I helgen var det dags för en grej jag sett fram emot så länge. Våffelracet ut till vårt landställe. Som ett ödets nyck, blev jag sjuk i tisdags, och har inte lyckats bli frisk än! Så hur jag än vände och vred på det, gick det bara inte. Jag kunde inte vara med med, utan var tvungen att avstå. Inte kul alls, det liksom kliade i hela kroppen av längtan till att få cykla hela vägen ut och tillbaka. Det kliar än....

I alla fall var det en hel drös formare som stack iväg med Gunnars cykelgrupp från form klockan 9 i lördags morse. De 12 milen avverkades lätt och kvickt, vad det verkar.

Vid två-tiden på lördagen kom de swishande, hela gänget med de snabba cyklarna och stenhårda tränings-skallarna. Ute på gistvallen, i strålande sol, serverades så många våfflor med grädde och sylt som behövdes. Det behövdes över 80 stycken.

Sen blev det båttur med småbåtar & kanoter. Cyklisterna fick visa vad de gick för i en båt. Underbart! Solen sken och vågorna skvalpade försiktigt mot båtlänningen. Marias galna skratt och rop liksom klingade inne i den annars så lugna viken.

Kvällen avslutades med middag på bryggan och 3-kamp i kvällssolen. När livet är sådär enkelt och självklart, underbart, är det härligt att leva.

Vår lilla familj gick upp till vår stuga och sov till 9 i morse. När vi äntligen kom ner till udden, hade cyklisterna rullat iväg för läääänge sen. Tomt och lugnt och stilla.

På väg hem från landet hann vi med en auktion; en riktigt bra en, och en loppis som var utomordentligt bra.

Och så, efter en helg av total semester, sommar och sol, känns det hur konstigt som helst att tänka på att i morgon är en vanlig måndag....

Oh, ja just ja, Natiaonaldagen. Vad ska jag säga om den. Jag gillade bättre när det hette Svenska flaggans dag. Det var lite Sverige; lite mer lagom. Har jag firat? Nej. Eller, ja, jo, jag har ju kännt en djup tacksamhet över att få vara just precis i Sverige, just precis idag!

Jahapp, jag får tro att Lördagens härligheter straffar sig. Jag är dunderförkyld! Fast, det var det värt :-) 

Problemet blir prioriteringen framöver.

Tanken var att följa med på den underbara cykelhelgen ut till vårt landställe, med start från Knivsta 9.00 och mål 12 mil senare ute på landet. Sen grilla, bada, leka och ha det gott, sova gott, och sen cykla hem igen 12 mil dagen efter.

Det verkar inte funka! Och även OM det skulle funka och jag cyklar fast jag är krasslig, är risken stor att jag sabbar för nästa helg, då halvvättern, 15mil, går.

Helgen efter det är det stora Vättern som gäller. Då måste jag vara hel-frisk!

Vatten, vitaminer, vila....wiskey?

(Det sista var ett skämt, wiskey är inte min grej...)

Jag samlar på mig saker. Som en lite ekorre.

- Den där kan vara bra att ha.... Nån gång.

Det är inte så läckert i längden, och jag vill inte sluta mina dagar som de där scizofrena personerna  i "rent hus" som knappt kan leva i sina egna hem för att de har så mycket saker överallt. Så idag var det operation göra sig av med saker.

- Kasta boooort, tjoar Mamma och Gunnar, när det ska storstädas eller röjas.

- Bränn upp skiten, du kommer inte att ångra dig.

Men det är just det. Jag är en ekorre som ångrar mig. Jag och Pappa. Jag kan verkligen sitta och tänka; vart är den där lilla grejen jag tog till vara, den behöver jag nu...

Min Pappa är värre; mycket värre. Han sparar allt och slänger helst inget. En gång frågade tex min lilla kusin sin Mamma;

- Mamma, vad är det gamlaste farbror Per har ätit?

Fast det där är ju trending nu, att äta sånt som passerat "bäst före datum".

