form träning & hälsa i Knivsta träning naprapati massage,

Marianne Hedlund

Jaha, vad blir då min utmaning 2010?

Tjejvasan den 26/2 Har anmält mig för att avsluta min tjejklassiker
Öppet spår den 1/3 Har anmält mig
Vätten Runt 30 km Har anmält mig
Minst två löptävlingar som ex Valloxen Runt, Midnattsloppet, Tjurruset mm
Fortsätta träna 5-6 ggr/v för att det är roligt och bra för min kropp
Focus på att Träna upp mina arm och nackmuskler med mål att bli starkare och slippa värk
Att fortsätta Njuta av mat och dryck och behålla min vikt

Bakgrund:

Vilket fantastiskt år 2009 blev.
För mig innebar det massor av nya utmaningar och upplevelser. Ett favorit uttryck detta år var, Njuta/ Njut/ Njutning.

År 2009 blev ett träningsår och ett år där jag fann en inre balans.
Långsamt men målmedvetet har jag trappat upp min träning. Började faktiskt 2007 att prova på spinning och kombilates. Året innan var det bara Yoga som gällde och före det, ingenting. Anledningen till förändring var ett konditionstest som visade att jag inte hade någon kondition, alls. Därför blev det 2008 träning ca tre dgr/v med spinning, Yoga och funktionell moves. Jag sprang också för första gången, Valloxen 5 km. Under sommaren 2008 började jag en ledarutbildning på ett år med fokus på - konsten att må bra och prestera väl, en balansjakt.

Men åter till mitt 2009 som inleddes med Forms Öppet Hus och där jag genomförde fyra pass på en dag. Njutfullt och stark minns jag att känslan var. Därefter åkte jag på ett träningsläger i Orsa för längdskidor, men tyvärr blev det inte mer längdskidåkning under början av året. Däremot hade jag trappat upp min träning till fyra dgr/v. Lagom till Påsken bestämde jag mig för att börja racer cykla och fick låna Jennys cykel. Jag och Roland åkte till Öland och där provade jag cykling för första gången. Lite läskigt, det går fort minns jag att känslan var. Men trots detta bestämde jag mig, jag ska cykla TjejVättern. Givetvis måste jag träna och lära mig mer om cykling. Så jag anmälde mig till Gunnars cykelträning under våren. Mycket givande och härliga människor. Jag kände mig säker.

Sen var det då detta med löpning. Det var verkligen inte min grej men jag hade bestämt mig för att springa Valloxen 8 km detta år. Jag fixade det men det var inte njutfullt måste jag säga. Men, men trots allt anmälde jag mig i juni till Lidingös tjejlopp. Jag sprang på en timme och kände mig stark. Berusningen var total. Jag minns att jag innan i augusti bestämde mig för att löpträna 2-3 ggr/v och fick stor hjälp av ett löpträningsprogram från Gunnar. I oktober sprang jag tjurruset, helt galet men superkul. Jag löptränade faktiskt sista gången den 12 december och den 15:e kom snön.

Som ni kanske förstår satte jag upp ett mål att klara tjejklassikern och i detta ingår simning, inte heller det min grej. Kallt, mörkt och djupt vatten. Men, ingenting ska vara omöjligt så mentalt förberedde jag mig genom att åkta upp till Umeå med Roland en vecka för att simma. Umeälven bjöd på 15 grader i vattnet och +10 ute, mitt i sommaren. Jag klarade Vansbrosimmet 1 km i motströms. Vilken känsla, jag överlevde och det var ingen som försökte dränka mig.

Nu har jag bara Tjejvasan kvar till att fixa tjejklassikern och som inför alla andra utmaningar jag har gjort under 2009 förbereder jag mig, mentalt, genom att träna. Självklart har jag även haft stöd genom Roland som under samma period genomför sin klassiker. Vi har verkligen stöttat varandra och tränat ihop. Under hösten har även min son varit ett stort stöd då jag har börjat träna i gymet. Även det en ny grej för mig, en utmaning men förstås fantastiskt kul.

Januari
Det nya året inleddes med skidor, utför med slalom i Åre. Tanken var att jag skulle hinna med att åka lite längd också, men det är ju så mycket roligare med slalom. Det blev endast ett tillfälle längdskidåkning på 8 km.

