Idag satte Sarah Sjöström världsrekord på 100 m fjäril, och det är STORT! Och på vilket sätt hon gjorde det sen.... Hon var sjukt stark sista 25 och hämtade upp sig från en sjätte plats till en första på 50 meter. Åhhh, vilken underbar känsla.

Tessan satte svenskt rekord på 100 fritt (första sträckan i lagkappen) trots kramp i vaden. Så skönt för henne att allt höll, fram för allt dräkten. (Måste skvallra om att Therese Alshammar och jag tävlade i samma tävlingar förr, men då var hon utpräglad ryggsimmerska.)

Njutbart att se alla fantastiskt vältränade simmare. Framförallt när jag vet vilket enormt slit som ligger bakom varje deltagare där i rom.

Ändå var det STÖRSTA idag att min "lilla" kusin gjorde det (nästan) omöjliga och vann BIG BAVARIA (mtb; dirt) I fjärde och avgörande omgången gjorde han allt perfekt, fick högsta poängen och slog Sam Pilgrim, som annars är i en helt egen klass. WOW! Jag följde allt på www.watch26.tv och var helt galet uppspelt & nervös.

- "Kom igen Martin" stod jag och skrek framför datorn.

- "Martin, Martin" skrek alla barnen i kör, där de stod brevid och trängdes på en pall för at nå upp och se storkusin på datorn. 

Han är så imponerande och helt outstanding i det han gör; dirt. Det cool är att han är så otroligt ödmjuk. När man frågar varför han blivit så bra, svarar han;

- "Men alltså, jag är en sån himla nörd. Jag har ju cyklat på all ledig tid."

Och det stämmer verkligen. UNder de sista åren har han cyklat JÄMT! Och stått och hopppat med cykeln på en stor studsmatta. Inte tänkte man så mycket på det då. Men NU!

Att vara en riktig nörd kan sannerligen betala av sig. Att vara en ödmjuk nörd, är bedårande, tycker jag <3

/ Stolt kusin 

Här är han, min "lilla" kusin som mäter ca 2 meter och är typ bäst i världen!

En förtjusande lördag so far.

Vi stack ut i skogen; jag älsar att vara där. Resten av familjen tycker än så länge att det är "så där". Elias tycker det är krångligt att gå, han är ju så liten. Maja tycker det är ok, men tråkigt. Olivia älskar både djur och natur och Niki gillar mest att elda & grilla. Så jag fick plocka svamp & bär och de andra fixade med korv och så.

Det är löjligt kul att hitta svamp & bär. Jag tror det ligger på gen-nivå; vi kvinnor skulle ju samla till flocken.

Efter skogen åkte vi till Sigtuna och fikade på RC-chokolat. Sen strosade vi omkring bland alla fina, gamla hus; klättrade lite i träd, kollade på ankor & så.

På vägen hem blev jag avsläppt vid Odensala kyrka. Tänkte att det skulle vara lite lagom att springa därifrån & hem.

OH MY GOD vad dåligt det gick. Så ska man ju inte säga. Det gick inte så bra som jag tänkt mig. Allvarligt, det kändes precis som när jag sprang på ön i Kroatien, vilket är åt hel**te eftersom det är 10 grader svalare OCH 10 grader mindre uppförslut!

Nåväl, tur att det är två månader kvar till första intressanta löp-tävling för min del. Man blir bortskämd med form-träning. Har nog inte riktigt insett hur MYCKET det ger att träna regelbundet & varierat på form! Tack och lov blir jag bara peppad av upplevelser som denna. Nu jäk*ar.

Ok, så det blev lite annorlunda träning i sommar, he he....

Skulle lätt kunna säga att jag i skrivande stund är ur form.

Ärligt talat så känns helt ok. Lite skönt på nåt skumt sätt. Antar att det är omväxlingen som känns kul.

Ska bli kul att komma igång igen. Ser gårdagens step-styrka som en härlig start.

Så, under 10 UNDERBARA !!!!!! dagar var vi och hälsade på Nikis föräldrar & barnens farmor & farfar på lilla ön Drevik i Kroatien. Detta är verkligen en LITEN ö, där tiden liksom stannar! Det är fantastiskt att vara där, för man kan liksom bara vara.

På ön finns en enda, typ riktig, väg. Ne, ne, inte asfalt; sten & grus. Vägen går rakt över ön, från "hamnsidan" till "baksidan" där det är kritvit sand & ljus-turkost vatten. För att få in lite löpträning på denna ö, finns i stort sett två alternativ; antingen så springer man hamn-promenaden typ 20 gånger fram & tillbaks, eller så springer man över ön och tillbaka.

