra och prestera väl, en balansjakt.

Men åter till mitt 2009 som inleddes med Forms Öppet Hus och där jag genomförde fyra pass på en dag. Njutfullt och stark minns jag att känslan var. Därefter åkte jag på ett träningsläger i Orsa för längdskidor, men tyvärr blev det inte mer längdskidåkning under början av året. Däremot hade jag trappat upp min träning till fyra dgr/v. Lagom till Påsken bestämde jag mig för att börja racer cykla och fick låna Jennys cykel. Jag och Roland åkte till Öland och där provade jag cykling för första gången. Lite läskigt, det går fort minns jag att känslan var. Men trots detta bestämde jag mig, jag ska cykla TjejVättern. Givetvis måste jag träna och lära mig mer om cykling. Så jag anmälde mig till Gunnars cykelträning under våren. Mycket givande och härliga människor. Jag kände mig säker.

Sen var det då detta med löpning. Det var verkligen inte min grej men jag hade bestämt mig för att springa Valloxen 8 km detta år. Jag fixade det men det var inte njutfullt måste jag säga. Men, men trots allt anmälde jag mig i juni till Lidingös tjejlopp. Jag sprang på en timme och kände mig stark. Berusningen var total. Jag minns att jag innan i augusti bestämde mig för att löpträna 2-3 ggr/v och fick stor hjälp av ett löpträningsprogram från Gunnar. I oktober sprang jag tjurruset, helt galet men superkul. Jag löptränade faktiskt sista gången den 12 december och den 15:e kom snön.

Som ni kanske förstår satte jag upp ett mål att klara tjejklassikern och i detta ingår simning, inte heller det min grej. Kallt, mörkt och djupt vatten. Men, ingenting ska vara omöjligt så mentalt förberedde jag mig genom att åkta upp till Umeå med Roland en vecka för att simma. Umeälven bjöd på 15 grader i vattnet och +10 ute, mitt i sommaren. Jag klarade Vansbrosimmet 1 km i motströms. Vilken känsla, jag överlevde och det var ingen som försökte dränka mig.

Nu har jag bara Tjejvasan kvar till att fixa tjejklassikern och som inför alla andra utmaningar jag har gjort under 2009 förbereder jag mig, mentalt, genom att träna. Självklart har jag även haft stöd genom Roland som under samma period genomför sin klassiker. Vi har verkligen stöttat varandra och tränat ihop. Under hösten har även min son varit ett stort stöd då jag har börjat träna i gymet. Även det en ny grej för mig, en utmaning men förstås fantastiskt kul.

Januari
Det nya året inleddes med skidor, utför med slalom i Åre. Tanken var att jag skulle hinna med att åka lite längd också, men det är ju så mycket roligare med slalom. Det blev endast ett tillfälle längdskidåkning på 8 km.

Jag har insett att detta med längdskidor inte är min grej. Det är svårt att valla rätt, ibland bra fäste och dåligt glid, men oftast har jag haft dåligt fäste och då har var enda liten knicks uppför blivit en tuff belastning för armarna. Sedan är det ju så att alla uppförsbackar har en nedförlöpa som av någon anledning alltid ska avslutas med en tvärsväng. Jag måste medge att jag är farträdd och jag vill inte ramla. Men självkart har jag lyckats med detta, att vurpa, hela fyra gånger på 12 mils total åkning.

Träningen den 17 januari tog nog priset i häftigaste vurpa. Jag fullkomligt stöp med huvudet och ansiktet före i snön. Skidorna pekade åt olika håll och jag spottade snö och därefter skrattade jag åt mig själv och var faktiskt ganska nöjd eftersom jag överlevde.
Eftersom jag som ska åka två lopp med slutmål i Mora så har jag varit fast besluten att få detta med längdskidor att bli "min grej" . Hur har jag då gjort? Jo, självklart har jag tränat åkning men även styrka i gymmet.

Jag är även med i Sälen Mora Sällskapet under ledning av Gunnar och ska om någon vecka åka på träningsläger med Vuxna på glid. Gemenskapen och stöd från trevliga människor är en hjälp att nå mina två första mål. Givetvis är det fantastiskt med en säsong som denna då det finns snö att träna på.

Men viktigaste av allt är min inställning, jag försöker verkligen njuta av skidåkning och det blir ju lite lättare eftersom jag älskar snö. Men jag måste medge att jag inte ger mycket för Knivstas elljusspår med upp och ner samt tvära kurvor, däremot har jag funnit njutning i Grönlunds 8 km slinga. Några varv där en söndag är helt plötsligt "min grej".

