«Tillbaka

AnnaMaria

 

Januari 

Okej, here we go..

MÅL: Jag tänkte mej bla en svensk klassiker under samma år

• Öppet spår skidor 9mil
• Vättern cykling 30 mil
• Vansbrosimningen 3 km
• Lidingöloppet 30km

Min glädje över träning o kärlek till sport är något som jag även vill dela med mej av till andra.En utmaning i utmaningen är även att försöka få mina arbetskamrater att börja röra på sig lite o tänka på sitt välbefinnande om så bara i liten skala.
Där har jag planer på ett träningspass på jobbet, en gång i månaden till att börja med,och hoppas i förlängningen att det oxå kan utvecklas.

 

Varför vill jag göra det här?
Att ha ett mål som detta att se fram emot är något väldigt positiv, jag blir glad av det.
Om jag inte skulle klara uppsatta mål så har jag ändå haft väldigt roligt på vägen dit, min kropp får må bra, själen får sitt, o den fantastiska gemenskapen i träningsgrupperna. Det är ett sätt att leva gott för mej.

 

Det här skulle kunna bli det största jag gjort trots en bakgrund som både skidåkare o löpare.
Många många år har passerat sen den tiden och man blir ju inte yngre..
Vätternrundan anmälde jag mej till redan i augusti så det var spikat, men hela klassikern!
Tanken kom redan förra året men jag har totalvägrat att träna för skidåkning i gym,här ska minsann vara snö i massor av månader först, sa jag då!
Låg på massagebänken hos Gunnar tidigt i höstas o vi pratade om det mesta, bla öppet spår och träningslägret dom "andra" genomfört förra året,hur mycket snö det hade varit den vintern osv osv...

Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå in på vasaloppets hemsida,välja öppet spår, skriva ner mitt namn o betala en massa hundringar o vips va det klart.
Lättövertalad, eller hur?
Det roliga var att jag viskade lite i örat på Monica B, både vad gäller vättern o vasan och vips så var hon lika lättövertalad.Kanonkul!

 

Träningen för skidorna började 3 november och det var fantastiskt roligt med så många med på spåret.Då kändes det väldigt långt borta men med stormsteg har det närmat sig.Dags dato så är det inte många veckor kvar o skidorna står i hallen o stampar mest hela dagarna och vill bara ut.
Det är ju massor med SNÖ, underbart.
Ett bakslag kom redan 24 november när min häl pajade totalt. Kryckor i några dagar för att sen halta vidare i antal veckor.Fick köra spinning som bäst men hoppade bara över en träning, sen var det dax att hanka sig fram igen med tejpad fot o glatt humör trots allt.
Foten behandlas o jag ser med tillförsikt fram mot ett snart helt tillfrisknande o det fungerar med laggarna i alla fall.
Känslan när jag fick skidorna på fötterna igen efter 30 år var fantastisk! Hur har jag kunnat låta bli att åka på så länge?

Besöken på Team Sportia har varit väldigt många sista tiden,komplettera utrustningen, fixa vallaapoteket, hmm priserna på valla kan man säga ha gått upp sen jag var aktiv! Med råge..
Det är ju oxå något speciellt, att "lära" sig valla igen, hur mycket man kommer ihåg eller inte, fantastiskt roligt måste jag säga.
I skrivande stund så slog mej en tanke,cykelträningen börjar bara några veckor efter öppet spår!
Under veckorna nu så kör jag spinning, muskelprogram o så skidorna förstås.Har inte blivit så långa turer än men desto fler o det kommer!
Jobba,träna, äta o sova.... :-)

Häftigaste träningen hitills var nog i tisdags den 5 dec,för att använda någon annans uttryck,magiskt! Jag hade faktiskt bestämt mej för att avstå pga kylan men Anders T ringde o tjatade upp mej o det är jag tacksam för.
-22 kan få vem som helst att stanna inne men goa varma kamrater kan få en att kliva ut oxå!

 

Februari

Så har då januari passerat o laddningen för första delmålet är i full gång
Ingången var lite tuff då min häl fortfarande inte var bra och gjorde sig tillkänna vid varje träningstillfälle.

