Anna Lena
Januari 2009
Min utmaning 2009 är att jag ska UTMANA MIG SJÄLV I MÄSTERSKAPSTRIADEN; jag lever fullt ut i tanke, känsla, kropp. ALLT är möjligt!
Utifrån min utmaning har jag skapat en slags tankekarta/träd för att tydliggöra och konkretisera mitt mål ytterligare, vad det betyder för just mig, och utifrån det har jag kunnat skapa flera delmål på vägen. Självklart är det flera delar som växt fram och blivit tydligare för mig och en del har jag redan haft helt klart för mig; t ex som att fortsätta med mina redan GODA vanor när det gäller tex; träning (både fysisk och mental) och kost, det i sig är inget mål utan något som jag redan gör med lätthet och glädje och som jag naturligtvis alltid kommer att fortsätta med! Av de delar som växt fram och blivit tydliga har jag valt att jag vill/ska ägna mig åt;
• Mer skapande och kreativitet
• Öka i muskelmassa/styrka och andra träningsrelaterade mål
• Göra vardagliga saker med lätthet
Och som sagt så ska jag fortsätta med redan GODA vanor; göra sådant som jag mår bra av och tycker om!
Mer skapande och kreativitet
Mål; Jag ska sy en klänning/tunika som ska vara klar senast 31 mars.
Hur? Jag inskaffar tyg och mönster och sätter igång helt enkelt, symaskin har jag redan...
Varför? Jag har känt en lust till att sy och skapa, nu är ett perfekt tillfälle att göra tanke och lust till handling. Jag har valt att sätta ett datum för att jag vill ha ett resultatmål.
Mål; Jag ska odla egna grönsaker och blommor.
Hur? När odlingssäsongen börjar inskaffar jag fröer. Tips och idéer kommer jag dels att inskaffa hos mina föräldrar som har ett stort odlingsintresse samt från tidningar/böcker/Internet. Jag har möjligheter och kommer att odla på ett kolonilottsområde i Ängby.
Varför? För ett år sedan hade jag som mål att äta mer grönsaker och nu plötsligt känner jag att det vore så roligt att få prova att odla egna grönsaker. Jag själv är nybörjare på området och jag känner en lust till att få lära mig mer! Tidigare har jag känt en viss tveksamhet när det gäller den här mellanperioden; då ogräs ska rensas osv. men nu tror och hoppas jag att min inspiration och motivation kommer att finnas där även då! Härligt också att få äta egna, närproducerade grönsaker, som fått växa helt naturligt och som jag odlat själv!
Öka i muskelmassa/styrka och andra träningsrelaterade mål
Mål; Jag ska delta i Form Challengetävlingen 17 januari.
Hur? Jag finns på plats på Form den 17 januari.
Varför? När jag först hörde talas om tävlingen var min spontana tanke (svar); NEJ! Men så vände det till att JO, varför inte, självklart ska jag vara med! Det känns som en spännande och rolig upplevelse/utmaning för mig!
Mål; Jag ska bibehålla/öka i muskelmassa/styrka.
Hur? Jag ska fortsätta att träna 3 styrkepass/vecka utifrån träningsprogram som jag fått/får av Niki (min PT). Jag kommer att ha Form Challengetävlingen (17/1) som utgångspunkt och med jämna tidsintervaller (var 3;e månad) kommer jag att göra om samma serie övningar för att kunna se min utveckling. Jag kommer även att göra kroppsammansättningsmätningar.
Varför? Jag tycker om att styrketräna! Jag vill utvecklas vidare och jag vill fortsätta att ha en vältränad kropp och bli ännu starkare! Jag har valt att även ha Challenge tävlingen som utgångspunkt för att jag vill ha ytterligare ett tydligt sätt att mäta mina resultat och inte bara siffror på en våg.
Mål; Jag ska springa Valloxenrunt, maj 2009.
Hur? Jag kommer att fortsätta att träna varierat och med det som jag tycker är roligt! Jag anmäler mig när det är dags för det och jag genomför loppet i Maj.
Varför? Jag har aldrig tidigare sprungit Valloxenrunt, jag vill genomföra ett lopp som jag inte gjort tidigare! Det känns som en spännande utmaning och ett härligt springäventyr för mig!
Mål; Jag ska genomföra Lidingöloppet (september 2009) på tiden 3;13;27.
Hur? Jag kommer att fortsätta att träna varierat och med det som jag tycker är roligt! Jag kommer att skapa mig härliga målbilder samt visualiseringar. Jag anmäler mig när det är dags för det och jag genomför loppet i september.