Jag är en ganska målmedveten person när det gäller träning och därför är veckorna ganska lika.
Måndag- Yoga och eller funktionell styrka. Tisdag- längdskidor, elljusspåret SMS gruppen
Onsdag- spinning. Torsdag- Gymmet Axlar/armar/rygg/mage. Fredag- spinning
Lördag- vilodag, promenad. Söndag- längdskidor på Grönlund, långpass

Till sist måste jag erkänna, jag har en last och det är ost och rödvin. Jag njuter av detta varje fredagskväll och mår så bra.

Februari
En riktig vintermånad, kallt och med massor av snö. Denna månad har jag haft fokus på längdskidor, kondition och styrke träning. Jag har åkt skidor och kört spinning två ggr i veckan, tränat yoga och även styrketräning för axlar, rygg, armar och mage.

Under månadens andra helg var det dags för träningsläger i Falun med "vuxna på glid". Detta var en fantastisk helg som erbjöd allt från teknikträning till mentalträning. Det var helt klart ett upplägg för att sedan klara av en del av mina mål.

Redan på första kvällens skidåkning stod jag på huvudet i en snödriva. Lugnets milspår erbjöd det absolut extra i spårväg. Uppför, uppför och utförslöpor jag aldrig skådat. En vurpa till skulle det bli innan avresa. Lördag morgons joggingtur upp till hopptornet var magiskt och däruppe var det mental träning inför Vasaloppet. Vi skulle bland annat fokusera på en färg och för mig blev det självklart grönt (nu är det bara att köra)

Jag vill påstå att kvällen då vi tog oss upp för Bjursås slalombacke både var en styrkeövning men också en mentalträning inför Vasaloppets första 4 km långa uppförs löpa. Helgen avlutades med stafett vilket både ökade pulsen maximalt men även sammanhållningen i gruppen. Sammanfattningsvis en mycket rolig och lärorik helg.

Sista veckan i denna månad var det dags att ladda inför tjejvasan och inte bryta ner musklerna. Det blev ett yoga pass och massage för hela kroppen. Svårast var att kolhydratladda. Jag har bl.a. svårt att ta mig tid att äta på eftermiddagarna. Hur som helst fredagen kom och Roland min chaufför körde bilen mot Sälen. Väl där hämtade jag ut mitt startbevis och hittade ett trevligt ställe där jag fick mina skidor vallade enligt kuzmin metoden och blått fäste allt detta medan vi åt pizza. Därefter åkte vi till Birgitta i Venjan och fick middag, efterrätt och kvällsfika. Vi såg på OS och somnade sött i "sviten"

Dagen efter var det då dags att åka de tre sista milen till Mora. Det var trångt i startfållan, kom sent och hamnade långt bak. Första biten en del uppför och inga spår och därefter utför och inga spår. Herregud tjejerna plogar ner. Jag hade i alla fall fantastiska skidor, superglid och perfekt fäste. Synd på de dåliga spåren. Vädret var helt okej, mulet och -2 grader.

Jag var trött då jag kom i mål, hade fått i mig för lite energi under loppet. Bröstryggen ömmade men det hade klingat av till söndagen. Däremot började vänster ljumske bråka och det smärtade rejält på söndags promenaden i Mora.
Min fokus var nu att vila en dag och ladda med mat inför nästa månads utmaning.

Mars
Månaden börjar med för mig en enormt stor utmaning, nämligen Vasaloppets Öppet Spår. Det var den 1 mars, en dag som började tidigt, redan kl.4.30 och tills jag kröp i säng kl.23. Detta blev en dag att minnas. Hur var det då och hur gick det? Starten var lite pirrig och småkylig. Jag tog det lugnt upp för backarna, hade ju som sagt var 9 mil skidåkning framför mig. Uppe på myrarna var det en ren njutning. Oerhört vackert och fortfarande många skidåkare i spåren. Det var bara att staka på och staka på. Men någonstans där mellan Risberg och Evertsberg där spåret går svagt uppför i stort sett hela tiden tog krafterna slut. Jag kände mig till och med hungrig och var tvungen att stanna för att äta en bar. Men jag minns att det var psykiskt stressande att se åkare efter åkare passera mig stående vid kanten av spåret.

Väl i Evertsberg blev det ett stop på 16 min, kö till toan men även påfyllning av buljong, blåbärsoppa och sportdryck. Jag behövde energi och passade även på att stretcha ut ljumsken som nu började att "onnas". Jag hade nu sämre fäste men åkningen ner till Oxberg var mycket nedför så när på Lundbergsbackarna. Jag bet ihop, hade ont och undrade vad jag höll på med. Men jag var glad att jag tidigare hade åkt de sista tre milen för jag visste vad som väntade. Ganska lätt åkning vilket gjorde att jag faktiskt genomförde loppet.