Springa längs hamnpromenaden GÖR jag bara inte. På denna ö springs det nämligen ej. Längs hamnpromenaden & utanför den lilla (enda) butiken, sitter öns befolkning och tittar. Är. (Antar jag). Att hurtigt jogga förbi dessa människor, vars tids- & tempo-uppfattning är låååångt ifrån min, ens en enda gång, skulle vara allt för skämmigt. Så jag sprang över ön.

För det första är det varmt! 35 grader i skuggan! För det andra blir det mer bergsklättring. Det bär upp, upp, uppför tills man är mitt uppe på ön. Där på toppen svimmar man nästan. Sen är det nerför. Tjohoooo! Rakt ner i havet. Åh så skönt. Sen hem igen. Åh hej..... Rakt uppför. Karbinhakar & en bergshacka hade varit bra. Sen rakt ner i havet igen. Åh så skönt!

Annan träning som blev av på ön var faktsikt styrkeprogram på altanen. Chins, dips, utfall, armhävningar mm. Även yoga. Och promenader varje dag upp till det lilla kapellet mitt upp på ön. Väl där blev det meditation en kvart eller så. I solen. Med ljumma vindar från havet, susandes i öronen. Mmmmmmmm.......

Annars är det som sagt mest att vara som gäller. Sova gott! Gå upp! Kaffe! Bada! Åka båt ut på det oändliga, härliga havet. Kolla in definer och blir sådär barnsligt lycklig av att se dessa coola varelser hoppa & leka. Bli bujuden på härlig mat. Nikis föräldrar är nästan självförsörjande på egenodlade, ekologiska grönsaker. Låta kvällarna bli oändliga och varma.

Alla är så sanslöst rara med barn där på ön. Eller i Kroatien över lag. De gullas och gosas med. Bjuds på godis & glass av folk man aldrig träffat förr. Häftigt är det. Tänk att bli så välkomnad bara för att man är barn.

Idag var första passet på länge för mig.

Svettigt, svettigt, svettigt! Och kul, kul, kul! Skönt.

Det var massor med deltagare på step-styrka basic idag. Alla var så färgglada, på alla vis. Inte minst var alla bruna som pepparkakor. Alla såg nöjda ut, som om det haft en bra sommar hittills. Sånt är viktigt.  

...så vill jag bara glassa runt i solen i flera veckor till. I bara bikini och solhatt från morgon till sen kväll, för inget annat behövs. Bada i det klara, salta. Promenera runt på de små stigarna längs de otaliga stenmurarna på ön. Bara vara. Länge, länge till. Med barnen. Och Niki.

Det är märkligt hur vackra minnen kan få en att i ett ögonblick känna sig helt fantastisk. Sommaren har hittills varit generös tycker jag. Sommaren har varit lång & fin. Jag har redan samlat på mig tillräckligt med fina minnen och inre bilder för att klara en hel vinter i sverige.

Ändå är helva sommaren kvar, vi har bara hunnit fram till mitten av juli.

För mig är sommaren rörelse. På alla sätt och vis.

Helst vaknar jag varje dag på ett nytt ställe, eller i alla fall inte hemma.

Helst är jag ute varje dag.

Helst är jag bortkopplad från dator, internet, mobiltelefon, telefon, tv etc.....

Helst är jag så nära vatten det går.

Helst blir det som det blir, och det är just det oplanerade som blir till vackra pärlor som glänser i vintermörker och höstrusk.

Som igår. Vi skulle fara på auktion i Lövstbruk. När vi alla kom fram, var det flyttat. Snopet.

Vad som blev istället, blev så himla mysigt. Bara vi vid en brukstjärn så svart som natten, med vita näckrosor, en stor gräsmatta, spontan springtävling runt stora eken och runt på bryggorna med 4 små somriga nakenfisar och några barnsliga vuxna. Tokiga hopp från hopptornet och bad i inte helt varmt vatten. Korvgrill & glasskalas i en berså. Mmmm...

I'm Gonna Make A Change,
For Once In My Life
It's Gonna Feel Real Good,
Gonna Make A Difference
Gonna Make It Right . . .

As I, Turn Up The Collar On My
Favourite Winter Coat
This Wind Is Blowin' My Mind
I See The Kids In The Street,
Without Enough To Eat
Who Am I, To Be Blind?
Pretending Not To See
Their Needs
A Summer's Disregard,
A Broken Bottle Top
And A One Man's Soul
They Follow Each Other On
The Wind Ya' Know
'Cause They Got Nowhere To Go
That's Why Now I Want You To Know

I'm Starting With The Man In The Mirror
I'm Asking Him To Change His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change

I've Been A Victim Of A Selfish
Kind Of Love
It's Time That I Realize
That There Are Some With No
Home, Not A Nickel To Loan
Could It Be Really Me,
Pretending That They're Not Alone?