En gång hade vi inbrott i källaren. Just då bodde vi i en tillfällig lägenhet, och lät alla flyttkartonger stå ouppackade i källaren. Så smart. Nån bröt sig in i källarförrådet och tog kartongerna. Och tänk, det var bara skönt! Så mycket skit jag blev av med utan att behöva våndas över att kasta sånt som kanske kan komma till användning. En riktigt Feng-shui-utrensning. Skönt för kropp & själ.

Hur som helst, det är låååångt kvar. Så om det är nån som behöver:

spotlights, 9 st

fällbord, vackert i trä

persienner och jalusier, 7 st

gardinstänger

glas och koppar, udda, i det oooooändliga

barnkläder till ett mindre land

Valloxentröjor från en massa olika år

vertyg

pärmar

med mera.....

Let me know :-)

Jaha, nu är det två veckor sen jag fick mitt fina diplom och hade avslutning på jornalistkursen. Som avslutningspresent gav vi vår skrivlärare i öl-kväll med redigeringsläraren OCH en uppgift, som "straff" för alla uppgifter och deadlines vi fått. Att skriva en betraktelse på ca 1000 tecken över terminen som gått med deadline på 15 minuter. Idag fick vi alla ett mail från honom med en "sista lektion". Jag bjussar på den här, för den som är intresserad.

Hej på er

Jag fick i uppdrag att redovisa lärarperspektivet på denna utbildning. Istället tar jag tillfället i akt att delge er ytterligare en lektion i det journalistiska skrivandet och tänket.

Kom alltid ihåg att inte sätta det egna "jaget" i centrum. Det skulle jag aldrig göra eftersom jag är lärare och jag gör alltid de rätta sakerna så mitt skrivande är helt klanderfritt. Jag vill att jag aldrig mer ska få se en jag-fixerad text från er sida för då tappar jag mitt humör och så ger jag er underkänt.

Kom också ihåg att undvika "hon-han-sjukan". Gör inte som han Magnus, min kollega, för jag misstänker att han lider av denna sjuka och det är därför att han bara sysslar med hans layoutande och att han bara skaffar babysar när han inser att det är dags för examen och att han då riskerar att han blir avslöjad med hans byxor nere.

En annan sak som jag ofta kunnat se, i de alster som ni åstadkommit, är ett alltför, för att inte säga enormt, missbruk av kommatecken, vilket ofta riskerar att man helt, för att inte säga totalt, tappar bort vad den ursprungliga, för att inte säga de första bokstäverna, egentligen handlade om, det vill säga ett missbruk, som om det utvecklas kan bli dåligt, för att inte säga katastrofalt för en text, som handlar om viktiga, för att inte säga mycket viktiga saker, för att inte säga att man också riskerar ett annat skriftligt problem, för att inte säga journalistiskt problem, som innebär att man upprepar vissa ord eller meningar.

Om ni sedan också kommer ihåg att det är helt onödigt att SKRIKA i text och använda versaler helt i onödan eller läskiga utropstecken.
FATTAR ni bara det så kommer det bli jättehärligt!!!!!

Så det var en sista lektion från min sida. Min deadline var 15 minuter så jag tog fasta på 15 även om det blev dagar,
Så kom ihåg att alltid hålla deadline men också att läraren alltid har tolkningsföreträde vad en deadline är.

Tack för terminen.
Några av er träffar jag igen i höst men om jag fått bestämma hade jag gärna tagit med er allihop. Tack för den härliga avslutningen också.
Puss på er.

Håkan

Efter en dags jobb är det dags att hämta barnen från dagis. Jag gillar verkligen den stunden och längtar efter att få vara med dem. Jag hämtar dem ungefär kl halv fyra. När jag kommer till dagis kommer de springande och slänger sig i min famn och vi kramas. Sen brukar vi hitta på nåt kul. Nu för tiden är det enkelt. Ner till stranden för sol & bad och lek och fika.

