Måndagar är de STÖRSTA dagarna i träningsvärlden. På måndagar börjar alla om lite grand. En liten nyårs-start. En uppryckning efter helgens utsvävningar?! Bra i alla fall tycker jag.

I morse när jag gick till form, kl strax efter 05, avr det mörkt & regningt. Myyyyysigt! Bra drag på Gunnars pass. Som alltid. Folk är skakiga & nöjda efteråt.

Jag fick BLOMMOR idag. Massor av vackra blommor med blombud. INTE från Niki, nej. Från en nöjd & glad! Med form. Och jäklar vad GLAD jag blev! Jätte-jätte-glad. Tack SNÄLLA!

Fick en lite pratstund med hjältarna från helgens drabning på Lidingö. Roland var ok-nöjd & lite trött i benen.  Man kunder tro att det skulle ta ett tag innan han ville tänka på långa löp-lopp igen. Icke! Efter några minuters småsnack, skakade vi hand på att köra Stockholm marathon juni 2010. Roland är en man som står vid sitt ord och jag gläder mig till att få dela upplevelse med Knivstas egen ICA-Stig. Även Niki och jag har tagit i hand på detta. Ska ni med?

AnnaLena stod för en helt sanslös grej, som jag är säker på att hon kommer berätta mer om sen. UNder ett antal månader har hon haft som mäl att springa Lidingöloppets 3 mil på personligt rekord 3.13.27. Hon har haft sitt fokus på 3.13.27. Även när hon var förkyld och inte kunde springa, tog hon promenader och upprepade sitt mantra "3.13.27"

Hur stor är chansen att man prickar en tid på sekunden vid ett 3-milslopp?

AnnaLena sprang på 3.13.28 !!!!! (Hon får själv lägga ut texten om exakt vad som hände med den extra sekunden). Men är det inte helt enastående! MÅLSÄTTNING funkar. Alltid.

Vad mer? Funktionell styrka för min del. Kul! En fd 100-meterslöperska från Russia var med. Två grabbar från Knivsta var med. Även Josefine, som fått höra från sin goda vän Jenny att funktionell styrka är ungefär som yoga, var med. För första gången. Det gick kanon! Mina M var med för första gången på länge. Massor av energi som alltid. Och många, många fler! Bra pass det där.

Jag var rätt trött överallt, men stannade ändå kavr på Annas yoga. Det är mmmmmm så bra. Varenda gång! Ca 25 andra höll med.

Just ja, fick massor av beröm i telefon med; himla kul. Det är inte alltid man får höra så många fina ord, bara så där. Det värmer!

Och så fick jag en inbjuden till en mycket intressant fest här framöver.

Jag måste ha skött mig på nåt vis?

Många männsikor går omkring och är lite "halv-nöjda". I bästa fall. I värsta fall är de lite "halv-missnöjda". Eller helt åt hel*ete missnöjda. Man kan anta att missnöjet kommer sig av att man inte gör, får & lever så som man vill.

Om man ställer frågan till någon, vem som helst:

- "Har du lyckats?"

är risken rätt stor att du får ett vagt svar tillbaka.

Grejen är den, att det flesta vet rätt bestämt, vad de inte vill.  Jag är en av dem som är mycket på det klara över vad jag inte vill i livet.

När jag träffar pt-klienter, är många av dem tydliga med att de inte vill vara tjocka, otränade, ohälsosamma & ha ont. Vad vill du då, frågar jag.

-"Ja, inte det här i alla fall."

De flesta vet inte vad de vill. Eller, jo, det tror jag alla vet. Men de flesta har inte funderat på det så mycket. Följdaktligen blir målet mycket vagt.

Gör du det du vill här i livet? Jag menar det du verkligen, verkligen vill?

Om du fick drömma & önska & låtsas att ALLT är möjligt, hur skulle ditt liv se ut då?

Under sommaren 2008 genomgick många från forms personal, en coachutbildning i NLP, där man verkligen går på djupet med att lära sig lyssna till den del av sig själv som faktiskt vet precias vad man vill. Bla gjorde vi detta under djupavslappning & under hypnos. Visste folk vad de ville, innerst inne? Oh yes! Det är OERHÖRT intressant att se vilken skruv denna utbildning tog för samtliga deltagare. Alla har gjort mer eller mindre GENOMGRIPANDE förändringar i livet. Rekomenderas! (....INTE för företag som söker stabilitet och inte vill ha förändring, he he..)