Jag har insett att detta med längdskidor inte är min grej. Det är svårt att valla rätt, ibland bra fäste och dåligt glid, men oftast har jag haft dåligt fäste och då har var enda liten knicks uppför blivit en tuff belastning för armarna. Sedan är det ju så att alla uppförsbackar har en nedförlöpa som av någon anledning alltid ska avslutas med en tvärsväng. Jag måste medge att jag är farträdd och jag vill inte ramla. Men självkart har jag lyckats med detta, att vurpa, hela fyra gånger på 12 mils total åkning.

Träningen den 17 januari tog nog priset i häftigaste vurpa. Jag fullkomligt stöp med huvudet och ansiktet före i snön. Skidorna pekade åt olika håll och jag spottade snö och därefter skrattade jag åt mig själv och var faktiskt ganska nöjd eftersom jag överlevde.
Eftersom jag som ska åka två lopp med slutmål i Mora så har jag varit fast besluten att få detta med längdskidor att bli "min grej" . Hur har jag då gjort? Jo, självklart har jag tränat åkning men även styrka i gymmet.

Jag är även med i Sälen Mora Sällskapet under ledning av Gunnar och ska om någon vecka åka på träningsläger med Vuxna på glid. Gemenskapen och stöd från trevliga människor är en hjälp att nå mina två första mål. Givetvis är det fantastiskt med en säsong som denna då det finns snö att träna på.

Men viktigaste av allt är min inställning, jag försöker verkligen njuta av skidåkning och det blir ju lite lättare eftersom jag älskar snö. Men jag måste medge att jag inte ger mycket för Knivstas elljusspår med upp och ner samt tvära kurvor, däremot har jag funnit njutning i Grönlunds 8 km slinga. Några varv där en söndag är helt plötsligt "min grej".

Jag är en ganska målmedveten person när det gäller träning och därför är veckorna ganska lika.
Måndag- Yoga och eller funktionell styrka. Tisdag- längdskidor, elljusspåret SMS gruppen
Onsdag- spinning. Torsdag- Gymmet Axlar/armar/rygg/mage. Fredag- spinning
Lördag- vilodag, promenad. Söndag- längdskidor på Grönlund, långpass

Till sist måste jag erkänna, jag har en last och det är ost och rödvin. Jag njuter av detta varje fredagskväll och mår så bra.

Februari
En riktig vintermånad, kallt och med massor av snö. Denna månad har jag haft fokus på längdskidor, kondition och styrke träning. Jag har åkt skidor och kört spinning två ggr i veckan, tränat yoga och även styrketräning för axlar, rygg, armar och mage.

Under månadens andra helg var det dags för träningsläger i Falun med "vuxna på glid". Detta var en fantastisk helg som erbjöd allt från teknikträning till mentalträning. Det var helt klart ett upplägg för att sedan klara av en del av mina mål.

Redan på första kvällens skidåkning stod jag på huvudet i en snödriva. Lugnets milspår erbjöd det absolut extra i spårväg. Uppför, uppför och utförslöpor jag aldrig skådat. En vurpa till skulle det bli innan avresa. Lördag morgons joggingtur upp till hopptornet var magiskt och däruppe var det mental träning inför Vasaloppet. Vi skulle bland annat fokusera på en färg och för mig blev det självklart grönt (nu är det bara att köra)

Jag vill påstå att kvällen då vi tog oss upp för Bjursås slalombacke både var en styrkeövning men också en mentalträning inför Vasaloppets första 4 km långa uppförs löpa. Helgen avlutades med stafett vilket både ökade pulsen maximalt men även sammanhållningen i gruppen. Sammanfattningsvis en mycket rolig och lärorik helg.

Sista veckan i denna månad var det dags att ladda inför tjejvasan och inte bryta ner musklerna. Det blev ett yoga pass och massage för hela kroppen. Svårast var att kolhydratladda. Jag har bl.a. svårt att ta mig tid att äta på eftermiddagarna. Hur som helst fredagen kom och Roland min chaufför körde bilen mot Sälen. Väl där hämtade jag ut mitt startbevis och hittade ett trevligt ställe där jag fick mina skidor vallade enligt kuzmin metoden och blått fäste allt detta medan vi åt pizza. Därefter åkte vi till Birgitta i Venjan och fick middag, efterrätt och kvällsfika. Vi såg på OS och somnade sött i "sviten"

Dagen efter var det då dags att åka de tre sista milen till Mora. Det var trångt i startfållan, kom sent och hamnade långt bak. Första biten en del uppför och inga spår och därefter utför och inga spår. Herregud tjejerna plogar ner. Jag hade i alla fall fantastiska skidor, superglid och perfekt fäste. Synd på de dåliga spåren. Vädret var helt okej, mulet och -2 grader.