Mina barn säger "Mamma" ungefär en gång i minuten. Var! Det blir 180 "Mamma" i timmen och 720 "Mamma" på en eftermiddag / kväll. 720 gånger att svara "ja", eller "ja, vad är det?"

Men det är inte bara det. Varje "Mamma" följs av en fråga, kommentar eller en uppgift.

- "Mamma, jag måste kissa", säger Maja, och då får man hjlpa till med det.

- "Mamma, knäpp min hjälm" säger Maja, så då hjälper jag till med det.

- "Mamma, knäpp INTE min hjälm, jag kan själv", skriker Olivia. Så då vet jag det.

- "Mamma" säger Elias.

- "Ja", svarar jag.

- "Mamma" säger Elias.

- "Ja", svarar jag.

- "Mamma" säger Elias.

Jag vet inte verför han säger allt så oändligt många gånger, men han är väl som far sin; gillar ljudet av sin egen röst.

- "Mamma, var é Pappas röda bil" undrar Elias.

- "Våran bil är blå, Elias" svarar jag.

- "Mamma, var é Pappas röda bil"?

- "Alltså, bilen är blå och förressten är det inte Pappas bli utan våran bil".

- "Mamma, var é Pappas röda bil"?

- "Mamma, titta på mig".

- "Mamma, får vi går hem till mormor".

- "Mamma, när är det lördag?"

- "Mamma, jag måste bajsa."

- "Mamma, Elias puttade mig."

- "Mamma, vet vad Lukas sa på dagis?"

- "Mamma, jag är törstig."

- "Mamma, jag måste ha ett plåster."

Och så vidare i all evighet......

Vad i fridens namn gjorde man förr, med all egen tid? Alla tankar? All tystnad?

Men, jag älskar dem över allt annat och jag är glad över att ännu vara mitt i tiden då de faktiskt VILL prata med mig och ha min hjälp och mina svar. 

-

Att träna är ett perfekt sätt att rensa tankarna. Sånt som hänt snurrar i huvudet, först snabbt och osorterat, sedan lugnare och lugnare, mer sansat och bra. Saker å ting faller på plats. Skönt!

En sak som ofta dyker upp är att jag måste komma ihåg att säga tack. Tack till alla som bidragit, stöttat, hjälp till, varit med, lättat upp tillvaron, trott på eller bara funnits där.

Jag tror jag snart måste sätta av en hel dag till "Thanksgiving", skriva tackbrev å så.

Det kommer ta ett tag, för det är så många. Vänner, kollegor, formare, medtränare, medlemmar, passdeltagare, patienter, mentorer och sakkunniga, släkt och familj......

Men i alla fall, tills dess, tusen milijoners tack till er som är med på min livsresa. 

Jag är, ofta, djupt tacksam för just dig!

Mors dag....det borde inträffa oftare :-)

Kaffe på sängen i en ny, rosa pressobryggare som är bara min, presenter och teckningar och finfrukost i soffan. Mmmmmm. Och strålande sol som på beställning! Bra start.

En cykeltur till sigtuna, räksallade och cappucino i strålande sol, sen cykla hem via Märsta & Odensala. Satte på min fredagsspinlista i lurarna på vägen hem, och jäklar vad peppad jag blev! Det blev ryck i alla backar. Efter gårdagens insats i motvind på 77:an, kändes allt lätt och fint :-) 39 kilometer stannade mätaren på.

Precis när jag körde in mot Knivsta igen, såg jag att det var nåt på gång på Kvarngården. Trädgårdsmarknad! Duschade och hämtade flickorna och åkte dit. Jättemysigt och jättefint. Flickorna och jag fikade i solen; kaffe, saft och riktigt kakor- & bullakalas. Sen köpte vi plantor; squash, gurka, pelargon & stockros. För nästan inga pengar alls. Jag kommer åter nästa år igen.

Sen hem till grillat med sallad och tzatziki. Efter det hemlagad rabarberpaj och kaffe.