Jag kommer tillbaka till 100-listan, som jag skrivit om tidigare. En lista på 100 saker som man vill uppleva innan man "går vidare." Ett sätt att vidga sina vyer och försäkra sig om at man lever det liv man vill!

För mer inspiration, hyr filmen "The Bucket-list". Den handlar om två män på mycket olika ställen i livet, som träffas på sjukhuset & får varsin dödsdom. De bestämmer sig för att hinna med så mycket som möjligt på sin "livs-lista". Bla "kiss the most beautyful girl in the world, vilket blir till sanning på det mest tårdryande sättet".

The "Bucket List"
Witness something truly majestic
Help a complete stranger for the common good
Laugh till I cry
Drive a Shelby Mustang
Kiss the most beautiful girl in the world
Get a tattoo
Skydiving
Visit Stonehenge
Spend a week at the Louvre
See Rome
Dinner at La Chevre d'Or [1]
See the Pyramids
Get back in touch (previously "Hunt the big cat", added after being earlier added and crossed off)
Visit Taj Mahal, India
Hong Kong
Victoria Falls
Serengeti
Ride the Great Wall of China

Vad VILL du? Think about it! Och ta fram papper & penna. Eller, skriv direkt på väggen :-)

Sitter och tittar lite på "Crouching tiger hidden dragon". Den skall ju vara så bra, men jag vete fasen. De där långa passagerna där i början när de springer i luften, får mig att tappa lusten varenda gång jag ser den. Följdaktligen har jag aldrig kollat mer än någon kvart. Borde ge den en chans någon gång. En annan gång.

Niki snarkar här brevid.

"Det vackaste som finns, är att se dig när du sover..."

Nä, suck, tyvärr inte. Undrar om man kan sätta en klädnypa för näsan på honom,

så det inte låter så förbaskat?

I morse var det step 9.00. Kul! Faktiskt otroligt kul. Det där lördagspasset är toppen; en flygande start på lördagen & helgen. Nästa 20 pers var vi. Emma berättade att det var sååå nära att hon hade legat kvar i sängen i morse, men att hon var så glad att hon kommit ner på passet ändå. Flickan med det veckra namnet Florence var där. Oxå Agneta, Mia, Tamm och många fler.

Vi hade verkligen superkul, OCH det var mycket att fokusera på. Jag hade tänkt att lära ut en arm-kombination, men avstod för tiden blev knapp & det var mycket ändå.

-"Hon förnekade oss armarna, den bitchen", klagade A efter passet. 

Men, som utlovat kommer de i morgon. Tror jag ;-)

Kakan körde sitt spin-intervall, och det är kul som alltid att få ett kort möte där vid 10.05.

På kvällen drog jag på springskorna och stack ut på en kort, rätt lätt runda. Kändes bra. Jag tänkte mycket på alla som sprang Lidingö idag. Vet att tex AnnaLena gjorde en KANONTID! Grattis alla fantastiska 3-mils-löpare. Då jag sprungit såväl Lidingöloppet som Stockholm marathon, vet jag att detta lopp är klart tuffare än Maran, trots att det är en bra bit kortare.

Ute börjar det verkligen bli höst nu. Löven blir röda och börjar falla av. Nu kommer den - hösten. Det sägs vara den sista sommarhelgen nu i helgen.

Det är tillfredsställande att jobba på och bli klar, tycker jag. Att jobba i receptionen ger mig möjlighet att göra det jag ska och bli färdig. Detta till skillnad från att "driva företag". Det pågår hela tiden, jag räcker aldrig riktigtr till och det har liksom ingen början eller slut.... Det är ungefär som med hemmet. & barnen. Så en tydlig & begränsad uppgift som går att klara av känns fint, just nu :-)

Vår nya vän i köket heter mr Tony Wright. He is FANTABOLUOS! Han är fantastisk. Han är inte i stället för, utan tillsammans & vid sidan av Morgan. Han gör så fina & goda saker. Han trollar med mat.