Jag var trött då jag kom i mål, hade fått i mig för lite energi under loppet. Bröstryggen ömmade men det hade klingat av till söndagen. Däremot började vänster ljumske bråka och det smärtade rejält på söndags promenaden i Mora.
Min fokus var nu att vila en dag och ladda med mat inför nästa månads utmaning.

Mars
Månaden börjar med för mig en enormt stor utmaning, nämligen Vasaloppets Öppet Spår. Det var den 1 mars, en dag som började tidigt, redan kl.4.30 och tills jag kröp i säng kl.23. Detta blev en dag att minnas. Hur var det då och hur gick det? Starten var lite pirrig och småkylig. Jag tog det lugnt upp för backarna, hade ju som sagt var 9 mil skidåkning framför mig. Uppe på myrarna var det en ren njutning. Oerhört vackert och fortfarande många skidåkare i spåren. Det var bara att staka på och staka på. Men någonstans där mellan Risberg och Evertsberg där spåret går svagt uppför i stort sett hela tiden tog krafterna slut. Jag kände mig till och med hungrig och var tvungen att stanna för att äta en bar. Men jag minns att det var psykiskt stressande att se åkare efter åkare passera mig stående vid kanten av spåret.

Väl i Evertsberg blev det ett stop på 16 min, kö till toan men även påfyllning av buljong, blåbärsoppa och sportdryck. Jag behövde energi och passade även på att stretcha ut ljumsken som nu började att "onnas". Jag hade nu sämre fäste men åkningen ner till Oxberg var mycket nedför så när på Lundbergsbackarna. Jag bet ihop, hade ont och undrade vad jag höll på med. Men jag var glad att jag tidigare hade åkt de sista tre milen för jag visste vad som väntade. Ganska lätt åkning vilket gjorde att jag faktiskt genomförde loppet.

I backen upp till Hökberg kom tårarna för jag hade så ont. Varje diagonal skär var ett rent helvete. Då försökte jag plocka fram positiva tankar ex hur vackert det är med grönt, att jag skulle få äta en semla och hur lyckligt lottad jag är som kan åka skidor. Då det var 9 km kvar bestämde jag mig för att bara staka (tack, mina armar)och jag fixade det. På målrakan gav jag allt och blev belönad med en krans runt halsen av min supportande bästa vän och man, Roland.

Jag vet att jag sa, aldrig mer, men eftersom jag hade krafter kvar och vill åka på en bättre tid så blir det säker minst en gång till. Till nästa gång har jag insett att jag måste träna mer långpass på 3-5 mil men även mer styrka och då verkar utfall vara en bra övning. Jag måste också träna på att fylla på energi med jämna mellanrum.
Jag ångrar inte att jag åkte Vasaloppet. Det var oerhört häftigt och just nu minns jag bäst all njutning. Känslan att "ha gjort det" veta hur det är, det som visas på Tv varje år, att rekommendera.

Trots mycket snö blev det inget mer längdskidor efter Vasaloppet. Mycket beroende på min vänstra ljumske som ömmade i nästan två veckor efter loppet men också suget efter annan träning. Därför har jag börjat med löpning utomhus 1 gång i veckan. Jag tränar fortfarande spinning, yoga och styrka i gymmet.

I slutet på denna månad var det "Spinn of Hope" där jag cyklade tre timmar för Barncancerfonden. Fantastiskt härligt att kombinera nytta (både för en själv och den goda saken skull) men också nöje. Nu väntar en härlig månad med fokus på både cykling och löpning. Att träna utomhus är toppen.

April
Månaden avslutas med halsont och hosta. Trist för det innebär att jag inte kan träna som jag vill. Det var väldigt länge sedan som min kropp och jag inte vill samma sak. Jag har under en längre tid haft en otrolig ork och lust att göra saker. Har känt mig på topp och mått underbart bra. Helt enkelt njutigt av tillvaron. Därför känns det både konstigt och jobbigt med ett bakslag. Men med lite vila och att dricka mycket vatten så är jag nog snart i gång igen.