Som lyxig avslutning på dagen, djupa samtal om livet, framtiden & nuet. Tack!

http://www.svensktriathlon.org/

Klicka på Tävlingskalender och gå en in på SM i Knivsta / Resultat :-)

Det regnade rätt ordentligt när jag cyklade 77:an ut till start- & målområde för SM i duatlon. Lugnt och fint och blött cyklade jag ut och försökte stilla tankarna. 5 kilometer löpning, 2 mil cykel och till sist 2,5 kilometer löpning.

Ett hundratal duatleter av olika rang, trotasde regn & rusk för att, på kortast tid möjligt, avverka sträckorna.

Jacobina sjöng nationalsången så fint, och med det var tävlingarna invigda. Först gick starten för långa sträckan; 10 kilometer löp, 40 kilomter cykel och 5 kilometer löp.

Klockan 11.00 släpptes korta klasserna iväg. En del tävlande kom från olika triatlonklubbar runt om i landet, andra var glada motionärer. En hel drös form-folk var också där.

En snabb start dras man lätt med i, med resultat att man går ut lite för hårt och sen kroknar i stället för att komma in i andra andningen. Ungefär så kändes det för mig. Sanna stack iväg, lätt på foten som vanligt. Maria flåsade mig i nacken och Siv & Kajsa såg oerhört lätta & fina ut.

Rätt trött, joggade jag efter 5 km in på grässlänten, bort mot växlingen och gjorde en riktigt snabb & bra sådan.

Ut på cykling. Ca 40 km i snitt ut längs 77:an bort till rondellen. Kändes riktigt bra! Försiktig snurr i rondellen (många vurpade där). Samma väg tillbaka, med motvinden som en vägg framför en. Ojojoj... Men, lika för alla i alla fall! Såg att Maria, Sanna, Siv och Kajsa låg bra till, de vände in strax bakom mig i rondellen. Nästa vändning var en U-sväng vid Eggebyholm. Efter ca 1 mil i motvind, var man rätt trött, i benen i alla fall. Såg efter vändningen att det blivit en liten lucka till de bakomvarande. Lossade på cykelskorna i nedförsbacken mot växlingen så att jag kunde hoppa ur skorna direkt, springa in med cykeln till växlingen, hänga upp den, kasta av hjälmen, hoppa i löparskorna och stappla ut på avslutande 2,5.

Benen sprang och jag hängde med. Försökte blunda lite medan jag sprang, var trött! Så där på slutet känner man bara att "nu jäklar", nu ska jag bara in-i-mål så fort det går. Höll på att spy några gånger och tänkte att jag skulle sakta ner, men vad skulle det hjälpa? Och förressten, vad skulle det göra om jag spydde lite?

Rätt snart var det i alla fall dags att springa in på målrakan och in i mål & kasta sig på gräsmattan. YES! 1.12 blev tiden. 3 minuter under mitt mål. Nöjd å glad. Att sen få krama om alla andra nöjda och glada, är halva nöjet. Pappa Per gjorde en kanon-insats, precis som Roffe, Samuel, Kajsa, Maria, Ola, Sanna, Siv och AnnaMaria. Starkt jobbat, allt vunnet! Korv- och moskalas i kylan efter loppet, foto-tagning och prisutdelning. WOW vilken dag! 

Söndagens hjältar från cykel i regn.

Förra veckan var en underbar vecka, tycker jag. Det var så mycket av allt, att det liksom tog ett tag att smälta.

På Torsdagen var det sista dagen på journalistskolan på Poppius. Efter det att diplomen delats ut, hade de fixat jättefint med champagne och snax i ett av grupprummen. Efter några skålar kom vi fram till att vi nog var den bästa klassen nånsin och att vi måste hålla kontakten och ses snart igen. Sen gick vi till snaps, sen till Pontus! sen till East osv.... Tillslut blev det en mysig promenad till Djurgården och övernattning på hotell Hasselbacken.