Han har gått den långa, hårda vägen för att bli kock. Han har tex jobbat tillsammans med nakne kocken; Jamie Oliver. Coolt va?

Nu har vi bara ett problem. Han talar engelska, men vill gärna lära sig Svenska så fort som möjligt. Vi talar helst engelska med honom, för övnings & enkelhets skull. Antar att "svengelska" är det enda rättvisa?

Nu här här hoppas och styrkas funktionellt i alla fall. Som jag längtat!

Åh vad mysigt! Balkongdörren är öppen och det kommer in frisk luft från höstkvällen. Regnet faller stilla. Utropen från tågstationen ekar i mörkret. Jag känner att det är mysigt med höst.

Man får mycket skräp på mailen, men den här är riktigt bra :-)

I nästa Robinsontävling:

* 6 gifta män blir nedsläppta på en öde ö med bara 1 bil och 4 barn
vardera i 6 veckor.

* Varje barn sysslar med 2 olika sporter och antingen musik eller
danslektioner.

* Det finns ingen McDonalds.

* Varje man måste ta hand om sina 4 barn, hålla sitt tilldelade hus
städat, gå igenom läxan, hjälpa till med olika skolprojekt, laga mat,
tvätta och betala "låtsasräkningar" där pengar man fått inte räcker till.

* Man får en summa pengar som ska räcka till mat varje vecka.

* Varje karl måste även ta varje barn med sig till bokade läkarbesök,
tandläkare och frissa. Han måste även baka kakor för barnens olika
sociala evenemang.

* Han måste också vara ansvarig för att inreda sitt tilldelade hus på
ön, plantera blommor och se till att det i alla tider är representativt.

* Mannen får endast se på tv när alla barnen sover och alla sysslor
är gjorda.

* Varje far måste även kunna alla orden till varenda
barnramsa som kommer på tv och namnen på alla tvkaraktärer i alla tecknade
serier.

* Under en av dessa 6 veckor, måste de ha plågsamma kramper i magen,
ryggvärk, och fruktansvärda men oförklarliga humörsvängningar utan
att nånsin klaga eller förskjuta sina sysslor.

* De måste springa på ett otal Hem och skola möten och tillbringa
flera timmar i lekparken med sina mindre barn.

* Varje kväll innan han lägger sina 4 barn skall han bada dem, sätta
pyjamasen på, borsta deras tänder och hår. Samma procedur på morronen
före klockan 7.

* Ett test kommer att genomföras i slutet av dessa 6 veckor, där han
skall kunna följande: varje barns födelsedag, längd, vikt,
skostorlek, klädstorlek och lärares namn, barnets födelsevikt,
- längd, -klockslag, varje barns favoritfärg, bästa kompis den veckan,
mittennamn, favoritgodis, -sång, -dricka, -leksak, största rädsla och
vad dom vill bli när de blir stora.

* Barnen röstar bort dem från ön beroende av hur papporna skött sig.

Den sista pappan kvar vinner, om han har tillräckligt med styrka kvar
att möta sin partner och ha sex med henne utan förvarning och var som helst..

Den som vinner får i pris att göra denna tävling om och om igen i ca
18 år, och får rätten att kalla sig själv mamma!!!!!!

Idag var det spin basic 16.00 med Gunnar. Ett av forms allra mest populära pass på veckoschemat. Gunnar tyckte dock det var lite bakläxa på alla sena avbokningar. Av 50 bokade, blev till sist "bara" 29 deltagande på passet. Kan tro att det var "higt-life" ändå.

Jag fick köra total idag för första gången på länge. Det är sanslöst kul! Flra maxpuls-toppar även idag, både på dance-delen & naturligtvis på step-delen. Vet att jag inte var ensam att känna så :-)

Jag tänker på hur otroligt mycket forms medlemmar vågar & hur mycket de som vågar utvecklas. Att gå in och deltaga på ett koreografipass för första gånger, är en speciell känsla. Det är inte alltid så att man kanske känner sig "världsbäst" på en gång. Och det är helt ok; det är inte vad det handlar om. Det handlar om att ha kul! Och att våga börja någonstans. Kommer man SÅ långt, kan man komma hur långt som helst.