Det var ganska svårt att hålla humöret uppe men med den otroliga glädjen i träningsgrupperna så gick det över förväntan i alla fall.
Det blev många "strumpstickor", kändes det som, i hälen innan den, efter sista behandlingen i mitten på januari äntligen tvärvände åt rätt håll.Medaljens baksida som coach uttryckte det, så sant så sant, men värt smärtan av varenda nål som kändes.
Under den här tiden kanske man skulle haft kontorsjobb....
Missade inte en enda skidträning och träningsfrekvensen låg totalt på fyra-fem pass i veckan.

Skidor, spinning och muskelträning, phuuu..
Märker att jag även focuserar mentalt inför 1/3, hur är svårt att förklara men jag gör det på olika sätt o det känns faktiskt ganska tryggt.
Började även på kostprogram som sträcker sig hela vägen fram till start, 3,5kg ska bort.En hel del mindre under 9 mil!
(Vi är fyra tjejer som tävlar i detta mot ett gäng "gubbar",Fab4 är vi och vi leder än så länge viktminskningen =) )

Sen var det ju det här med utrustning..Hade inte en grej när skidsäsongen startade! Allt var tvungen att införskaffas, kände mej som en kalv på grönbete när jag sprang runt bland pjäxor, skidor o annat som hör till.

Det blev en kostsam historia men värd varenda krona! Tack vare Åke Huss så fick jag ett par kanonracingskidor, går som på räls, ibland har man tur.
Men när jag skulle inhandla valla så fick jag en smärre chock! 150:- för en liten liten liten burk.....skillnad var det på min tid!Nåja, vill ju inte ha remsor så det var bara att betala o se glad ut :-)

Pricken över i-et blev den alldeles speciella skiddräkt som jag till slut lyckades få tag i med hjälp av Snipern som smakråd. En riktigt glittrig Björn D som numera kallas "sputnik", dräkten alltså.
Nu är det bara att köra på med träning o kost, endast fyra veckor kvar!
Älskar spänningen!

Just de´ ja, väntar på en ny luva oxå......

 

Mars

1 klar, 3 kvar!
Vägen dit har varit lite krokig nu o då men mest rak sista veckorna.
Tack o lov skadefri till slut!
Kan konstatera att det gått 17 veckor sen skidträningen började på allvar o det har varit en fantastisk resa hela vägen.
2/2 gick KM i skidor av stapeln i Formtopp IF´s regi på elljusspåret. 6,6 km skulle min distans bli o jag var toknervös innan.
Samuel S hade nämnligen utmanat mej gentemot Per S! Slå honom o du ska få en eftertraktad Milslukern luva från Norge!
Vad händer då? Självklart slår vinnarskallen till och det är som att trycka på en onknapp!
Gissa om jag fick fart på skidorna, åkte som en tok o glömde helt bort att jag inte var 20år längre :-)
Vann både luva o min klass! WoW..

Ett träningsläger i Falun på riksskidstadion som var helt fantastiskt, även en nostalgitripp för mej att komma åter till gamla välkända trakter där jag både tränat o tävlat.Underbart!
Där fick vi verkligen känna på vad hårda, tuffa,välpreparerade spår är.
Tekniktränade med gamla skidåkaren Evert Olsson som gav många goda tips o råd, han gav mej även en mental push som kom att sätta sej rejält och som jag alltid kommer att bära med mej.Underbart!
Vid första middagen fick jag även min efterlängtade blåa, fina Milslukernluva av Samuel, kändes helt rätt o den satt som en smäck.
Vilken helg vi hade.

Har kört mycket styrka i gymet o så här i efterhand är jag tokglad för det, att jag inte fuskade en enda gång!
Det har varit skidåkning ca tre gånger per vecka o styrka ca två gånger.Har även kört en del spinningpass för ytterligare benstyrka.
Kostprogrammet som inleddes ca fyra veckor innan loppet har slagit väldigt väl ut,jag har svarat kanon på det!
Lite för bra kanske...

