Att träna är ett perfekt sätt att rensa tankarna. Sånt som hänt snurrar i huvudet, först snabbt och osorterat, sedan lugnare och lugnare, mer sansat och bra. Saker å ting faller på plats. Skönt!

En sak som ofta dyker upp är att jag måste komma ihåg att säga tack. Tack till alla som bidragit, stöttat, hjälp till, varit med, lättat upp tillvaron, trott på eller bara funnits där.

Jag tror jag snart måste sätta av en hel dag till "Thanksgiving", skriva tackbrev å så.

Det kommer ta ett tag, för det är så många. Vänner, kollegor, formare, medtränare, medlemmar, passdeltagare, patienter, mentorer och sakkunniga, släkt och familj......

Men i alla fall, tills dess, tusen milijoners tack till er som är med på min livsresa. 

Jag är, ofta, djupt tacksam för just dig!

Mors dag....det borde inträffa oftare :-)

Kaffe på sängen i en ny, rosa pressobryggare som är bara min, presenter och teckningar och finfrukost i soffan. Mmmmmm. Och strålande sol som på beställning! Bra start.

En cykeltur till sigtuna, räksallade och cappucino i strålande sol, sen cykla hem via Märsta & Odensala. Satte på min fredagsspinlista i lurarna på vägen hem, och jäklar vad peppad jag blev! Det blev ryck i alla backar. Efter gårdagens insats i motvind på 77:an, kändes allt lätt och fint :-) 39 kilometer stannade mätaren på.

Precis när jag körde in mot Knivsta igen, såg jag att det var nåt på gång på Kvarngården. Trädgårdsmarknad! Duschade och hämtade flickorna och åkte dit. Jättemysigt och jättefint. Flickorna och jag fikade i solen; kaffe, saft och riktigt kakor- & bullakalas. Sen köpte vi plantor; squash, gurka, pelargon & stockros. För nästan inga pengar alls. Jag kommer åter nästa år igen.

Sen hem till grillat med sallad och tzatziki. Efter det hemlagad rabarberpaj och kaffe.

Som lyxig avslutning på dagen, djupa samtal om livet, framtiden & nuet. Tack!

http://www.svensktriathlon.org/

Klicka på Tävlingskalender och gå en in på SM i Knivsta / Resultat :-)

Det regnade rätt ordentligt när jag cyklade 77:an ut till start- & målområde för SM i duatlon. Lugnt och fint och blött cyklade jag ut och försökte stilla tankarna. 5 kilometer löpning, 2 mil cykel och till sist 2,5 kilometer löpning.

Ett hundratal duatleter av olika rang, trotasde regn & rusk för att, på kortast tid möjligt, avverka sträckorna.

Jacobina sjöng nationalsången så fint, och med det var tävlingarna invigda. Först gick starten för långa sträckan; 10 kilometer löp, 40 kilomter cykel och 5 kilometer löp.

Klockan 11.00 släpptes korta klasserna iväg. En del tävlande kom från olika triatlonklubbar runt om i landet, andra var glada motionärer. En hel drös form-folk var också där.

En snabb start dras man lätt med i, med resultat att man går ut lite för hårt och sen kroknar i stället för att komma in i andra andningen. Ungefär så kändes det för mig. Sanna stack iväg, lätt på foten som vanligt. Maria flåsade mig i nacken och Siv & Kajsa såg oerhört lätta & fina ut.

Rätt trött, joggade jag efter 5 km in på grässlänten, bort mot växlingen och gjorde en riktigt snabb & bra sådan.

Ut på cykling. Ca 40 km i snitt ut längs 77:an bort till rondellen. Kändes riktigt bra! Försiktig snurr i rondellen (många vurpade där). Samma väg tillbaka, med motvinden som en vägg framför en. Ojojoj... Men, lika för alla i alla fall! Såg att Maria, Sanna, Siv och Kajsa låg bra till, de vände in strax bakom mig i rondellen. Nästa vändning var en U-sväng vid Eggebyholm. Efter ca 1 mil i motvind, var man rätt trött, i benen i alla fall. Såg efter vändningen att det blivit en liten lucka till de bakomvarande. Lossade på cykelskorna i nedförsbacken mot växlingen så att jag kunde hoppa ur skorna direkt, springa in med cykeln till växlingen, hänga upp den, kasta av hjälmen, hoppa i löparskorna och stappla ut på avslutande 2,5.