Jag vill helst inte peka ut någon på passen; alla gör en härlig insats som är med och kör och svettas & har kul. MEN är det några som borde hyllas lite extra, så är det just de som är där för första gången. Och sedan kommer tillbaka. Det är en stor utmaning att hålla koll på armar och ben och röra sig i takt och dessutom på ett ganska nytt sätt.

Några faller tyvärr bort av den tristaste av trista anledningar; den om att man tror att man skall kunna allt från början.

- Nä, jag kunde inte det där, så jag struntar i det.

Men hur i fridens namn skall man någonsin kunna lära sig nåt nytt, om man inte får vara barn i början?

Dessutom krävs det inte många gånger, för att bli rätt grym. Ge det 4 - 6 gånger, sen sitter det!

vilken vacker morgon.... Vi tog bilen ut till nya favvo-skog. solen bländade oss i ögonen och vi satt helt tysta och förtrollade. väl ute i skogen var det nästan löjligt så mycket svamp vi hittade.

jag är så glad över att vara frisk igen, så att jag kan träna. jag gläder åt total-passet nu 16.30. det är massor med mig som gör detsamma, ser jag i bokningen. Kul :-)

jag gläder mig även åt funktionell styrka i morgon. och dance torsdag.....

Ronnie tyckte till här i veckan som gick, om att allt inte är vitt och ljust & lätt jämt. Nä, det tror jag inte det är för någon. Faktiskt. Jag tror det mörka, svarta & tunga perioderna finns till av en eller annan anledning. Kanske för att hämta kraft till förändring eller nåt? Kanske för att finna förstånd till att uppskatta de ljusa stunderna?

I dag var det lördag, och jag fick sova som en liten gris i natt... 11 timmar typ. Mmmm...

Vid 9.00 var det step. Ullis ringde och sade att hon skulle med tjejerna till stallet, och var tvungen att avboka sig. Trist! Och Hanne hade bokat av. Och Elin hade försovit sig... Trist! Och Jacobina hade ont i en fot. Trist! MEN, det var mycket och fantastiska folk på stepen ändå. Bara underbart! Cecilia var där tex; det är inte varje vecka. Kul! Eva, AnnaLena, Helene mfl var på plats. Helt enkelt så kul, så kul! Ett beroende minst sagt. Jag var upp och snuddade på maxpuls ett flertal gånger under passet! Till skillnade från förra lördagen, kändes allt "friskt & bra" denna gång. Skönt! VErkar som jag äntligen skakat av mig den äckliga förkylningen med "xtra allt".

Träffade Karin kakan i övergången mellan hennes pass och mitt där vid 10.05. Såna där små saker uppskattar jag massor. Att få en kram och säga hej och bara se att allt är ok med henne.

Tog med barnen till Aliske-loppet. Kom dit enkom pga Siv som kom in och hämtade priser som vi sponsrade med till loppet. Hon påminde om att det faktikst fanns ett knatte-race. Och det ville vi ju vara med på. Fick även med bror Gunnar med familj på detta roliga lopp. Som hyfsat nybliven mamma till tre, förvånar jag mig själv över att fullständigt tappa fattningen och få ett totalt tunnelseesnde när mina små flickor kommer springande med nummerlapp på bröstet; rosiga om kinden. Wow! Så stolt, så glad! Kändes lite bättre när jag såg min bror torka en stolt-pappa-tår bakom videokameran när han filade Nikes målgång. (Minns vagt ett vidoeband hemma i hyllan där jag blev utnämnd till "årets idrottsflicka" på Thunmansskolan. Det går knappt att uppfatta något alls av filmen; stolta pappa som filmar skakar så förfärligt på vidoekamera-handen.)

Efter en timme i lekparken, gick vi till grill-party vid fågeltornet i Trunsta. Mysigt! 7 hyfsat nyblivna föräldrar, alla med minst ett blöjbarn, med mer eller mindre påtagligt sömnbrist, ammnings-psykos, teflon-minne och allt vad det nu är.... 9 barn som just fattat ATT man kan leka kurra gömma, men inte har någon som helst uppfattning om HUR! Alla räknar, alla springer och gömmer sig, OCH letar efter varandra samtidigt som de ropar "piiiip" och äter korv & kletar ketchup precis överallt. Inte mycket lugn & ro och givande samtal. Utspridda föräldrar som servar barn med korv & hamburgare och försöker se till att ungarna inte slår ihjäl sig, faller i en ko-blaja eller dinglar ner från fågeltornet.