I backen upp till Hökberg kom tårarna för jag hade så ont. Varje diagonal skär var ett rent helvete. Då försökte jag plocka fram positiva tankar ex hur vackert det är med grönt, att jag skulle få äta en semla och hur lyckligt lottad jag är som kan åka skidor. Då det var 9 km kvar bestämde jag mig för att bara staka (tack, mina armar)och jag fixade det. På målrakan gav jag allt och blev belönad med en krans runt halsen av min supportande bästa vän och man, Roland.

Jag vet att jag sa, aldrig mer, men eftersom jag hade krafter kvar och vill åka på en bättre tid så blir det säker minst en gång till. Till nästa gång har jag insett att jag måste träna mer långpass på 3-5 mil men även mer styrka och då verkar utfall vara en bra övning. Jag måste också träna på att fylla på energi med jämna mellanrum.
Jag ångrar inte att jag åkte Vasaloppet. Det var oerhört häftigt och just nu minns jag bäst all njutning. Känslan att "ha gjort det" veta hur det är, det som visas på Tv varje år, att rekommendera.

Trots mycket snö blev det inget mer längdskidor efter Vasaloppet. Mycket beroende på min vänstra ljumske som ömmade i nästan två veckor efter loppet men också suget efter annan träning. Därför har jag börjat med löpning utomhus 1 gång i veckan. Jag tränar fortfarande spinning, yoga och styrka i gymmet.

I slutet på denna månad var det "Spinn of Hope" där jag cyklade tre timmar för Barncancerfonden. Fantastiskt härligt att kombinera nytta (både för en själv och den goda saken skull) men också nöje. Nu väntar en härlig månad med fokus på både cykling och löpning. Att träna utomhus är toppen.

April
Månaden avslutas med halsont och hosta. Trist för det innebär att jag inte kan träna som jag vill. Det var väldigt länge sedan som min kropp och jag inte vill samma sak. Jag har under en längre tid haft en otrolig ork och lust att göra saker. Har känt mig på topp och mått underbart bra. Helt enkelt njutigt av tillvaron. Därför känns det både konstigt och jobbigt med ett bakslag. Men med lite vila och att dricka mycket vatten så är jag nog snart i gång igen.

Annars har april inneburit mer träning utomhus. Förra året då jag första gången provade att cykla racercykel på Öland bestämde jag mig för att göra samma sak året efter. Sagt och gjort, tre dagar under Påsk åkte jag och Roland dit. Det var årets cykelpremiär, kallt om fötterna och 36 km. Det var en stor njutning att trampa fram, att andas frisk luft och lyssna på alla vårfåglar. Speciellt med Öland är att det är så platt. Det är bara att mala på och hur man vänder och vrider så är det alltid motvind någon väg. Bra träning och totalt blev det 12,3 mil under dessa härliga dagar. Att löpträna utmed vattnet hanns också med.

Som vanligt har veckorna inletts med Yoga och fortsatt med löpning, spinning och gymmet en gång i veckan. Nytt denna månad är att jag tränar med Formtopp IF som har både löpträning och cykelträning. Det är ortroligt roligt att träna med en grupp likasinnade människor. Det är även roligt att få nya bekantskaper. Det innebar att jag fick med mig en trevlig tjej på löploppet Run for Water en tävling på 6 km som startade i Kungsträdgården och runt Gamla Stan. Mycket trevligt lopp i strålande solsken och där en del av anmälningsavgiften gick till vattenprojekt i Afrika.

Näst sista helgen gjorde jag något som för mig var en stor prestation nämligen Skutskjutet. En störtloppstävling på 2,8 km i Åre. Jag som är farträdd är otroligt nöjd att komma på en hedrande sista plats i vår nyblivna familjetävling. Ungdomarna tyckte att vi skulle göra detta till en årlig tradition så det skålade vi på. Att åka störtlopp innebär både att våga och att stå emot smärtan i låren. Det känns att stå i störtloppsställning i 3 min och 50 sek. Så att åka fortare borde innebära mindre trötthet och mindre darr i benen vid målgång, eller? Ja, nästa år får jag se vad som gäller.

Jag älskar trädgårdsarbete och det känns bra att det också är en form av träning. Tunga säckar som ska lyftas och armarna som sträcks både hit och dit. Det brukar kännas i ryggslutet efter några timmars arbete. Men så länge jag har rolig, har ett mål och ser resultat så funkar det mesta att genomföra. Känslan efter en prestation är alltid obeskrivlig. Jag säger bara, njutning!