Varför? Jag har tidigare sprungit Lidingöloppet, inför årets lopp vill jag utmana mig själv ytterligare genom att sätta ett tidsmål.
Göra vardagliga saker med lätthet
Mål; Jag ska utföra vardagliga saker med lätthet.
Hur? Jag har redan gjort det till en sanning; "jag gör vardagliga saker med lätthet".
Varför? Ibland kan jag skjuta upp vissa vardagliga göromål till att jag gör det sedan, och vid dessa tillfällen tar det där sedan onödig kraft och energi som jag vill och kan använda till annat så därför; utför jag dessa vardagliga saker med lätthet!
Avslutningsvis vill jag önska just Dig lycka till med de mål som Du skapat inför 2009! Oavsett vilka dessa mål är så är jag övertygad om att det kommer att bli en spännande resa som kommer att bjuda på många spännande, roliga upplevelser/äventyr, vi kommer att få med oss massor med nya insikter och lärdomar (och en del kommer kanske till och med att förvåna oss)! LYCKA TILL!
Anna-Lena
Januari 2009
Visst är det roligt och spännande att prova saker som man tidigare inte gjort? Något som man tidigare kanske inte ens tänkt på att man skulle göra? Forms gymdag bjöd på en sådan upplevelse för mig genom att jag deltog i Callengetävlingen; vilket roligt och spännande äventyr! Från början, innan jag formulerade min utmaning och plockade ner den till mål/delmål, hade jag inga som helst planer på att vara med, då var mina tankar; nej inte jag, jag ska inte vara med. Men strax därefter började jag istället fundera kring varför inte? Vad är det som hindrar? Vilka/vems övertygelser är det nu som styr? I tanken kände jag mig tveksam till att köra inför publik, det kändes inte helt bekvämt...
Men plötsligt hade ett nej formulerats om till ett kristallklart; det är självklart att jag ska vara med! Det är knappt att jag hann med mig själv i mina tankesvängningar! Hur som helst, torsdagen innan var jag ner till gymmet och körde en mental runda av rodd, bänkpress, chins och dips+ lite andra axelövningar, jag hade lite annorlunda träningsvärk efter den gångna veckans brottningsmatcher men den försvann, tack och lov, spårlöst genom liniment och torsdagens pass. Och när lördagen kom fanns jag på plats, det gick riktigt bra och jag är supernöjd över min egna insats! Jag är så glad för att jag bestämde mig för att delta och för att jag utmanade mig själv både fysiskt och mentalt, det var så klart superkul att få genomföra och uppleva både försök och final! Hur var det då att köra inför publik? Det kändes roligt, även om jag i ärlighetens namn inte märkte så mycket av då mitt fokus och koncentration var någon helt annanstans!
Ha det gott!
Anna-Lena
Februari 2009
Februari 2009
Jag är helt övertygad om tankens/ordens kraft och vilken betydelse de har för vårt välmående och för våra prestationer, både privat och i det professionella yrkesutövandet. Tankar/ord föder beteenden och beteenden föder tankar/ord, en härlig växelverkan som ger ringar på vattnet! Jag tror också att man kan välja sina tankar, välja vad man fokuserar på och välja det man ser, det är inte alltid helt lätt men fullt möjligt! Februari månad har utmanat mig på flera sätt, inte i min övertygelse, däremot stundtals i just tankar och beteenden.
Månaden började fantastiskt! Jag fyllde år! Och inte vilka år som helst utan 8 härliga Formår! Det är en viktig och betydelsefull dag för mig! Tänka sig att det är 8 år sedan som jag genomförde mitt första Formpass och många inspirerande, givande pass har det blivit genom åren och fler kommer att det bli! Jag känner en enorm tacksamhet och glädje till allt det som träningen och Form har fört med sig och för med sig i min vardag, mycket har hänt och förändrats genom åren, det som fortfarande är detsamma är all den inspiration, motivation och glädje som jag alltid känner och upplever i och kring min träning.