Väl hemma var jag helt slut, men snörde ändå på löpskorna för första gången på 3 veckor. Och tänk, det kändes bättre än på väääääldigt länge :-)

En säljare från Life fitness, som såg till att vårt gym ser ut precis som det gör idag, kom förbi för att kolla läget. Han anser att form i Knivsta är ett av de fräschaste gymmen i Sverige. Han hävdar även att vi har gott rykte runt om i landet.

Va? Vaddå runt om i landet? Hur kan folk känna till form i Knivsta?

Kul är det ändå!

Jag har funderat en hel del på sistone, kring vad form betyder för Knivsta. Jag undrar, hur många i Knivsta har något med form att göra i sin vardag? Han som kommer in varje morgon och köper en ta-med-kaffe; han tycker nog att form är bra & viktigt. Alla våra stammisar på luncherna. Våra medlemmar på träningssidan, så klart. Alla patienter vi hjälper. Alla företag som vi formar. Banken, som köper bullar varje vecka :-) Alla som köper frukost några gånger varje vecka. Alla som får en trevlig pratstund i cafét, på väg till eller från ett liv-givande träningspass.  

Lilla form i lilla Knivsta.

- "Mamma, Olivia säger att jag måste hålla för munnen när jag fisar...."

I morse hade jag mitt första pass på en dryg vecka. Har varit sjuk. Nedrans förkylning, oxå feber och lite annat smått & gott ;-) Önskar jag kunde säga att det kändes fantastiskt. Det var verkligen fantastiskt kul, det var det. Och det gick bra, riktigt kanonbra! Och jag blev så glad av att få köra igen. Men helt på topp var jag inte. Än.

Alla tjejer på passet verkade verkligen vara på topp. Jacobina tex såg starkare än vanligt ut. Elin körde et kanonpass. Anette bara strålade!!! AnnaLena var på topp, utan tvekan; allt stämde tror jag. För att nämna bara några.

Sen bar det ut i skogen och jädrans vad det är härligt där nu. Plockade kanske 5 liter lingon, bara i förbifarten. Och vi hittade så mycket svamp att vi nästan inte kom hem. Plötsligt knakade & brakade det i skogen. Oh! Vem där? Kommer det en björn nu eller? Eller en älg? Eller en galen jägare med gevär? Näpp, inget av dessa. Mitt i skogen var en ko-hage med en massa nyfikna kossor som glodde på oss. Ha, ha.... Det är VACKERT i skogen.

Han pillar i min navel! Jisses, här ligger jag och en vilt främmande karl pillar mig i naveln.

Han rör sina mjuka, sköna händer i en allt större cirkelrörelse från naveln och ut på min mage. Den varma oljan doftar svagt av lavendel. Det luftiga lakanet vilar lätt på min kropp.

Vi var på ayurvedisk massage. I Stockholm. Och vi blev imponerade!!!

Vi har jobbat som terapeuter i mer än 10 år, Niki och jag. Klart vi är petiga när det gäller att ta emot behandling av andra. Den killen vi fick massage av, var helt enastående bra. Han brydde sig, och det är nog kärnan i all vård & omsorg. Han var kom från Indien, och var utbildad i ayurvedisk massage i Indien. Han kom till Sverige med "kärleken".

Han verkade så djup & seriös. Jag frågade honom (snygg var han med, för den delen, med helt fantastiska, mörka, djupa ögon)

- "Are you on your search for deeper mening?"

Han svarade på lätt bruten engelska;

- "I´m on my search for fun, I think."

Ett sannt svar! Opretantiöst. Riktigt bra. Är det inte vad allt handlar om? Egentligen? Att ha så kul som möjligt under den tid vi finns här.