En vecka före ÖS så var det dax att extra förbereda skidor o kropp, både fysiskt o mentalt även om jag har varit noga med allt detta under hela tiden.
Att få till rätt kolhydratladdning, drickandet, slipa skidor o allt som hör till.
Det var rätt mycket att tänka på och något som oroade mej lite var hur kallt det skulle bli.Hur mycket kläder ska man ha på sej? Tog det säkra före det osäkra o skaffade nya underställ, kosta vad det kosta vill, det är ändå 9 långa mil som ska genomföras.

Så kom då dagen D!
När vi åkte upp den 28/2 så var nerverna på utsidan kan jag tala om.Kände mej väldigt sluten, focuserad o spänd.
Redan efter middagen på kvällen vid 5-tiden ville o kunde jag gått o lagt mej för kvällen.Såååå trött var jag o hade inga problem att somna när jag till slut kröp ner i sängen vid 9-tiden.
Vaknade 0430 måndag morgon,upp som ett skott, påklädning o frukost, sen iväg i bussen till start.
Jag hade sååå ont i magen! Miljoner tankar for runt i huvudet, det här har vi tränat för, det här har vi väntat på, hur fasiken ska det gå?
Det var en fantastisk känsla att få kliva in i startfållan o sen åka iväg, uppför de omtalade backarna i starten tillsammans med massor av andra människor.Man känner sej definitivt inte ensam!
Vädret var helt okej, lite snö,lite blåst, mulet men graderna perfekt.
Fram till första kontrollen så var humöret på topp om än lite fundersam varför jag inte hade riktigt fäste på skidorna, teknik Majsan, teknik Majsan tänkte jag då.

Ärligt talat så efter fyra mil så började jag fundera på vad sjutton jag höll på med! Bakhala skidor trots omvallning, en ljumske som smärtade något så grymt illa kan nog få vem som helst att tappa gnistan.
Dax att ta fram de positiva tankarna o bara bomba sig själv med dom o det lyckades faktiskt.

Fortfarande fruktansvärt bakhala skidor även på de riktigt små lutningarna,tur att glidet var okej o att mina armar fungerade fullt ut.
Till o med Samuel undrade vad det var för fel trots expertvallning utefter spåret,kan tala om att det var skönt att ha honom vid sin sida lite nu o då under de sista milen.

Nåja, skam den som ger sig. Har jag startat då ska jag banne mej i mål oxå även om det gör ont.
Medaljens baksida men framsidan skiner så mycket mer!

Att åka in i Moraparken var en fantastisk känsla (trots att Samuel utnyttjade situationen o långspurtade ifrån mej)
då ville tårarna gärna komma o jag var så himla stolt över mej själv.
När jag åkte under den välkända banderollen I fäders spår.. så var jag helt tokslut men ack så lycklig.
9tim 38min 19sek
9 galet tuffa mil var avklarade,det här ÄR ett kraftprov!

JAG KLARADE DET!

Bestämde mej direkt att åka igen nästa år,det var ingen tvekan och då ska i alla fall Samuel S bara se ryggen på mej :-)

Att ha tillhört SMS-gruppen vill jag beskriva med tre ord: gemenskap, mjölksyra o kärlek Vilket gäng!

I efterhand så löste sej mysteriet med mina bakhala skidor.
Kostprogram = viktminskning (över 5kg)
Spann skidor:marginal +- 5kg
Summa: jag hade blivit för lätt för mina skidor o lyckades inte få ner spannet ordentligt i snön, därav bakhalt under i stort sett hela loppet!

 

Nu laddar jag om
Vätternrundan, here I come

 

Sent om sider...
Så har April o Maj passerat och det har varit händelserika månader på alla sätt o vis
Det har varit full fart hela tiden så rapporterna har blivit avglömda helt enkelt men här kommer dom.

Efter öppet spår så kändes det ganska tomt, det skulle dröja väldigt länge till nästa del i utmaningen, Vätternrundan.