Annars har april inneburit mer träning utomhus. Förra året då jag första gången provade att cykla racercykel på Öland bestämde jag mig för att göra samma sak året efter. Sagt och gjort, tre dagar under Påsk åkte jag och Roland dit. Det var årets cykelpremiär, kallt om fötterna och 36 km. Det var en stor njutning att trampa fram, att andas frisk luft och lyssna på alla vårfåglar. Speciellt med Öland är att det är så platt. Det är bara att mala på och hur man vänder och vrider så är det alltid motvind någon väg. Bra träning och totalt blev det 12,3 mil under dessa härliga dagar. Att löpträna utmed vattnet hanns också med.

Som vanligt har veckorna inletts med Yoga och fortsatt med löpning, spinning och gymmet en gång i veckan. Nytt denna månad är att jag tränar med Formtopp IF som har både löpträning och cykelträning. Det är ortroligt roligt att träna med en grupp likasinnade människor. Det är även roligt att få nya bekantskaper. Det innebar att jag fick med mig en trevlig tjej på löploppet Run for Water en tävling på 6 km som startade i Kungsträdgården och runt Gamla Stan. Mycket trevligt lopp i strålande solsken och där en del av anmälningsavgiften gick till vattenprojekt i Afrika.

Näst sista helgen gjorde jag något som för mig var en stor prestation nämligen Skutskjutet. En störtloppstävling på 2,8 km i Åre. Jag som är farträdd är otroligt nöjd att komma på en hedrande sista plats i vår nyblivna familjetävling. Ungdomarna tyckte att vi skulle göra detta till en årlig tradition så det skålade vi på. Att åka störtlopp innebär både att våga och att stå emot smärtan i låren. Det känns att stå i störtloppsställning i 3 min och 50 sek. Så att åka fortare borde innebära mindre trötthet och mindre darr i benen vid målgång, eller? Ja, nästa år får jag se vad som gäller.

Jag älskar trädgårdsarbete och det känns bra att det också är en form av träning. Tunga säckar som ska lyftas och armarna som sträcks både hit och dit. Det brukar kännas i ryggslutet efter några timmars arbete. Men så länge jag har rolig, har ett mål och ser resultat så funkar det mesta att genomföra. Känslan efter en prestation är alltid obeskrivlig. Jag säger bara, njutning!

Sammanfattningsvis har jag i april lyckats med ett halvt delmål. Att delta i minst två löptävlingar. Men jag lovar att det blir fler lopp nästa månad.

MAJ
I ett huj så var maj månad slut, en månad som jag själv hade trott skulle innebära mycket träning. Jag har varit med i Fomtopp IFs både löp och cykelträning. Så min tanke för månaden var träning med focus på just dessa två grenar. Det blev inte riktigt så och anledningen var i första hand en envis förkylning men även en hel del andra evenemang som gjorde att träning uteblev.

Jag har ändå klarat av ett delmål då jag denna månad har sprungit två lopp. Valloxen Runt 5 km på 27,15 och vårruset i Uppsala 5 km med en förbättring på drygt 90 sek. Jag känner mig helt klart nöjd och har ett litet mål att i år klara 5 km på 25 min. Vet att jag sprang sista Formtopps träning som var 1,5 km på 6,55. Så det ska inte vara en omöjlighet att klara målet. Totalt i maj fick jag ihop 3 mils löpning.

Jag har varit ute och cyklat sex gånger varav två med Formtopp IF och har fått ihop 27,4 mil denna månad. Den bästa och även längsta cyklingen var till Enköping en sträcka på 10,5 mil. En fantastisk dag med strålande sol, lagom varmt och lite blåst. Trots få cykeltillfällen blev det under maj 27,4 mil.

Jag har bara varit på Form två gånger denna månad, ett spinning pass och en gång i gymet. Känns otroligt konstigt eftersom jag brukar träna minst 4-5 gånger i veckan på Form. Jag har saknat Yogan mest men har försökt träna själv några stunder hemma.
I början av månaden hade jag lite panik över att inte kunna och hinna med att träna. Det kändes som att jag tappade formen och lite så var det. Det kändes tungt att springa och jag kämpade med cyklingen. Men nu känner jag att cyklingen går bra, jag har ett bra tempo och orkar vara uppe och dra. Behöver träna lite mer teknik vad gäller backkörning, att hitta de rätta växlarna och använda tryck och dra ordentligt. Ser med spänd förväntan fram emot Vätten Rundan nästa månad.