Efter en FANTABOULUS massage, tog vi en ingefära-mungbönsgroddar&citron-smoothie på ett ekologiskt café. Mmmm... Strosade runt och hamnade på Tures mitt på Östermalm. Niki blev plötsligt vårlhungrig, så vi satt där mitt i smeten av kändisar & annat innefolk och kändisspanade, delade på en flaska biodynamisk vin och åt middag. Det var precis hur trevligt som helst. (Banarne, Eva Fröling, Hans Shimoda, Wilma från skärgårdsdoktorn, Claes E nyhetsuppläsaren, Martin Dhalin, mfl skådades....)

Jag funderade på hur det skulle vara att bo och leva där, mitt på Östermalm. UNdrar om man skulle få mycket av samma. FÖR mycket av ungefär samma. Samma folk, samma ställen, samma saker.... ?

Jag älskar att komma till Stockholm. Det är så mycket. Och intensivt. Och vackert. Och kul.

Jag älskar oxå att åka därifrån när jag är "klar". Älskar att få bo en bra bit bort från mitten av stan. JAg skulle på sikt inte kunna andas så bra där.

Knivsta är bra :-)

Förut hade vi tv i sovrummet. Det var rätt skönt att "slö-titta" på nåt kul. Fast det blev att tv:n alltid var på. För några år sen bestämde vi oss för att ta bort tv:n ur sovrummet. (Det behövde jag kanske inte berätta? Vi har just fått tre små barn under loppet av fyra år, he he...) Så nu funderar vi på att sätta tillbaks tv:n i sovrummet igen. I preventivt syfte ;-)

Närå... Men vi har pratat om att ta in en tv i sovrummet igen. Fast, jag är tveksam.

För det första, jisses så mycket skit det är på tv. Nu när "So you think you can dance" är slut för denna gång, är det typ inget kvar. Jag vill titta på sånt som ger mig något. En känsla som dröjer sig kvar åtminstone dagen efter.

Jag har tittat på film varje kväll nu ett tag. Det är kul. De stannar kvar i hjärtat & huvudet. "Brokeback mountain" var imponerande skildrad. Vicky Christina Barcelona var en otroligt tunn story, som ändå "serverades" på ett mysigt sätt. "Little miss sunshine" var bedårende redan från början... Udda typer är kul.

Så egentligen borde man ha en dvd bara då, i sovrummet. Men varför skall jag titta just där. Niki slockar efter 5 minuters tittande, om han så står på händerna. Lär ju inte blir bättre av att ligga i sängen och titta.

Nä, jag tror jag siktar på att ha kvar endast en, gammal, stor och ful tv i vardagsrummet. Det räcker.

I övrigt var det en mycket tillfredsställande dag idag. Många naprapat-patienter. Proppfullt faktiskt. Fantastisk lunch från form. Efter jobbet hem till Mormor & Morfar som bakat bullar och dukat fram saft, kaffe & bullar i trädgården. Gunnar och Jenny med barn kom över de med. Myyyyyysigt :-)

Vi var på husvisning med. Ha, ha... JUst när vi kommit dit, passade Elias på att "trycka kvällsposten". Alltså göra i blöjan. Och jag hade ingen ny med mig. JAg tänkte; jag går in en snabbis och kollar läget, sen får vi åka hem och byta. När vi var nere i källaren, kom fler ner för att noggrannt inspektera huset.

- "Ush, känner du var det luktar illa här nere". sade den ena spekulanten efter den andra. Om inte denna upplevese drar ner köp-intresset så vet jag inte vad.

(Vi erkände dock, i ärlighetens namn...)

En riktig skit-dag, med andra ord ;-)

När jag var yngre var jag rätt....hm, aktiv. Det förekom långa perioder då mina föräldrar fick springa efter mig eller vända sig upp och ner för att överhuvudtaget kunna prata med mig. Jag gillade helt enkelt att hänga, klättra, snurra, göra volter, stå på händer, gå på händer etc....

När jag senare var lite mer kommunicerbar, sade min mamma till mig;

- " Vet du Anna, du skulle passa utmärkt som gymnastiklärare eller något som har med kroppen & träning att göra."

Då svarade jag;

- "Är du inte klok? Tror du jag tänker gå runt i jympa-kläder hela dagarna? Nä, nä. Jag ska jobba på något fint ställe där man får ha höga klackar och dräkt och så."