Benen sprang och jag hängde med. Försökte blunda lite medan jag sprang, var trött! Så där på slutet känner man bara att "nu jäklar", nu ska jag bara in-i-mål så fort det går. Höll på att spy några gånger och tänkte att jag skulle sakta ner, men vad skulle det hjälpa? Och förressten, vad skulle det göra om jag spydde lite?

Rätt snart var det i alla fall dags att springa in på målrakan och in i mål & kasta sig på gräsmattan. YES! 1.12 blev tiden. 3 minuter under mitt mål. Nöjd å glad. Att sen få krama om alla andra nöjda och glada, är halva nöjet. Pappa Per gjorde en kanon-insats, precis som Roffe, Samuel, Kajsa, Maria, Ola, Sanna, Siv och AnnaMaria. Starkt jobbat, allt vunnet! Korv- och moskalas i kylan efter loppet, foto-tagning och prisutdelning. WOW vilken dag! 

Söndagens hjältar från cykel i regn.

Förra veckan var en underbar vecka, tycker jag. Det var så mycket av allt, att det liksom tog ett tag att smälta.

På Torsdagen var det sista dagen på journalistskolan på Poppius. Efter det att diplomen delats ut, hade de fixat jättefint med champagne och snax i ett av grupprummen. Efter några skålar kom vi fram till att vi nog var den bästa klassen nånsin och att vi måste hålla kontakten och ses snart igen. Sen gick vi till snaps, sen till Pontus! sen till East osv.... Tillslut blev det en mysig promenad till Djurgården och övernattning på hotell Hasselbacken.

Fredagen var den stora "inför-Valloxen-dagen". Den började med underbar frukost med utsikt över Gröna lund & Stockholm. Sen en promenad i solen längs standvägen, tåget hem och sen jobba, jobba, jobba ihop det sista.

Lördagen var Valloxen runt dagen. Man vaknar med pirr i magen och är superfokuserad på att hålla hundra bollar i luften hela dagen. Vanligtvis varken äter eller dricker jag på hela dan, jag bara glömmer.

Jag blir så oerhört uppspelt  över allt kul som händer under dagen; alla löpare, alla åskådare och allra mest; alla funktiononärer som är så shyssta och härliga och bra och hjälper till attså att vi överhuvudtaget kan ha ett motionslopp som detta!

I år gick det precis som det skulle. Och solen värmde och lyste upp vår dag. Att få välkomna alla löpare in i mål och sedan se dem stråla av självkänsla, nöjda med sig själva och sin prestation, det är en riktig höjdare! Valp-oxen ska vi inte ens tala om.... Att se dessa små knattar gå "all in" och rusa 1 kilometer och sen glada men förvirrade springa in i mål, det är underbart! Jag gråter och skrattar på en och samma gång.

Vanligtvis går jag hem och krachar efter en sån dag. I år kunde jag istället inte sova; jag var helt uppfylld av energi och glädje från en fantastisk dag.

Efter att allt var klart, gick mormor, morfar, Gunnar med barn och jag med barn, ner till Valloxen för bad och fika. Mmmmmmm.

Hemma på form hittade jag Jahnette, Maria & Niki i solen framför form med varin kall öl.

Vi slängde ihop en liten grillfest hos oss på kvällen, och det var myyyysigt!

På söndagen vaknade jag och kände mig i alla fall lite trött. Började lägga ut bilder på hemsidan, från Valloxen runt. Klockan 8.30 var det dags för cyeklgruppen att träna. Jag drog på det.... Men så såg jag den ena cyklisten efetr den andra trotsa regnet och rulla ner mot samlingen utanför form. FAr min rullade förbi och vinkade till migg, "kom, kom". På 5 röda hade jag bytt om och hoppat i cykleskorna.

Det blev en kanonbra träningsstund ihop med en massa entusiastiska cyklister. 5 varv á 600 meter med ryck i backe och sen en timetrail på 6 km. I regn!