I början av månaden skadades en anhörig till mig vilket ledde till sjukhusvistelse och efterföljande konvalescens för henne samt en massa praktiska lösningar som behövde ordnas och även till en hel del tankar och funderingar både för henne och för oss runtomkring. På arbetet hände också massor, vi öppnade 2 nya avdelningar på den förskola som jag arbetar på. Nu har vi fått så fina, nya, inspirerande lokaler, till 2 av våra 4 avdelningar, gjorda för förskoleverksamhet! Mitt i huset har vi en ateljé med material som lockar till kreativitet och skapande! På drygt en vecka har ca; 40 familjer introducerats i verksamheten samtidigt som befintlig verksamhet har bedrivits med allt vad det innebär. Sjuka kollegor, ovana (eller inga) vikarier och brist på eftertanke och reflektionstid har gjort att jag stundtals känt mig som en bläckfisk och inte helt balanserad men en stor del av tiden har jag känt mig just balanserad och fylld av skön energi trots att det varit rörigt runt omkring mig. Jag är helt säker på att mina tankar varit en viktig del i det hela! Det handlar inte om att blunda och försöka springa vidare, eller om att hålla tillbaka känslor, (för mig är det viktigt att ha tillgång till och tillåta sig alla känslor för att vara helt hel) eller med något hurtigt tänkt positivt så ordnar sig allt.
Jag brukar tänka; tänk kreativt/positivt (tillför kroppen och sinnet goda/bra tankar), agera och reagera! De här kreativa tankarna kommer ofta till mig på ett naturligt sätt, jag har ju haft förmånen att få både kunskap, redskap och övat mig! En annan viktig del som hjälpt till att stärka mitt välmående ytterligare under den här perioden är min fysiska träning, och särskilt boxpassen, det har känts så skönt att få slå, ladda ur- bort med oren energi- ladda med ny ren energi, känna fokus och koncentration och samtidigt ha fantastiskt roligt!
All träning skapar alltid den här sköna, härliga känslan av flöde och balans, tycker jag, och att träna är verkligen ett fantastiskt sätt att må så där härligt bra på (både i träningssalen/gymmet under pågående pass och före och efter passen i vardagen)!
Ett annat mål som jag haft nu i februari är att få uppleva och genomföra Öppet spår, en härlig söndagsutflykt på skidor med god blåbärssoppa och ett avslut på min 5;e klassiker runda. 2 veckor innan start drabbades jag av spökerier från revbensområdet, jag fick rejält ont och med tanke på det stundande loppet kontaktade jag snabbt SOS (tel. 070-540 69 02) för att få tips och idéer. Mentalt var jag ju redan i Hökberg så i min tankevärd existerade just då bara att bli helt bra med en gång. Jag fick behandling och rekommenderades även att ta läkarkontakt. Jag fokuserade på att bli helt hel så fort som möjligt och var in i det sista helt inställd på att kunna genomföra loppet även om min kropp signalerade någonting helt annat! När läkaren sa att det skulle bli svårt, att jag inte skulle kunna åka i år och att jag skulle få åka nästa år istället svarade min hjärna direkt med att det inte skulle bli helt lätt i år och att åka nästa år kanske inte alls är aktuellt det var NU som jag planerat det! Att själv inse att loppet inte skulle bli aktuellt skapade till en början både tårar och svordomar och när sinnet lugnat ner sig en aning började jag fundera kring vad är det absolut viktigaste för mig just nu? Det första som dök upp var; att det vet väl inte jag! Jo, det vet du... den inre dialogen kan vara spännande (och stundtals är det som om jag skulle coacha mig själv), jag tror att svaren alltid finns inom en själv det gäller bara att lyssna! Och det viktigaste för mig just nu är att ta hand om mig själv på bästa sätt, att bli helt hel så fort som möjligt och att snart vara igång med min träning precis som vanligt!
Ta hand om Dig! Njut! Önskar Dig en inspirerande och skön Mars månad, fylld med sådant som Du tycker om och mår bra av!
Anna-Lena
Maj 2009
Äntligen! Min träning flyter på fint! Min 3 veckors plan som jag skapade har fungerat perfekt! Planen har på sätt och vis varit väldigt enkel, den har gått ut på att "bara" gå på lust och NU när det gäller träningspassen, inte antal styrkepass/konditionspass/vecka, inte några jämförelser, bara NU gör jag det HÄR. Jag tycker att jag även tidigare gått på lust och NU men det har liksom blivit ännu tydligare och starkare på något vis... och just nu ännu viktigare!
En del i min utmaning har ju varit att i år genomföra loppet Valloxen runt. Jag har vid några tidigare tillfällen deltagit i 8 km. loppet, men i år skulle alltså utmaningen bestå i att ta mig runt hela varvet. Alla som följt mig i tidigare läges rapporter vet att min träning varit annorlunda under några månader, i och ned det har det funnits vissa, kortvariga, tveksamheter till årets sträcka. Ett tag började jag att fundera på om jag verkligen skulle springa 16 km. sträckan, med de förutsättningar som jag hade? Ja, för vems och vilka förutsättningar skulle jag annars utgå ifrån?! Beslutet blev väldigt enkelt; jag kände tydligt att jag ville anta en utmaning som jag valt själv, ingen utmaning som liksom hoppat på mig likt den som jag fick i feb./mars.