Juni
En underbar månad med mycket cykel, trevliga fester, umgänge med underbara människor och bra väder. Jag fick ihop 30 träningsmil under juni, och den totala cykelmängden innan Vättenrundan blev 70 mil. Väl förberedd och enormt taggad var jag i startfållan kl 2.38 den 19 juni.

Känslan när jag spurtar in i mål före Roland och han ropar "du gjorde det, du klarade det" och jag stannar cykeln och får en kram fick mig att börja gråta av glädje. Min klocka visade på 11.59 vilket innebar att jag dessutom klarade mitt mål på 12 timmar. Jag minns att när det var fyra mil kvar så trodde jag inte att det skulle vara möjligt att klara tidsmålet. Jag var trött men försökte intala mig själv att denna sträcka är en vanlig träningsrunda hemma, vilket jag har gjort utan problem. När jag kom till Motala och det var 5 km kvar visste jag att det är som att cykla från Knivsta centrum och hem. Jag gav allt, ända in i mål och jag bestämde mig, just då, att det här vill jag göra igen. Nästa år är det 11 timmar som gäller.

Detta var min första Vättenrunda som jag dessutom fick cykla med Roland som gjorde detta för fjärde gången. Han gav mig stöttning och bra tips under vägen. Han påminde mig om att äta och dricka, drev på och gav mig nackmassage. Vi hade planerat att stanna på fyra depåer men det blev sju stopp. Jag var ofta hungrig under loppet, precis som under Vasaloppet, så detta måste jag träna mer på, att få i mig energi. Jag måste även träna mer backkörning men även att cykla i klunga. Med andra ord, jag har mycket roligt att se fram emot.

Jag kände mig väldigt pigg och stark efter 30 mil på cykel, lite öm i knäna, lite trött i nacken men redan vid middagen var detta borta. Rumpan kändes helt okej däremot hade jag känselbortfall på tre fingrar och kunde inte använda ex kniv och osthyvel. Nu två veckor senare är känseln återställd.
Vättenrundan är bland det roligaste jag har gjort. Att dessutom under vägens gång mot det slutgiltiga loppet ha haft möjlighet att träna och umgås med ett fantastiskt gäng trevliga "cykelnördar" är pricken över i. Att tillsammans ha ett mål, att cykla och ha roligt är en bra drivkraft.

Jag har nu gjord alla mina utmaningar som jag tänkt. Självklart kommer jag fortsätta att ha roligt då jag tränar och höst blir det träning på Form igen. Men vi får se vad min nästa utmaning blir under detta år.

Juli & Augusti

Dessa sommarmånader har inte varit som övrig tid på året. Det har inte blivit någon träning inomhus och givetvis har jag varit mer ledig, njutit av god mat och vin men även tränat mindre.
Lite vardagsmotion har det dock blivit i form av löpning, simning, trädgårdsarbete och badminton. Massor av utomhusaktiviteter. Pilatesbollen har fått vara ute ibland och gjort lite nytta med magen och en bänk har fungerat utmärkt att göra dips på.

Bäst av allt har nog alla de morgnar varit då jag ensam har fått njuta av 30 min löpning. Väl hemma har kläderna åkt av för att njuta av lite simtag i poolen. Har jag varit på resande fot har löparskorna varit med. Jag har fått uppleva miljöerna, ljuden och dofterna i Umeå, Frankrike och Danmark.

På tomten har vi mätt upp en badmintonplan och satt upp nät. Ett fantastiskt roligt sätt att röra sig på. Det går att hålla på länge, länge och sonen gillar spelet lika mycket som mig.

Den 14 augusti var det meningen att jag skulle springa Midnattsloppet, 1 mil på söder. Tyvärr råkade jag ut för ryggont några dagar innan och jag bestämde mig för att avstå. Som om inte det räckte, nejdå, därefter fick jag en förkylning med en retlig hosta. Eftersom jag tycker det är roligt och mår bra av att röra på mig kändes det oerhört jobbigt att inte kunna träna alls på två veckor. Men under de sista dagarna i augusti har jag äntligen kommit i gång igen med träning på Form. Dessutom har jag varit ute och cyklat, själv, nyttigt då motvind alltid känns motigare ensam. Jag avslutade augusti med att cykla ett motionslopp i Knivsta, Thunmansvängen på 46 km. Jätte kul och med en bra fart, cyklade på 92 min. Jag tänker en del när jag cyklar, på vardagliga ting, men även vad jag ska kunna bli bättre på. Återigen kom jag fram till att jag är för svag och har dålig teknik i uppförsbackar.