Sen fort hem, byta om och åka bil med familjen in till konserthuset i Uppsala. Där hade tjejernas dansgrupp avslutning med uppvisnig på stora scenen. Det var WOW!

Efter det, brunch på Park inn med hela gänget. 5 barn och 5 vuxna. En helt underbar buffé. Herregud vad vi lortade ner och stökade till det. Tror de blir glada om vi inte kommer tillbaka på några år. Ja, ja....

Denna veckan har mest varit återhämtningsvecka. Men nu är det dags för SM i duatlon ute i Spakbacken. Arrangerad av min bror och hans kompis Fredrik Swan. Håll tummarna. Det pirrar i magen.... Återkommer med referat och bilder.

www.positiviteter.se

Idag är det skolavslutning vid slussen. Poppius journalistskolas grundkurs i journalistik är slut för denna termin. Alla har klätt sig extra fint och lagt lite mer tid på hår & smink. Läraren är nyklippt och har bytt sweatshirten från 80-talet mot en ljusblå skjorta. På katedern står somriga blommor. Som när man var liten. Fast ändå absolut inte. 

Under förmiddagen lyssnade vi på Charlotta Öhlander som sveptes med i tsunamin, men mirakulöst nog överlevde, och vågade skriva en bok om vågen, dagarna efter och medias aktiva insats. Fantastiskt! Läs hennes bok!

Lunch i solen på Götgatan. Mmmmm....

Nu sitter vi och gottar oss åt tidningen vi producerat tillsammans. Sen blir det nog champagne i nån park och fin middag i kväll. Trevligt att få sluta skolan, fast än man inte är student.

Det är alltid så mycket som behöver göras. Alltid. Inte så konstigt heller. Jag kom att tänka på en grej. Inom loppet av 3,5 år gick vi från noll barn till tre barn och samtidigt från ett handelsbolag i vårt egna hus till gym, restaurang och klinik. Inte konstigt kanske, att man har att stå i!  

I alla fall så valde jag bort alla de där sakerna, och hämtade upp barnen direkt från dagis och åkte ut till landet. Bara de och jag. Så mysigt.

På landet finns hus att bo i, som har element att värma upp med. Det är ungefär det. Toa och dusch finns inte. Inte heller rinnande vatten. Det finns ett stort hav att hämta vatten ur och hälla i en stor kastrull, som står på en jäääättegammal värmeplatta, som man kan värma på. Det tar ungefär en halvtimme att få fram en kastrull varmt havsvatten. Med en sån kastrull kan man diska en disk, eller städa och torka rent i huset eller tvätta en vuxen person eller tvätta tre rätt små barn. Vatten till att dricka, laga mat & koka kaffe, hämtas uppe vid ett vattencentral en mil bort.

På ett sätt är det helt galet obekvämt att leva så. Men på ett annat sätt är det så himla häftigt att bli medveten om hur bortskämd man är till vardags. Det känns som världens lyx att få komma hem och bada i badkar! Sen är det alldeles underbart, tycker jag, att stå ut på en brygga och hälla över sig mjukt och varmt vatten medan fåglarna kvittrar oavnför och vågorna brusar i havet.

Att träna på landet går fint. En roddtur ut till en ö är bra. Sen lekte vi "Wildkids" och knatade runt hela ön och samlade in strandfynd. Hur spännande som helst! Åsså ro hela vägen tillbaka. Sen kan man springa i skogen och cykla de små landsvägarna. Att bära ved och måla hus och kratta och så, är bra vardagsmotion.

På lördagen var det vårmarknad i bygdegården. Jisses, så mycket skräp. Men, charmigt. "Strömmingsburgare", en lokal delikatess. Kalle var där och sålde lax och den lokala homeopaten sålde allt spännande som hon kokat ihop hemma på spisen. Åsså korv och bröd och läsk och godisremmar i tusen olika giftiga färger. Så klart.

Ja, efter en långhelg sådär helt offside, är krafterna påfyllda och det känns rätt skönt att komma hem igen. 