Se på mig nu.... Det är inte särdeles trickigt att välja kläder på morgonen. form-topp och jeans funkar nästan jämt. Och "jympa-kläder" till passen...

När jag pratar med min fina kompis K, som jobbat några år i uppsydda dräkter och strikt dresscode tycker hon att jag skall vara så nöjd. Det första hon gör när hon kommer hem är att klä av sig. Tydligen. Hmmmm..... Nä, jag skojar, hon byter om. Till "jympa-brallor" och en skön topp.

Det är nog inte så viktigt det där med arbetskläder och nog har det sina fördelar att ha det enklet. Och förressten är det jag som bestämmer dresscode. Kanske skall se till att samtliga formare får snajda runt i cocktail-klänning & glitter? Jag älskar glitter. Och heels.

Min kompis K har allvarligt börjat fundera på att lämna sin topp-post för en ny kärriär. Hudvårdsterapeut. Varför? Jo de har så himla söta kläder när de jobbar... :-)

Idag var det inte tal om träning för min del. Inte idag heller. Ändå kom jag på mig själv med att gå och tänka;

- Undrar vad jag skall träna idag?

Det är lustigt det där, träningen är en så stor och lustfylld del av livet att det känns helt livsnödvändigt.

Jag är lite "Wassberg:ig" ibland. Ni vet den gamla längdskids-räven Tomas Wassberg som på frågan om hur han tänker kring förkylningar och sjukdomar i träningssäsong svararde nåt i stil med;

- "Äh, det är bara att köra skiten ur kroppen."

Jag tror att det kan vara så ibland. Det känns så ibland. Inte idag!

Idag blev det alltså ingen träning, utan en utflykt till skogen. Söndagar är familjedagar. Det betyder MASSOR för mig att samla ihop hela storfamiljen och göra saker ihop. Det börajde med att vi fick med oss Mormor ut i en skogsglänta, där vi hittade mycket kul; kantareller, trattkantareller, champinjoner, etc. Efter ett tag kom Morfar cyklande (när han dragit sig och druckit tre koppar kaffe, kollat mailen, etc, etc.... Det är ju söndag) Efter ytterligare en liten stund, kom Gunnar med hea familjen. De sistanlända hade med korv, bröd, frukt, saft, kex.... En myyyysig stund i skogen.

Vi hann knappt hem innan det var dags för söndagmiddag med hela gänget igen. Vi hade dessutom tänkt att gå på en, vad det verkar, fantastisk konset i Aliske kyrka, men tiden blev för knapp.

På form var det fullt ös på Gunnar spinpass som vanligt. Även bra med folk på det pass som vanligen är mitt; total. Niki körde och gjorde ett kanon-jobb.

Tony Wright, vår vän, finns nu i köket på form och det känns så oerhört kul! Oerhört kul! Han är en innerlig & passionerad kille med tjusig meritlista gällande mat & tillagning.

Just nu sitter jag och kollar på Vicky Christina Barcelona. Fantastiskt med film.

I morgon; upp och hoppa 05.00! Tjohooo.   Vi se på form då :-)

Just ja, fick fota lite ute på duathlon-sm igår. Här är en bild som blev cool, tycker jag.

Vaknade och kände mig riktigt golvad. Att köra mitt step-pass idag, var bara att glömma :-( 

Niki kunde tack o lov hoppa in i mitt ställe och köra step-basic.

Efter en ipren och en kaffe som inte idag heller smakade annat än vatten, började det dock ordna upp sig! Sköööönt! Jag gillar inte att ligga stilla. Med tre små barn är det dessutom omöjligt! Niki skulle jobba hela dagen & kvällen idag. Vad gör man när man är dunderförkyld & vill ha en härlig lördag som är bra för kidsen & mig? Ut! Lösningen för oss är att komma iväg & ut!

Vi började med att åka till Östuna, där bror min arrangerade SM i duathlon idag. Hög, pumpande musik, strålande sol, massor av glada & alerta funktionärer och en hel drös elit & motionärer på plats på Spak-backen. Så njutbart!!!

Njutbart att inte vara arrangör & värdinna för en gångs skull. Jag finner mig så ofta i den situationen annars.  