Ett av målen i mitt utmaningsår är att bibehålla min vikt och trots en sommar med god mat, vin och mindre träning så har jag lyckats hålla min vikt. Jag har i och för sig tänkt på vad jag har stoppat i mig. Inte för stora portioner, inga sötsaker och mycket grönt.

Nu ser jag fram emot en höst med focus på spinning och mer styrka. Jag måste aktivt komma igång med muskelträning, dels för att slippa besvär med rygg och nacke men även för den utmaning som väntar nästa år. Nämligen att cykla Vätternrundan på under 10 timmar. Det känns bra att sätta upp ett nytt mål redan nu. Det blir roligare att träna om man har bestämt sig för vad träning ska leda till.
Lite bittert är det då jag i skrivande stund sitter med min andra förkylning och måste avstå från träning. Men det är bara att tänka positivt och komma igen.

Jag har något roligt att se fram emot i september. Mer om det vid nästa rapport.

September
Månaden inleddes med en förkylning, igen vilket kändes tufft då jag hade sett fram emot att cykla Vikingarundan. Efter en veckas vila och återhämtning med både napprat och massagebehandling var jag äntligen åter igång med träning.

En veckas träning kan se ut som följer, yoga, spinn-core, spinning, gym, muskel och löpning. Lördagar brukar vara min vilodag. Jag är nöjd med mitt upplägg och det känns bra att ha en varierad träning. Jag älskar yoga och mår så fantastiskt bra efteråt, ett pass jag absolut inte vill vara utan. Spinn-core är fantastikst även det eftersom jag älskar spinning och dessutom får jag möjlighet att träna magmusklerna, vilket är bra på alla sätt och vis, inte minst för min rygg som bråkar ibland. Löpning är känslan att bara få vara, ensam, ute, tänka och njuta.

Efter ett muskelpass eller funktionell styrka där man jobbar igenom hela kroppen kan man inte vara annat än nöjd och glad efteråt. Sedan var det detta med gym, här krävs det lite till för att det ska kännas lustfyllt. När jag tittar på hur min son tränar och hur målmedveten han är med sin träning och kost så förstår jag vad som saknas för mig. Jag behöver ett mål med denna träning. Så varför inte, att till jul klara av minst 15 rep med 30 kg i bänkpress samt minst 15 rep med 40 kg i knäböj. Det innebär nog att jag måste lägga in ett gympass till i veckan.

Jag kan avslöja att jag idag bara klarar av 8 rep i bänkpress.
I slutet av denna månad åkte jag och Roland iväg till Umbrien i Italien för att fira vår 20 årig bröllopsdag med att cykla. Vi åkte med temaresor där cykelhyrning ingick, vilket var en vanlig 21 vxl citybike, inte riktigt vad jag var van vid. Vi startade vår resa med cykling högt upp i bergen, vilket innebar serpentinvägar både uppför och nedför. Den längsta utförslöpan var en mil, otroligt häftigt och den brantaste uppförsbacken hade en lutning på 21 grader.

Det var en sagolik vacker cykling utmed sjöar, olivlundar, genom byar och ner till havet. Vi åt picknic på fantastiska ställen, lunch med hemmagjord pasta som smakar så gott och till det alltid ett litet glas rött vin och massor av vatten. Vi hade kyliga morgnar men över 20 grader varmt på dagarna. Totalt blev det 27 mil på sex dagar med sju mil som längsta sträcka och två mil som kortast. Ibland cyklade vi på grusvägar men oftast på asfalt och jag lovar att det många gånger var enormt backigt, både sega backar och tvära backar. Låren och benen fick jobba och i vår lilla grupp på sju personer var det alltid jag eller Roland som cyklade först. Vi höll vårt tempo men vi fick vila då vi inväntade de övriga i gruppen. Vi något tillfälle var jag tvungen att gå och dra cykeln eftersom bakdäcket bara spann runt och inte fick fäste, backen var både brant och grusig.

Att cykla på en resa är ett fantastiskt sätt att kunna se och uppleva saker. Vi fick till och med nöjet att se en triathlon tävling då vi satt och åt lunch vid Bolsenasjön. Vi kunde följa simmarna och hur de sedan for i väg på cykel samt växlade till löpning.