Sammanfattningsvis har jag i april lyckats med ett halvt delmål. Att delta i minst två löptävlingar. Men jag lovar att det blir fler lopp nästa månad.

MAJ
I ett huj så var maj månad slut, en månad som jag själv hade trott skulle innebära mycket träning. Jag har varit med i Fomtopp IFs både löp och cykelträning. Så min tanke för månaden var träning med focus på just dessa två grenar. Det blev inte riktigt så och anledningen var i första hand en envis förkylning men även en hel del andra evenemang som gjorde att träning uteblev.

Jag har ändå klarat av ett delmål då jag denna månad har sprungit två lopp. Valloxen Runt 5 km på 27,15 och vårruset i Uppsala 5 km med en förbättring på drygt 90 sek. Jag känner mig helt klart nöjd och har ett litet mål att i år klara 5 km på 25 min. Vet att jag sprang sista Formtopps träning som var 1,5 km på 6,55. Så det ska inte vara en omöjlighet att klara målet. Totalt i maj fick jag ihop 3 mils löpning.

Jag har varit ute och cyklat sex gånger varav två med Formtopp IF och har fått ihop 27,4 mil denna månad. Den bästa och även längsta cyklingen var till Enköping en sträcka på 10,5 mil. En fantastisk dag med strålande sol, lagom varmt och lite blåst. Trots få cykeltillfällen blev det under maj 27,4 mil.

Jag har bara varit på Form två gånger denna månad, ett spinning pass och en gång i gymet. Känns otroligt konstigt eftersom jag brukar träna minst 4-5 gånger i veckan på Form. Jag har saknat Yogan mest men har försökt träna själv några stunder hemma.
I början av månaden hade jag lite panik över att inte kunna och hinna med att träna. Det kändes som att jag tappade formen och lite så var det. Det kändes tungt att springa och jag kämpade med cyklingen. Men nu känner jag att cyklingen går bra, jag har ett bra tempo och orkar vara uppe och dra. Behöver träna lite mer teknik vad gäller backkörning, att hitta de rätta växlarna och använda tryck och dra ordentligt. Ser med spänd förväntan fram emot Vätten Rundan nästa månad.

Juni
En underbar månad med mycket cykel, trevliga fester, umgänge med underbara människor och bra väder. Jag fick ihop 30 träningsmil under juni, och den totala cykelmängden innan Vättenrundan blev 70 mil. Väl förberedd och enormt taggad var jag i startfållan kl 2.38 den 19 juni.

Känslan när jag spurtar in i mål före Roland och han ropar "du gjorde det, du klarade det" och jag stannar cykeln och får en kram fick mig att börja gråta av glädje. Min klocka visade på 11.59 vilket innebar att jag dessutom klarade mitt mål på 12 timmar. Jag minns att när det var fyra mil kvar så trodde jag inte att det skulle vara möjligt att klara tidsmålet. Jag var trött men försökte intala mig själv att denna sträcka är en vanlig träningsrunda hemma, vilket jag har gjort utan problem. När jag kom till Motala och det var 5 km kvar visste jag att det är som att cykla från Knivsta centrum och hem. Jag gav allt, ända in i mål och jag bestämde mig, just då, att det här vill jag göra igen. Nästa år är det 11 timmar som gäller.

Detta var min första Vättenrunda som jag dessutom fick cykla med Roland som gjorde detta för fjärde gången. Han gav mig stöttning och bra tips under vägen. Han påminde mig om att äta och dricka, drev på och gav mig nackmassage. Vi hade planerat att stanna på fyra depåer men det blev sju stopp. Jag var ofta hungrig under loppet, precis som under Vasaloppet, så detta måste jag träna mer på, att få i mig energi. Jag måste även träna mer backkörning men även att cykla i klunga. Med andra ord, jag har mycket roligt att se fram emot.

Jag kände mig väldigt pigg och stark efter 30 mil på cykel, lite öm i knäna, lite trött i nacken men redan vid middagen var detta borta. Rumpan kändes helt okej däremot hade jag känselbortfall på tre fingrar och kunde inte använda ex kniv och osthyvel. Nu två veckor senare är känseln återställd.
Vättenrundan är bland det roligaste jag har gjort. Att dessutom under vägens gång mot det slutgiltiga loppet ha haft möjlighet att träna och umgås med ett fantastiskt gäng trevliga "cykelnördar" är pricken över i. Att tillsammans ha ett mål, att cykla och ha roligt är en bra drivkraft.

Jag har nu gjord alla mina utmaningar som jag tänkt. Självklart kommer jag fortsätta att ha roligt då jag tränar och höst blir det träning på Form igen. Men vi får se vad min nästa utmaning blir under detta år.