Men...
I april så började cykelträningen men tyvärr så missade jag upptakten , nedrans att man har ett jobb att sköta! Nu är man ju för gammal att bli proffs, träna o få betalt samtidigt vore ju guld men man får nöja sig med det lilla..
Löpträningen drog igång även den , två gånger i veckan med öronmärkta pass är ju kanon.

När jag väl började cykla så kände jag en enorm skillnad från förra året, jag hade blivit så stark! Det var faktiskt en aha-upplevelse, helt underbart. Måste vara vinterträningen som ligger i ryggen OCH jag har fortsatt att hålla vikten vilket jag är jätteglad över. Det märktes tydligt på löpningen, mindre att släpa på.

Som vanligt så är det helt fantastiska gäng som samlas till dessa träningar, gammal som ung, och en energisk coach som får oss att göra vårt yttersta!
Det är ju så ROLIGT och en enorm livskvalité. Vad gjorde jag innan jag började träna igen?

Tack fröken "duracell" som övertygade mej om att gruppträning ÄR roligt för ett antal år sen.

En kropp som tränar behöver ju ibland lite översyn o då kan det hända grejjer.... Vet inte om det är bänken, massagen eller massören som vid dessa tillfällen lurar mitt "svaga" sinne till ytterligare utmaningar? Vips så efter 10min massage så har jag bestämt mej för att vara med i Duathlon-SM 2010... Springa-cykla-springa , tjoho, det måste ju bara vara kul, eller hur?
Mina arbetskamrater börjar tycka att jag är tokigare än vanligt!

29 maj skulle SM gå av stapeln så det var bara att köra hårt med cykel o löpträning. Skulle bli spännande att se tävlingen från "andra" sidan i år, 2009 var jag funktionär o hade då inte en tanke att jag skulle utsätta mej för dessa strapatser, sååååå fel man kan ha!

Det roliga är ju att andra också är ganska lättövertalade i gänget, några som ska vara med triggar igång de andra o till slut så har fler anmält sig, ett underbart "grupptryck" tycker jag.

Så kom då tävlingsdagen som inte var allt för solig men spännande, hade som vanligt jätteont i magen, nervös alltså, fast jag egentligen inte behövde vara nervös! Eliten sticker iväg 20min före oss amatörer o sen är det dags. Började med löpning 2,5km som inte var allt för betungande o sen var det dags för växling till cykel (måste träna mer på det) Tyckte jag fixat till allt så det bara skulle vara att glida iväg, ack vad jag bedrog mej, tappade glasögonen som jag faktiskt kunde haft på mej hela tiden, fick knappt på mej cykelhandskarna, kund också suttit på under löpningen o sen ett jättefel, försöker kliva på cykeln från helt fel sida! Jag kliver alltid på från vänster men nu försökte jag från höger och det blev såååå fel, börja om o sen iväg. Ska studera morfar Per till nästa år, han är en fena på detta.

 

Cyklade de två milen i lite regn o lite mera vind men hela tiden kände jag att jag hade ett litet leende på läpparna för jag hade så fantastiskt roligt hela tiden. Hejade på mina kamrater efter vägen o fick muntra tillrop till svar. Av cykeln efter två mil gick lättare än på o så var det bara 5km löpning kvar innan målgång och en guldmedalj i Duathlon SM. Jäpp, ni läste rätt, jag "vann". Nu var det ju så att i ärlighetens namn så var det bara jag som ställde upp i min klass så att vinna var ju inte så svårt men jag måste ju trots allt genomföra tävlingen för att få min medalj Tyckte väl själv att det var lite "enkelt" då jag var själv men gode vännen Ola Sundh vände på det hela o fick mej att se det från ett annat håll så nu är jag jättestolt övea mitt SMguld, vad fint det låter, eller hur?

Många fina prestationer från Formtopp IF blev det denna dag och många medaljer till klubben. Vad himla bra vi är allihop.

Som sagt, det blev en till utmaning i utmaningen, friskt vågat hälften vunnet men här vann jag allt!
Nu ska det fortsättas att cykelträna inför Vättern, se you in Motala!