Tänk så kul att folk (Gunnar) vill lägga tid & energi på att ordna tillställningar som denna. Det är och blir så himla kul, och jag vet av erfarenhet att det är ett jäkla slit med alla små & stora saker som skall ordnas.

Det var sannerligen en toppendag. För alla tror jag. Tävlingen löpte på fint, folk var nöjda med sina insatser och jag och barnen hade hur kul som helst. Dagar som denna påminner mig om att jag älskar idrott & tävlingar. Det är en viktig del i mitt liv. Det tänder mig & peppar mig. OERHÖRT! JAg hoppas verkligen att duathlon blir en återkommande happening i Knivsta. I will be there.

Och PS, är det inte dags för en "Knivsta klassiker snart" ?

Efter SM drog vi ut i en skogsglänta en stund och hittade MASSSSSSOR av trattkantareller. Vi hittade oxå en fin liten snok att kika på och en stor sten att klättra på. Vi grillade & fikade i en sol-fylld glänta i skogen och konstaterade att livet inte kan vara bättre, precs, precis här och nu :-)

Nu sover barnen, efter en sön & rolig dag. Jag har på tjej-manér tänt en massa ljus här hemma och njuter av tystnaden. Skall kolla någen bra film och rensa svamp strax.

Peppad till at tävla. Längtar till vår gemensamma utmaning "Tjurruset" 17 oktober. Ni är väl med? 

Vaknade tvär-förkyld i morse. Nästan kill-förkyld, kan jag tro; det var verkligen eländigt ;-) Det är inte så kul att vara sjuk, när man har bokade tider med patienter & klienter, som tyvärr måste bokas om och ändras.

Mamma & jag skulle haft en dag i Stockholm, av vilket det blev inget. Lagom till kvällen & middagen hade jag tappat lukt & smak-sinnen. Rätt skumt när ingenting smakar någonting.

Tänkte kolla en film som jag fick med i en av alla oändliga tidningar jag konsumerar, som jag inte sett; Brokeback mountain. Tog fram filmen och satte på tv:n. På kanal 1 har en film just börjat; Brokeback mountain!

Så nu sitter jag här och dricker blackcurrant te som jag egentligen inte tycker om, men det spelar ju ingen roll idag ;-), och försöker bestämma mig för om jag skall kolla tv eller dvd på samma film.

Sjutusans försovning i morse. Totaly worth it! Åh vad skönt att få sova till 8.20!!! Sen blev det så klart suuuuper-bråttom att få upp och klä tre små barn, få i den frukost, fort, lämna på dagis och komma till jobbet. Men som sagt, helt klart värt det!

Har varit party-sugen hela dagen. Vill bara lyssna på riktigt bra, hård musik. Högt! Och festa. Är DET effekten av att sova ut?

Var en del i köket och lyckades bland annat skära mig rejält i fingret.

- "Jobbar du på egen hand?" undrade Morgan, störigt & förstrött.

Jag vet ju att det inte går att lita på mig med knivar, men jag glömde visst det en sekund.

Så har Augusti tagit slut. För i år. Det känns lite .... snopet! Inte så länge sen som det kändes som att sommaren låg framför oss. Nu är det september och den månaden räknas till höst, för mig i alla fall.

Nu började september strålande, vill jag säga. Jag hämtade barnen och åkte dirket ut i skogen. Där fann massor av lingon och en del svamp. Sen åkte vi ner till Pilsbo och lekte 1) gunga 2) palla äpplen 3) plumsa stenar i vattnet 4) glasskiosk 5) björnen sover.

I solen & värmen, som vilken sommardag som helst!!! Väl hemma blev det hemtrillade köttbullar, hemmagjord potatismos och nyplockade, rårörda lingon :-)

Vi lunchade på form, Niki och jag, och pratade med Kie, som pga av förkylning varit tvungen att ta ett litet träningsuppehåll.

- "Nu för tiden är det ju bara irriterande att inte få träna. Jag känner mig helt lös i konturerna."

På pricken, eller hur? Lös i konturerna, inte bara kroppsligt utan även själsligt kan man känna sig utan skön träning.

Annars var det för min del en klinik-dag idag, men många intressanta patienter.