Båda Mor och jag hade samma tanke; att cykla hem under söndagen. Så vi slog följe. 12 mil. Vi tog ett första stopp efter ungefär 4,5 mil och åt lunch på Strutsens café. Sen rullade vi på i motvinden. Stannande sen i Björklinge och köpte dricka. Sen tuff motvind in till Uppsala. Väl där satte vi oss på en uteservering vid fyrisån och njöt i solen av varsin riktigt god cappucino. Livet när det är som bäst, tycker jag! Sen var det ju bara dryga två mil kvar, på känd väg dessutom. Efter 12 mil var vi hemma och det blev en dag att minnas. En av de bästa i år, tror jag minsann.

Veckans höjdare

Långledig helg med klämdagar och allt. Jag har en tanke om att det skulle göra gott med långledigt var 6:e vecka. Mmmmmmm

Veckans downer

En tisdag utan dans, för min del. Nä, det är nåt som fattas då! Men tusen tack till Hanna som rockade loss i mitt ställe, kan tänka mig att det var grymt!

Veckans form

Sportiga Sanna är visst även konstnär! Beskåda hennes coola konst på väggen i restaurangen.

Veckans skavsår

Uteblev! Mamma och jag tog en långcykling hem från landet, 12 mil, och blev utan såväl skavsår som utmattningsdepression!

Veckans bästa träning

På landet kan man springa i skogen, över stock å sten, på små spångar över kärr och bäckar. En magisk upplevelse! 9 kilometer terränglöpning alltså! Ändå vinner 12 mils cykel med Mamma på Söndagen. En höjdare.

Veckans höjdare

Wiktor på WIPEOUT. Skrattkramp!

Veckans motvind

Jäk*ar vilken sjuk motvind i lördags. Åsså träna tempo i uppförslut i det...

(se filmklipp nedan)

Veckans form

Valloxen runt närmar sig, och det känns pirrigt kul när alla bitarna faller på plats så här på slutet.

Veckans träning

Hade den stora glädjen att få vara med i cykelgruppen på lördagmorgonen. Tänk så fantastiskt kul det är att göra sånt som ligger en varmt om hjärtat, tillsammans med såna som känner ungefär lika. Det får mig att känna mig som mera jag!

Veckans vackraste

TITTA på marken! Vita, fina, rara sippor överallt lyser upp i skogsbackar och gläntor. Så fint, så fint!

...utanför mitt fönster; folk är på väg hem från sina arbeten, glada i hågen för att det är fredag. Extra mycket bilar på ICA-knivens parkering, handling till fredags-mys.

Idag var en dag mad massor av behandlingar; smärtsamma huvudvärkar, ryggskott, axelprobelm, fotledssmärtor.... Med mera. Å jag tänkte att det känns coolt att ha ett jobb som går ut på att hjälpa, så handgripligen. Vi naprapater tar verkligen i problemet, och gör det bättre. Utvecklingen är så positiv! Ofta är träning och ett aktiv liv, en del av lösningen, vilken är extra kul. Så många bra bieffekter av att träna.

Idag var det ett helt gäng från personalen som behövde hjälp. Det är en annan grej som jag gillar. Vi som jobbar på form, lever så nära hela hälsotänket. Mitt i, faktiskt. Vi tränar hela tiden och använder varandras tjänster när vi går på pass och kör pt mm. Vi äter riktigt bra mat, lagad från grunden med fina råvaror och bra sammansättning. Och vi har tillgång till behandlingar, massage, coaching mm. Vilken lyx, egentligen...

Förra fredagen var det sista April, och vi var på landet. Jag sprang 17 km. I dag är det en alldeles vanlig fredag. Inga 17 km. Tyvärr. Städa som 17, snarare. Det behövs!

Det verkar som om jag får barnvakt i morgon, så att jag får vara med på Gunnars cykelträning. Hm, hoppas VERKLIGEN vinden avtar tills dess.

Hoppas ni får en riktigt härlig, avspänd och bra fredagkväll. Och helg, så klart!  

"No matter where life takes you... don't ever forget where you came from.

Honor the path that brought you to this moment."

/ Tony Robbins

Veckans höjdare

Extra lång helg med sol och vackert väder. Föraning av sommaren. Ge oss alla två veckors "vara-vår-ledig-och-bara-njuta" NU!