Lagom stärkt av en veckas semester med både motion och avkoppling är jag enormt laddad och ser fram emot min nya utmaning i gymmet.

Oktober

Månaden börjar roligt med 10 års jubileum på Form. Jag passade på att gå på 2 tim spinn, provade på swingdans och avslutade min dag med ett pass kondition/styrka. Dans är verkligen inte min grej för jag har absolut ingen koordination och verkar inte kunna hitta takten. Men jag har i alla fall provat och kanske gör jag det igen. Under dagen kunde man även se Form Challenge och jag blev imponerad av alla modiga och starka människor och inte minst min son som deltog.

Jag har inte så mycket att rapportera från oktober men jag tycker att träningen flyter på bra. Det är fortfarande roligt och jag känner mig starkare och starkare. Dessutom fårjag en enorm energi av träning . Det har rullat på med 4-5 pass varierat med som vanligt yoga, spinning och muskel. En vecka blev det ingen träning alls då jag var bortrest till Frankrike. Då blev det i stället mer mat och dryck men väl hemma så gick det bra att komma i gång igen med träning och bättre mathållning.

Jag har under hösten haft lite problem med värk i nacken och ryggslutet med fått hjälp av naprapat och med extra stretchövningar för bl.a. höftböjaren. Trots detta så njuter jag verkligen av livet och känner att jag har balans. För mig innebär det att jag mår bra, känner mig stark och presterar väl men även att jag ibland tar mig tid att stanna upp och bara vara.

Jag tror på mig själv och ser fram emot nästa månad då SMS träningen sätter i gång. Tänk hur det blev, jag har anmält mig till Öppet spår trots att jag sa "aldrig mer". Men jag vill kunna prestera bättre än sist och det är bra det för nu har jag minst två mål till nästa år, och det känns härligt.

November-December

Då börjar utmaningsåret lida mot slut och det kan sammanfattas med fyra ord, starkare, gladare, lugnare och kreativare. Jag har lyckats med alla mina mål och mer därtill. Jag satte upp ett nytt mål i september att till jul klara av ett visst antal rep i gymet och detta försökte jag klara av i går den 10/12. Jag lyckades nästan, det blev 11 rep med 30 kg i bänkpress och hela 16 rep med 40 kg i knäböj.

I november-december har jag tränat sex gånger i veckan med yoga, spinn-core, spinn, gym och skidor. Nytt under dessa månader har varit SMS träningens skidträning på torsdagar men jag har även försökt hålla igång hemma i garaget med klassiska coreövningar och träning med vikter för att stärka mina axlar och armar. Jag känner mig otroligt focuserad och målmedveten med mitt träningsupplägg och dessutom är det fantastiskt kul eftersom jag känner att det ger resultat.

Jag har inte bibehållit min vikt under detta år. Under sommarmånaderna tappade jag tre kilo i vikt och jag tror att det berodde på löpträningen. Nu i höst har jag gått upp två kilo och kanske är det mer muskler, hur som helst, jag har insett att vikten är så viktig för mig för huvudsaken är att jag mår bra.
En eftermiddag i november besökte jag en "en dag för själen" på Form. Programmet bestod av föreläsning i mindfullness, yogaövningar, meditation och avslappning. Sista passet var jag så avslappnad att jag faktiskt tappade koncentrationen, det blev lite för mycket av lugn och det började krypa i kroppen att vilja röra på sig. Annars älskar jag verkligen yoga, det är lugnande, stärkande och kräver focus i varje rörelse.

Jag har under detta år tränat mer på att lyssna på kroppen och det har ökat mitt välmående och min livskvalité. Det betyder att jag kan njuta av en skön löparrunda, köra ett stenhårt spinningpass, pressa musklerna till max eller bara stanna upp och bara vara, här och nu. I min förändring av levnadsvanor har jag funnit balans och av det mår jag bra. Jag kommer fortsätta sätta upp mål för efter uppnått resultat får jag mitt lyckorus en dopaminframkallande känsla av tillfredställelse.

Avslutningsvis vill jag säga att i träningen hämtar jag min kraft. För med träningen har jag fått underbara vänner som stöttar och gör det roligt att träna. Ensam skulle jag inte komma på tanken att åka 9 mil på skidor igen och inte heller träna för att fixa 30 mil på cykel på under 10 tim.
Jag ser fram emot ett nytt härligt träningsår.