Fredagen var den stora "inför-Valloxen-dagen". Den började med underbar frukost med utsikt över Gröna lund & Stockholm. Sen en promenad i solen längs standvägen, tåget hem och sen jobba, jobba, jobba ihop det sista.

Lördagen var Valloxen runt dagen. Man vaknar med pirr i magen och är superfokuserad på att hålla hundra bollar i luften hela dagen. Vanligtvis varken äter eller dricker jag på hela dan, jag bara glömmer.

Jag blir så oerhört uppspelt  över allt kul som händer under dagen; alla löpare, alla åskådare och allra mest; alla funktiononärer som är så shyssta och härliga och bra och hjälper till attså att vi överhuvudtaget kan ha ett motionslopp som detta!

I år gick det precis som det skulle. Och solen värmde och lyste upp vår dag. Att få välkomna alla löpare in i mål och sedan se dem stråla av självkänsla, nöjda med sig själva och sin prestation, det är en riktig höjdare! Valp-oxen ska vi inte ens tala om.... Att se dessa små knattar gå "all in" och rusa 1 kilometer och sen glada men förvirrade springa in i mål, det är underbart! Jag gråter och skrattar på en och samma gång.

Vanligtvis går jag hem och krachar efter en sån dag. I år kunde jag istället inte sova; jag var helt uppfylld av energi och glädje från en fantastisk dag.

Efter att allt var klart, gick mormor, morfar, Gunnar med barn och jag med barn, ner till Valloxen för bad och fika. Mmmmmmm.

Hemma på form hittade jag Jahnette, Maria & Niki i solen framför form med varin kall öl.

Vi slängde ihop en liten grillfest hos oss på kvällen, och det var myyyysigt!

På söndagen vaknade jag och kände mig i alla fall lite trött. Började lägga ut bilder på hemsidan, från Valloxen runt. Klockan 8.30 var det dags för cyeklgruppen att träna. Jag drog på det.... Men så såg jag den ena cyklisten efetr den andra trotsa regnet och rulla ner mot samlingen utanför form. FAr min rullade förbi och vinkade till migg, "kom, kom". På 5 röda hade jag bytt om och hoppat i cykleskorna.

Det blev en kanonbra träningsstund ihop med en massa entusiastiska cyklister. 5 varv á 600 meter med ryck i backe och sen en timetrail på 6 km. I regn!

Sen fort hem, byta om och åka bil med familjen in till konserthuset i Uppsala. Där hade tjejernas dansgrupp avslutning med uppvisnig på stora scenen. Det var WOW!

Efter det, brunch på Park inn med hela gänget. 5 barn och 5 vuxna. En helt underbar buffé. Herregud vad vi lortade ner och stökade till det. Tror de blir glada om vi inte kommer tillbaka på några år. Ja, ja....

Denna veckan har mest varit återhämtningsvecka. Men nu är det dags för SM i duatlon ute i Spakbacken. Arrangerad av min bror och hans kompis Fredrik Swan. Håll tummarna. Det pirrar i magen.... Återkommer med referat och bilder.

www.positiviteter.se

Idag är det skolavslutning vid slussen. Poppius journalistskolas grundkurs i journalistik är slut för denna termin. Alla har klätt sig extra fint och lagt lite mer tid på hår & smink. Läraren är nyklippt och har bytt sweatshirten från 80-talet mot en ljusblå skjorta. På katedern står somriga blommor. Som när man var liten. Fast ändå absolut inte. 

Under förmiddagen lyssnade vi på Charlotta Öhlander som sveptes med i tsunamin, men mirakulöst nog överlevde, och vågade skriva en bok om vågen, dagarna efter och medias aktiva insats. Fantastiskt! Läs hennes bok!

Lunch i solen på Götgatan. Mmmmm....

Nu sitter vi och gottar oss åt tidningen vi producerat tillsammans. Sen blir det nog champagne i nån park och fin middag i kväll. Trevligt att få sluta skolan, fast än man inte är student.