Veckans downer

Inbrott. Så onödigt!

Veckans form

Maria Duracell fyller år IDAG! Och vem vill man fira mest av alla om inte fantastiska Maria.

Veckans bästa träning

Valborgshelgens underbara långlöpningar får ändå stryk av tisdagens suveränt roliga dans. Vilken energi!!!

Veckans ego

En maxad ego-vecka med uppskattning, blommor, presenter, fina ord tårfyllda möten. OCH en långlunch kring livets alla stora och små mysterier.

Ahhh, vecka tog slut klockan 11.00 i torsdags.

Efter halvdag i skolan, gick jag lite tidigare, till en lunch-date på Sturebadet. UNderbart att promenera genom Stockholm tycker jag. Det är så mycket fint att titta på; alla gamla gator och gränder i gamla stan, alla affärer butiker och caféer, alla människor som ser ut på så många olika sätt. Och så vattnet, båtarna, öarna. Jag tycker det är fint!

På sturebadet kan man sitta och äta lunch medan Susanne Lanefeldt håller igång ett gäng damer i bassängen vilken man kan kika rakt ner i, över balkongräcket. Jag får lust att kliva upp på räcket och hoppa bomben ner i bassängen. Men det får man ju inte.

Hur som helst var det en otroligt trevlig och spännande lunch. Glad i kroppen och lätt i sinnet, drog jag hemåt. Somnade på tåget, gud så skönt!

Packa kappsäck - åka till landet. Mmmmmm.... Vi kom ut på kvällen, och fick precis se solen gå ner bakom öarna över det stilla, kalla havet. Det är så TYST på landet. Och mörkt. När det blir mörkt och man går ut på kvällen, är det öronbedövande tyst och stilla och man kan se hela stjärnhilmen liksom lysa ner på en, på ett helt annat sätt än när man är i bebyggelse. 

Nike drar båten i land.

På Hallon-ön växer det inga hallon nu. Men brännässlor. Det är nyttigt!

I bäcken var det massor av vatten. Fast vi fick inga gäddor i våra håvar.

Innan middagen, hann jag med en favritrunda löpning. Ca 17 kilmeter blev det. Jag kom på att jag glömt bort hur otroligt seg-uppvärmd jag är. Det brukar ta en mil innan det känns bra!!! Och det har jag helt glömt bort på sistone. Men nu tänkte jag verkligen på att hålla tempot nere i början. Och gissa vad? Efter nästan en mils löpning, började det kännas otroligt bra. Steget blev längre, tempot riktigt bra och känslan fantastisk. Runt om mig lyste vårbommorna från dikeskanten, gult av tussilago, blått & lila av blåsippor och vitt av vitsippor. Ååååååå vad fiiiint! När jag kom ner mot havet igen, efter flera kilomtrar in mot landet, var det som att öppna kylskåpet. Isande kalla vindar från havet, slog emot mig och jag visste att det inte var långt hem.

Hemma, på landet, väntande nästan klar mat. Och en varm bastu trodde jag, men den var trasig. Nån som har bra kontakter på ett vedeldat bastuaggregat?

Vi kör enkelt och primitivt på landet. Vill man tvaga sig efter löpning (å det vill man) så finns havet! Det är kallt så här års. Annars kan man koka upp vatten och blanda med havsvatten och hälla över sig. Så det blev en "hink-dusch". Då blir man medveten om hur "vardags-bortskämd" man är.

I dag var det tyvärr dags att åka hem. Ingen ville det! Inte för att det är dåligt hemma, tvärtom. Det är bara så otroligt mysigt på landet. När vi var nästan hemma, närmare bestämt vid Danmarks kyrka, hoppade jag av och sprang hem.

Det kändes så klart i benen, men det är rätt häftigt att "springa igenom" trötthetskänslan och se vad som finns bortom. Bortom trötthetskänslan fanns mer energi nämligen.

På två dagar har det blivit 17 + 17 km = 34 km. Känns fint! En bra helg, tycker jag.

Inom kort väntar många roliga utmaningar;

Valloxen runt, Duathlon, Vättern med mera. Hoppas många av er vill och vågar vara med; det är en sån härlig kick.