A Willow Deeply Scarred,
Somebody's Broken Heart
And A Washed-Out Dream
They Follow The Pattern Of
The Wind, Ya' See
Cause They Got No Place To Be
That's Why I'm Starting With Me

I'm Starting With The Man In The Mirror
I'm Asking Him To Change His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
Take A Look At Yourself And
Then Make A Change

/ Michael Jackson : Man in the mirror

En vacker morgon 2 juli kom hon till oss! Min lilla brorsdotter, Gunnar & Jennys andra dotter. Så fin, så fin, så fin. Så vacker som en julimorgon som badar solsken, fågelkvitter och blomdoft. Jag är så glad! Ännu en livsviktig människa är här!

Larger than life!

Välkommen till världen älskade lilla flicka!

// faster Anna

Jag tänker ofta tillbaks i år, veckor & månader. Tex, vad gjorde jag förra veckan så här dags? Vad hände den första juni?  Vad gjorde jag 1 juli för ett år sen? För två år sen?

För ett år sen minns jag inte exakt. Men för två år sen, 1 juli 2007, hölls DET SISTA TRÄNINGSPASSET i gamla formhuset. Maria höll ett muskelpass, och alla form-fantaster var med. Många som var med på forms första pass 2000, var med igen.

Kolla in bilden! Nog får man lite perspektiv. Det var fantastiskt på sitt sätt. Och lite mindre.... Märk Ola inne i cykelrummet, som abslout ville vara med, men bara om det var spinningpass. Så han körde spin tillsammans med alla musklare. Ha, ha, ha...Härligt! Efteråt firade vi ut, med champagne och snittar. Märkligt nog var det en sorg-blandad glädje. Många var märkbart rörda, minns jag. En era övergick i nästa.  

Så där är det mycket i livet, tycker jag. Hur fantastisk en period än är, tar den slut och övergår i något annat. Precis som årstiderna, som jag så ofta kommer tillbaka till. En underbar, fantastisk, härlig sommar, måste tillslut övergå i höst. För att det skall kunna bli sommar igen :-)

Allting i hela universum kommer och går. Inget är konstant. Ett naturligt flöde att följa med i om man vill. Man kan även, om man vill, ägna massor av kraft åt att försöka hålla fast vid något gammalt, vars bästa tid är förbi. Genom att hänga fast vid det gamla, missar man tillfällen till nytt, kanske lika bra eller till och med bättre.

Jag tror på att vårda det man har. Jag tror också på att våga släppa taget, även om det inte alltid är lätt, och lita på att oändliga möjligheter väntar.  

På sommaren blir träningen annorlunda. För rätt många år sedan, när jag höll på med simning för fullt, var det tävlingar hela sommaren, varje helg. Och träningar morgon och kväll. Vi brukade få en veckas ledighet efter SM, innan grundträningen startade upp igen.

Efter dessa år, gjorde jag ofta sommaren träningsfri. JAg tyckte det var enklast och friast så. En massa veckor helt utan träing, som en sorts återhämtningsfas. Skönt att slippa tävla & vara i tävlingsform, tyckte jag.

Nu för tiden, tycker jag åter att det är suuuperkul att tävla, om än så en helt annan nivå. Därför känns det viktigt att träna upp och hålla formen under sommaren. För att impulsivt kunna hoppa in på roliga tävlignar runt om i landet, när lusten faller på under sommarhalvåret.

Det har inte gått lysande på sistone! Det där med träningen. Det var några veckor av förkylningar. Sen har det faktiskt, tro´t eller ej, varit sanslöst mycket att göra för både Niki & mig. Vi har gått i skift för att även kunna ge våra tre kids den där härliga, mysiga, speciella sommaren som man som mamma & pappa önskar sina små hjärtan.

Dealen just nu är att Niki jobbar & jag har barnen. På landet. Från morgon till kväll. Vilket så klart är underbart. OCH rätt fullt upp. Så en massa träning blir det EJ.

Dock får jag till lite "symbolisk träning" där ute. Dvs, det blir inte så som jag tänkt; så som jag brukar. Det blir inte ett perfekt träningspass. Men det blir. Träning.

Bland annat har jag kört yoga på ytterbryggan. Jag har rott en hel del, även paddlat kajak. Jag har kört funktionell styrka. Och jag har joggat. Och sprunigt efter barnen från morgon till kväll så klart, he he...

Ytterligare utmaningar på träningsområdet kommer, då vi inom kort kommer tillbringa 10 dagar på en rätt liten ö. OM man faktiskt vill jogga där, får man springa tvärs över ön några gånger för att det skall bli nåt.

Jag skrev tidigare om att våren är för året så som fredagar är för helgen. Det härliga har precis börjat och man har ändå allt det bästa framför sig.

Just nu känns det lite som om vi kommit fram till lördag kväll. This is it! Eller ännu bättre, som julafton när man får öppna alla klappar. Man är mitt uppe i det allra, allra bästa, och vill inte att det skall ta slut. Nånsin.

The summer is magic.

Lev & njut fullt ut!

Kram APT