Från början hade jag inga som helst tidsmål, med tanke på hur min träning varit och sett ut så bestod utmaningen till en början av att just genomföra loppet, tänkte att om det skulle bli alltför tungt och jobbigt så skulle jag väl få gå bitvis, njuta av en skön lördagstur helt enkelt!
Samma dag som loppet så kände jag mig "ovanligt" pirrig på morgonen, hade fjärilar i magen, och benen kändes sega... efter att ha hämtat min nummerlapp, fyllt på depåerna lite ytterligare kände jag mig lite lugnare. Och när uppvärmningen drog igång kvicknade även benen till! Som sagt så fanns det inga utstakade tidsmål... inte från början... när jag hade några km. kvar till mål, klockan tickade på, ja hjärtat också för den delen (eller hjärtat dunkade nog snarare)... DÅ dök tanken upp... jag SKA f*n under 1:30, i samma stund kändes benen tröga och tunga... nästa tanke som kom var att nej inte f*n ... utan kraft och spänst och genast kändes hela kroppen mycket lättare!!!
Loppet gick bra, det var nog lite jobbigare och gick även lite snabbare än vad jag trott från början och jag klarade mitt tidsmål! Jag hade även äran att (återigen) få springa knatteloppet tillsammans med Julia (snart 5 år), jag kan säga att det blev en intressant upplevelse när startsignalen gick och hon satte av i högsta fart från början nerför backen mot järnvägsviadukten... för ett kort ögonblick undrade benen (mina ben) var det var frågan om? Som tur var så kopplade de snabbt att det var visst en liten bit kvar att springa. Jag känner mig verkligen stolt och glad när jag ser Julia springa fram, det är så lätt och enkelt för henne! Senare samma dag så skulle hon fortsätta sitt lopp genom att springa hem, start och mål fanns på flera ställen, jag själv nöjde mig med att heja på!
Jag har känt att jag vill ha ytterligare utmaningar i och runt min träning, jag har inte vetat exakt vad och på vilket sätt... och ibland kan en del utmaningar vara närmare en man anar tror jag. För mig har det bl.a; inneburit att jag bestämde mig för att gå på steppasset på lördagar samt totalpasset på söndagar. Jag ville göra något nytt, något annat, något som jag vanligtvis inte brukar (nu får jag väl säga något som jag tidigare inte brukade), det har varit och är både utmanande och fantastiskt roligt!
En annan rolig utmaning har varit att jag fick i uppgift av min PT att sätta ihop några olika styrketräningspass, det är inget som jag direkt har tänkt på tidigare och så upptäckte jag plötsligt att oj, så spännande och roligt... synegister, antagonister, agonister osv.... jag känner att jag gärna vill (ska)lära mig ännu mer... en bok som jag blev rekommenderad och som jag gärna rekommenderar vidare är; Maximal muskeltillväxt. Det har varit roligt att köra efter programmen, jag kan säga att de är väl genomtänkta och bra upplagda; -)... och jobbiga; -).
Min "köksträdgård" har gått riktigt bra! Ett tag började jag nästan tro att jag skulle kunna börja skörda squash i köket men nu har den odling som prytt mitt kök planterats ut på kolonilotten. Även fröer har såtts bl.a; gulbetor, mangold, cirkelbetor, broccoli, lila morötter, bönor. Jag känner att jag trivs med att vara på lotten, det är lugnt och tyst, det jag hör är fågelkvitter och vind, det känns lite som meditation, händerna jobbar medan sinnet stillar sig. Tid och rum försvinner, det är rogivande.
Nu önskar jag Dig en månad fylld med sådant som tycker om!
Vi ses på Form!
/Anna-Lena J
Oktober 2009
Nu har hösten gjort sitt antågande på riktigt, träden skiftar i alla vackra färger och odlar säsongen på min kolonilott börjar gå mot sitt slut för den här gången. Även om jag fortfarande kan njuta av nyupplockade rotfrukter från lotten så saknar jag redan nu alla mina egna, goda, hälsosamma grönsaker. Tänk va´ härligt det skulle vara att ha ett trädgårdsland under hela året som man kunde gå och plocka upp färska, fräscha grönsaker från! Fö. så har höstgrävningen satt igång, det är verkligen som ett styrkepass och jag tycker verkligen om lukten nej jag menar doften. Det doftar höst!