Det är alltid så mycket som behöver göras. Alltid. Inte så konstigt heller. Jag kom att tänka på en grej. Inom loppet av 3,5 år gick vi från noll barn till tre barn och samtidigt från ett handelsbolag i vårt egna hus till gym, restaurang och klinik. Inte konstigt kanske, att man har att stå i!  

I alla fall så valde jag bort alla de där sakerna, och hämtade upp barnen direkt från dagis och åkte ut till landet. Bara de och jag. Så mysigt.

På landet finns hus att bo i, som har element att värma upp med. Det är ungefär det. Toa och dusch finns inte. Inte heller rinnande vatten. Det finns ett stort hav att hämta vatten ur och hälla i en stor kastrull, som står på en jäääättegammal värmeplatta, som man kan värma på. Det tar ungefär en halvtimme att få fram en kastrull varmt havsvatten. Med en sån kastrull kan man diska en disk, eller städa och torka rent i huset eller tvätta en vuxen person eller tvätta tre rätt små barn. Vatten till att dricka, laga mat & koka kaffe, hämtas uppe vid ett vattencentral en mil bort.

På ett sätt är det helt galet obekvämt att leva så. Men på ett annat sätt är det så himla häftigt att bli medveten om hur bortskämd man är till vardags. Det känns som världens lyx att få komma hem och bada i badkar! Sen är det alldeles underbart, tycker jag, att stå ut på en brygga och hälla över sig mjukt och varmt vatten medan fåglarna kvittrar oavnför och vågorna brusar i havet.

Att träna på landet går fint. En roddtur ut till en ö är bra. Sen lekte vi "Wildkids" och knatade runt hela ön och samlade in strandfynd. Hur spännande som helst! Åsså ro hela vägen tillbaka. Sen kan man springa i skogen och cykla de små landsvägarna. Att bära ved och måla hus och kratta och så, är bra vardagsmotion.

På lördagen var det vårmarknad i bygdegården. Jisses, så mycket skräp. Men, charmigt. "Strömmingsburgare", en lokal delikatess. Kalle var där och sålde lax och den lokala homeopaten sålde allt spännande som hon kokat ihop hemma på spisen. Åsså korv och bröd och läsk och godisremmar i tusen olika giftiga färger. Så klart.

Ja, efter en långhelg sådär helt offside, är krafterna påfyllda och det känns rätt skönt att komma hem igen. 

Båda Mor och jag hade samma tanke; att cykla hem under söndagen. Så vi slog följe. 12 mil. Vi tog ett första stopp efter ungefär 4,5 mil och åt lunch på Strutsens café. Sen rullade vi på i motvinden. Stannande sen i Björklinge och köpte dricka. Sen tuff motvind in till Uppsala. Väl där satte vi oss på en uteservering vid fyrisån och njöt i solen av varsin riktigt god cappucino. Livet när det är som bäst, tycker jag! Sen var det ju bara dryga två mil kvar, på känd väg dessutom. Efter 12 mil var vi hemma och det blev en dag att minnas. En av de bästa i år, tror jag minsann.

Veckans höjdare

Långledig helg med klämdagar och allt. Jag har en tanke om att det skulle göra gott med långledigt var 6:e vecka. Mmmmmmm

Veckans downer

En tisdag utan dans, för min del. Nä, det är nåt som fattas då! Men tusen tack till Hanna som rockade loss i mitt ställe, kan tänka mig att det var grymt!

Veckans form

Sportiga Sanna är visst även konstnär! Beskåda hennes coola konst på väggen i restaurangen.

Veckans skavsår

Uteblev! Mamma och jag tog en långcykling hem från landet, 12 mil, och blev utan såväl skavsår som utmattningsdepression!

Veckans bästa träning

På landet kan man springa i skogen, över stock å sten, på små spångar över kärr och bäckar. En magisk upplevelse! 9 kilometer terränglöpning alltså! Ändå vinner 12 mils cykel med Mamma på Söndagen. En höjdare.