Man kan verkligen så frön på olika sätt! I januari planterade jag; Lidingöloppet på 3;13;27 och för drygt en vecka sedan fick jag verkligen njuta av skörden på ett magiskt, märkligt, häftigt sätt!
För mig har just Lidingö och Lidingöloppet en alldeles särskild betydelse och plats i mitt hjärta, för mig handlar inte "bara" om att springa 3 mil, det påminner mig om livet "före" Form och hur saker kan förändras! Det är ju många år sedan nu, ja nästan 9... och jag hade en helt annan livsstil än nu; bl.a. hade jag levt med långvariga smärtproblem och tvingades använda en oledad fotortos för att över huvud taget kunna gå, jag vägde betydligt mer, träning existerade inte vare sig i tanke eller i handling och jag pluggade heltid på just Lidingö. Efter en lång målar period på skolan fick jag problem med en axel. Flera faktorer samverkade och jag "hittade" till Form och jag kan säga att det blev början på något helt nytt (vilket är en helt egen historia)! Att nu många år senare få komma tillbaka till just Lidingö och springa mitt 6:e 3-milslopp känns ju så klart fantastiskt!
Jag har verkligen längtat och sett fram mot årets lopp! Tänk att man/jag kan längta till att få springa 3 mil! Träningen fram till loppet har sett ut ungefär som den brukar; lust och glädje har varit grunden och är alltid grunden i all min träning = Formträning! Eller förresten: jag har haft några ofrivilliga viloperioder; en i början av året pga. skada och i somras pga. en envis, långvarig förkylning med halsont. Jag tror att även om jag inte själv har valt vilan så tror jag att den fyllt sitt goda syfte. Kroppen är smart!
Under min sommar semesterperiod var planen från början att jag skulle ägna mig en del åt löpningen men nu blev det inte riktigt så, istället blev det en del promenader där jag skapade mig härliga bilder och laddade mig själv med positiva laddade ord och upprepade mitt mantra; 3;13;27. En del tid har jag också sprungit på löpbandet. Tidigare har jag varit en person som inte alls förstått vitsen med att stå på ett löpband när man kan vara ute och springa, men nu inser jag att det verkligen kompletterar varandra. Även på löpbandet har jag laddat mig själv med bilder och ord. T.ex; så har det spegelvända M:et i Form som man ser på fönstret rakt framför sig när man står/springer på löpbandet kommit att bli målportalen på Lidingö... snart är jag där... i mål! En härlig känsla!
Så kom då äntligen dagen D! Jag kände mig så redo, laddad och framförallt väldigt förväntansfull! I år var tom. vädrets makter med! Efter alla förberedelser var det så äntligen dags! Dags att bege mig ut i den vackra, kuperade Lidingöterrängen! Startskottet ljöd... jag var på väg... mot mina 3;13;27. Den största delen av loppet flöt på fint! Jag sprang inte på km. tider däremot sneglade jag på klockan då och då för att se om min tidsplan höll, jag litade och kände att min kropp visste exakt vad som behövdes! Jag råkade på något vis stoppa klockan när det var några km. kvar till mål så de sista km. hade jag ingen som helst koll på tiden men jag visste att jag hade min måltid inom räckhåll. Sista km. tänkte jag att nu är det skygglappar och tunnelseende på och SPRING! Gelen som jag tryckt i mig hade nog gjort susen för mina ben kändes riktigt kraftfulla (nåja)! När jag kom in i mål försökte jag börja räkna och trodde att min måltid hade blivit 3;16, trots att jag inte nått min måltid kände jag mig nöjd! När jag sedan, efter dusch och ombyte fick reda på att den faktiska tiden hade blivit 3;13...28 höll jag nästan på att börja gråta! Det kändes sååå märkligt, magiskt och fantastiskt! Hur var det möjligt!? Undrar Du liksom jag vad som hände med den där sista sekunden eller kanske det var den första? Goda sportsmän/kvinnor skyller inte på omständigheterna men jag har ändå mina teorier; -)!
3;13;27 blev 3;13;28, jag är supernöjd! TACK till mig själv och TACK till ALLA er på FORM som är med och skapar förutsättningarna till att nå det fullt (o)möjliga!!!
Ha det gott! Vi ses på Form!
Anna-Lena
